Med husbil i Italien

I slutet på augusti presenterade vi inlägget Förberedelser inför långresa här på bloggen. Det blev ett av våra hittills mest lästa inlägg.

Där presenterade vi hur vi förbereder oss när vi ska åka iväg i Europa med husbilen. I mångt och mycket är det ju samma om man ska resa iväg med husvagn ner mot Sydeuropa. Det som vi tidigare gjort över 30 gånger.

Vi fick många kommentarer och gillande på inlägget. Här berättar vi om våra erfarenheter efter vår sju veckor (sammanlagt åtta veckor med ner- och hemresa) långa resa med husbil Italien runt.

GPS:er

Det har varit, och är fortfarande, en källa till frustration hos oss. Vi har en fast GPS, som fanns från början i husbilen. Den är svår att uppdatera. Vi har gjort det, men den är inte bra.

Till vår iPad köpte vi appen CoPilot. En GPS där man kan ställa in vikt, höjd och bredd på bilen, viktigt för oss eftersom vår husbil väger över 3,5 ton. Vi kan också ställa in om vi vill åka på motor- och betalvägar, om vi vill undvika miljözoner med mera.

Den stoppade oss från att köra in i en miljözon, vilket var bra. Men när vi skulle köra till Sorrento från Tropea tyckte den att vi skulle köra utmed Amalfikusten där husbilar inte alls får köra dagtid. Den visade helt tokigt även andra gånger.

Vi har också Google maps. Den var ofta bra, men visade helt galet andra gånger.

Den klart bästa GPS:en var Apples kartor, som finns i våra iPhones. Den var outstanding i Italien för oss. Vi vill ha en bra GPS på vår iPad. Är det någon som har ett annat förslag på en bra app där man kan ställa in höjd och vikt på sitt fordon?

Vägarna

Standarden på vägarna i Italien är väldigt olika. Vi har kört på fantastiskt fina vägar och vi har ibland kört väldigt länge på ”tvättbrädor”. Men vi som inte kört i Italien på flera år tycker att trafiken är lugnare än vad vi kom ihåg.

I städer som Palermo och Messina på Sicilien är det dock inte speciellt lugnt, där måste man vara ännu mer uppmärksam än vanligt.

Vi hade förut aldrig varit söder om Amalfi, men nu har vi verkligen kört mycket på södra delen av fastlandet och på Sicilien. Vissa vägar är väldigt smala. Men vi lärde oss efter ett tag vilka vägar vi skulle undvika om vi kunde.

Det var dock svårt att utifrån färg och grovlek på vägarna, oavsett om det var på papperskarta eller GPS, avgöra hur bra de var i verkligheten.

Vi undvek i möjligaste de vägar som börjar med SP (strada provinciale) följt av siffror. De kunde vara helt okej men också väldigt smala och som tvättbrädor att köra på. Till skillnad från SS (strada stratali), som ingår i det nationella vägnätet, sköts SP-vägarna regionalt vilket gör att klassen kan variera mellan olika platser och provinser.

Hastighetsgränser

Hur fort får man då köra i Italien?

På motorvägar är det 130 km/tim om inget annat anges. För husbilar över 3,5 ton gäller 100.

På motortrafikleder för man köra i 110 km/tim. 80 för husbilar över 3,5 ton.

På landsvägar gäller 90 km/tim. 80 för husbilar över 3,5 ton.

Motorvägsavgifter

När vi förut kört i de norra delarna av Italien med husvagn har vi tyckt det varit ganska dyrt på betalvägarna. Eftersom vi inte hade bestämt resrutt den här gången visste vi inte vilka vägar vi skulle köra på.

Vi tänkte att det skulle bli en hel del mil på betalvägar eftersom de andra kunde vara väldigt smala i södra Italien. Men vi körde inte så mycket på vägar där vi behövde betala. I södra Italien var många mil motorväg gratis.

När man kommer till en motorväg och en betalstation märkt ALT Stazione finns det två sorter.

Antingen betalar man en fast summa för den sträcka man har kört eller också tar man en biljett när man kör in på motorvägen och betalar när man kör av. Det går att betala med kort, kontanter eller genom ett motorvägspass då man inte behöver stanna.

Vi åkte på färre betalvägar än vi trodde på förhand. Vi körde drygt 350 mil i Italien. Därav var ungefär 210 mil på betalvägar. Allt som allt betalade vi ungefär motsvarande 1800 svenska kronor.

Vägskyltar

Just det där med att hålla hastigheter och ha koll på trafikregler i Italien är inte alltid så lätt.

Ofta när vi körde på stora fyrfiliga vägar där det inte fanns något som störde och där trafiken flöt fram i över 100 kilometer i timmen, framförallt på den östra sidan av fastlandet när vi var på väg ner mot den italienska klacken, kom plötsligt en 50-skylt med ”saftblandare” i toppen på skylten.

Inga trafikstörningar, inte vid något tillfälle någon lampa som blinkade eller lyste. Men en 50-skylt.

I början saktade vi ner, men då tutades det av alla andra bilar som körde snabbt om utan att sakta ner det minsta. Ett fåtal gånger kom en skylt som upphävde 50-begränsningen, men i en stor majoritet av fallen kom ingen sådan skylt.

Ibland kom en upphävande-skylt utan att vi hade ingen aning om vad det var för något som inte längre gällde.

Nån gång fanns gula vägmarkeringar så att man kunde förstå att det hade varit nåt slags arbete på vägen, men oftast fanns bara 50-skyltar som ingen brydde sig det minsta om.

Vi kollade med ett flertal italienare som bara ryckte på axlarna. Skyltarna brydde de sig inte om, det viktigaste var att följa trafikrytmen. Och så fick det bli även för oss. Sunt förnuft fick gälla.

Sen kan det komma många olika trafikskyltar på väldigt kort tid, som man inte hinner se och tolka. Vägskyltar i Italien och deras tillämpningar är ett kapitel för sig.

Miljözoner

ZTL (Zona Traffico Limitato) är en vägskylt som vi försökte undvika. Den markerar miljözoner i städerna, passerar man en sådan fångas man på kameror och då kan det bli dyrt. Då spelar det ingen roll om man har en personbil eller husbil, alla drabbas lika om man inte har tillstånd.

Ibland gäller de dock inte hela dygnet utan under speciella tider, som anges vid skylten. Detta varierar från plats till plats.

Eftersom vi var uppmärksamma från början tror vi att vi klarade oss. Men helt säkra kan vi inte vara, vi har hört många berättelser om böter som kommit via posten ett år senare. Precis som det kan göra med fortkörningsböter.

CoPilot-gpsen varnade oss vid ett tillfälle när vi var på väg till en parkering i Selinunte. Vi skulle ändå ha svängt alldeles framför skylten och klarat oss, men hade vi fortsatt rakt fram hade vi kommit in i en för oss förbjuden ZTL-zon.

Storstadskörning

Generellt försökte vi undvika att köra in i centrum i de olika städerna. Vi letade i stället parkeringar i utkanten.

När vi kom till Palermo för att parkera på en ställplats vi hade hittat i appen Park4night blev det dock fel. Två GPS:er, med koordinaterna inprogrammerade, visade samstämmigt hur vi skulle köra – tills vi kom till en korsning inne i staden.

Då visade en att vi skulle köra till höger och den andra till vänster. Vi valde höger, blev tveksamma, stannade och kollade GPS-erna, körde in på en möjlig väg till höger, vände och stannade igen på en väldigt smal gata där det inte gick att mötas.

När vi stod still och väntade på att de mötande bilarna skulle passera såg vi i backspegeln och kände i bilen att vi blev påbackade.

Där stod en liten vit Fiat med hängande kofångare bakom oss. Jag, Anette, som inte körde, gick ur husbilen. Kollade hur vår bil såg ut. Några små skrap och några små färgränder fanns men det syntes knappt.

Då började mannen som kört på visa att det minsann inte var han som hade gjort det. Han pekade på en bil som stod bredvid utan förare. Att hans egen bil stod med hängande kofångare låtsades han inte om. Han vinkade och gick in i affären bredvid.

Vi hade tur och kan rubba bort de små skrap som blev på vår bil.

Vi tråcklade oss vidare ut ur stan genom smala vägar där det inte gick att mötas och körde även på den stora vägen genom stan där det är markerat för två filer, men där bilar och vespor kör i fyra eller fem.

Nästa dag tog vi istället tåget till Palermo.

Campingar, ställplatser och parkeringar

Vi har bott mestadels på ställplatser/parkeringar och campingar.

Många gånger stod vi på parkeringar med skyltar som visade att vi som husbilsägare fick parkera där. Ibland har det varit gratis till och med, men då har det inte funnits toaletter och tömningsmöjligheter.

När vi har parkerat på ställplatser har den möjligheten alltid funnits. Utefter motorvägarna kan man ofta se husbilsskyltar. Då har det, vid bensinmackarnas parkeringar, funnits möjlighet att tömma och även fylla på vatten. Där fanns också skyltar som visade var vi kunde parkera, även under natten.

Vad det gäller campingar (oftast anslutna till lågsäsongskortet ACSI) som vi bott på har standarden i södra Italien varit lägre än på de flesta campingar vi bott på i till exempel Kroatien – eller för den delen längre norrut i Italien.

Det har varit rent överallt. Men på de flesta campingarna söderut har det varit ganska slitet i toalettbyggnaderna. Ett fåtal har haft ringar på toalettsitsarna och toapapper har man fått ha med sig själv. Ungefär hälften av toaletterna på varje camping har varit ståtoaletter.

Vi har alltid bett om skuggiga platser och fått det. Ofta har det varit i form av ett solskydd över bilen eller i vissa fall av träd som skuggat.

Gasolen

Innan vi åkte iväg hemifrån satte vi in en fast gasolflaska i husbilen, något vi har pratat om länge.

Eftersom vi oftast stod på el höll gasolen länge, det var först när vi behövde gasolvärme i Tyskland på hemvägen som tanken var tom och duokontrollen slog över till den andra gasolflaskan. Vi var ju borta nästan på dagen i åtta veckor så det funkade bra, vi fick vänta tills vi kom hem igen med att fylla gasol för första gången i den fasta gasolflaskan.

Vår kyl kopplar automatiskt över till tolv volt när vi kör. Det funkade utan problem trots att det under den första månaden oftast var över 30 grader varmt när vi körde på dagarna. Det var kallt i kylen hela tiden.

I somras bytte vi ut vår större gasolgrill mot en mindre, smidigare, lättare att hålla ren.

Vi köpte en Cadac chef 2 med en egen, liten gasoltub på undersidan – och vi är sååå nöjda och har grillat mycket mer än vad vi gjorde med vår gamla grill.

Det har också blivit mindre användning av gasolen i köket då vi tog med oss vår airfryer, som användes till både en del matlagning och bakning.

Säkerhetsdetaljer

Det måste finnas reflexväst till alla i bilen när man kör i Italien. Man bör också ha en förbandslåda och rätt sorts varningsskylt (det finns två varianter, en för Spanien och en för Italien) att hänga bak på om man har cyklar.

Sen finns det saker som inte är något krav i Italien, men i en del andra länder. När ena halvljuslampan gick sönder fick vi exempelvis nytta av de extralampor som vi alltid har med oss.

Förlängd försäkring:

Eftersom vi skulle vara utomlands mer än 45 dagar förlängde vi vår utlandsförsäkring. Ett måste på vårt försäkringsbolag. Det är dyra extradagar, men vi tog i på antalet dagar så vi inte tecknade för få.

Den dagen vi kom hem ringde vi försäkringsbolaget och stoppade extraförsäkringen. Vi var tvungna att bekräfta på något sätt att vi var hemma och det gjorde vi med att skicka in en bild på båtbiljetten.

Allt som allt kostade våra tio extradagar 1486 kronor extra.

Kreditkort

Vi skaffade nya kreditkort innan vi reste iväg, de fungerade precis så som vi hoppades efter att vi kollat, jämfört (Kreditkort.com) och beställt.

Det ena kortet är avgiftsfritt för uttag av pengar. Det andra har inget valutapåslag när vi handlar utomlands.

Båda har fungerat utmärkt. Till skillnad från tidigare resor har vi inte haft några valutapåslag – förutom vid ett tillfälle.

När vi kom sent på kvällen till campingen i München var vi tvungna att betala direkt, men de tog inte kort. Vi stod som fån eftersom vi inte hade tillräckligt med kontanter, men campingägaren sa att vi inte behövde oroa oss. Bakom ryggen på oss fanns en bankomat. Där fanns pengar – till ett galet påslag.

Annars har vi i stort sett betalat allt med kort i butiker, restauranger och på bussar.

Det var bara på en buss det inte funkade. Men då plockade vi bara fram kontanter.

Färjan Villa San Giovanni–Messina på Sicilien

Vi kunde ha köpt biljetten på nätet, men vi hade hört att man lika gärna kunde köra direkt till färjeläget och köpa där. Det var dock lite struligt att köpa biljett. Vid infarten till färjeområdet stod det att man var tvungen att ha biljett innan man ställde sig i kö för att köra in.

Vi fick vända husbilen och hittade efter lite om och men möjligheten att köpa en på tågstationen. Sen kunde vi ställa oss i kö för att komma med en av färjorna. Vi behövde inte vänta länge innan vi kom med på den 20 minuter korta turen till Sicilien.

Våra kompisar Martin och Carina åkte samma rutt några dagar före oss. De berättade att de bara hade kört och ställt sig i kön utan biljett. Den köpte de lite längre fram av en av de som jobbade där.

Mindre trevligt

Vi såg redan när vi körde ut mot Vieste, på ostkusten, att det hade brunnit här och där. Inte så mycket, men gräs, träd och buskar hade ersatts av aska och svarta växtskelett.

När vi ett par veckor senare körde från Matera mot Sicilien blev det bränder på ett helt annat sätt, ibland var det till och med lite otäckt.

Vi vet inte hur många platser vi passerade där det brann eller hade brunnit. Ibland på stora områden ibland på mindre. Några gånger såg vi att det brändes sopor. Men oftast brann det i gräset, bland olivträd och andra träd och även bland vinstockar.

Några gånger brann det precis bredvid vägen, röken kändes i bilen och gjorde det jobbigt att passera. För oss var det lite skrämmande, men vi hörde inga sirener och såg inga brandbilar. Det verkade som att ingen brydde sig.

När vi körde i mörkret och såg eldhärdarna kändes det helt galet. Det brann på både stora och små områden på flera håll.

När vi väl var på Sicilien fick vi veta att det brann ohejdat vid Cefalu i norr och att flera hotell fick evakueras. Det kändes otäckt. När vi sen närmade oss Cefalu nån vecka senare var det enorma områden som var helt svarta. Även husen i dessa områden var helt förstörda.

På campingen vi bodde på pratade vi med personalen som berättade att hela campingen hade fått evakueras och personalen hade varit brandvakter. Branden hade rasat alldeles bredvid och flera hus var förstörda.

Vi frågade varför det brann på så otroligt många ställen överallt och fick svaret att oftast brinner det när det är hett och blåser. Och att det alltid finns folk som tänder på.

Sammanfattning av våra sju veckor i Italien

Vi är så otroligt glada att vi hade möjlighet att göra denna resa.
Upplevelserna vi haft har varit helt fantastiska. Från vandringen i Dolomiterna, till att komma ut på klacken och sen de två veckorna på Sicilien innan vi tog oss tillbaka till fastlandet.

Vill ni läsa mer om vilka ställen vi besökt ligger allt här. Och vi har också delat med oss av tio häftiga minnen.