Häftiga Italien
Tio upplevelser från Italien som värmer genom vintern
Vi kom hem till ett Sverige som slagit om till höst.
När vi efter åtta veckor på resande fot återvände var det blåsigt och iskallt.
Även om vi tog fyra dagar på oss från sensommarvarma Rom till höstkalla Göteborg blev det ändå en stor omställning att inte bara dra på sig långbyxor utan även ta fleecetröja innanför den framplockade vinterjackan.
Å andra sidan finns det mycket annat som värmer här hemma. Som att krama barnbarnen igen.
Men när det är kulet och vinden viner utanför är det gott att plocka fram minnena från våra resor. Och när vi går genom bilderna som vi har sparade i våra mobiler och kollar igenom våra inlägg från Italien här på hemsidan blir vi riktigt varma inombords.
Bilderna tar fram färgerna, värmen, dofterna, människorna. Och alla baden. Och stränderna. Och…
Vi har inte skrivit klart om Italien. Det kommer mera så småningom. Men vi vill ändå bjuda på en liten lista över det vi upplevde.
Det handlar inte om de fräckaste platserna eller finaste städerna.
Den här gången presenterar vi en lista över upplevelser. Olika slags upplevelser. Från mat, via kyrktak till mötet med en speciell man på en speciell plats.
Under varje upplevelse på den här sidan finns en Läs mera-ruta. Klicka där så får du hela historien om platsen där vi gjorde vår upplevelse.
Håll till godo – och dela gärna med dig av dina egna upplevelser. Längst ner under varje artikel finns en ruta där du kan skriva.
...och här är hela listan
Utsikten i Dolomiterna
Vi började röra oss i våra svenska nationalparker när pandemin drabbade oss alla och fick oss att göra nya saker. Vi köpte vandrarkängor, kraftiga byxor, gröna skjortor och mygghattar. Men vi siktade även på vandringar i andra länder så småningom. Och när vi i slutet av sommaren i år åkte till Italien var det givet att vi skulle börja med ett par vandringar i norr. När vi kom upp på Dolomiternas höjder var det en dröm som gick i upplevelse, framförallt för Anette. Att åka ännu högre upp med linbana, höra koskällorna utefter bergssidorna. Ta en kopp kaffe, ta en till. Och bara njuta av det fantastiska landskapet som bredde ut sig framför våra ögon. Det är något vi ser fram mot att göra om.
Kryptan i Assisi
När vi kom till Assisi hade vi precis varit i Florens. Vackra, kulturella, historiska Florens. En plats som lockar massor av människor från hela världen oavsett tid på året – även om det naturligtvis är mest på sommaren. Efter att trängts på Florens gator styrde vi mot Assisi utan att egentligen ha så mycket förväntningar. Men vi ville se var den helige Franciskus kom från och även besöka den världsberömda kyrkan där han är begravd. Direkt när vi hade kämpat oss upp för backen från parkeringen där husbilen stod och kom in i Assisi började vi le mot varandra. För miljön i den lilla bergstaden var så härlig, trots att vi inte var de enda turisterna. Men det var när vi kom in i Sankt Franciskus basilika som vi insåg att det här skulle bli svårslaget. Och lugnet vi upplevde nere i kryptan där han är begravd var något vi kommer att bära med oss genom resten av livet.
Morgonen på vingården
Vi kom sent fram till vingården vi hade spanat in i Agricamper-appen. Vi blev väl mottagna av värden och fick vår plats bland träden. Eftersom det var mörkt var det svårt att skaffa sig en uppfattning, men vi hejade på det tyska paret där mannen hade öppnat bakdörrarna på husbilen (en så kallad plåtis) och stod och lagade mat. När vi vaknade och drog upp rullgardinen nästa dag var det en liknande känsla som när man vaknar i en båt, öppnar kapellet och tittar ut över ett blankt hav medan solen är på väg upp. På vingården var det istället odlade fält på böljande kullar och vinrankor på rad som vi vilade ögonen på. Vi plockade några fikon, satte fram bord och stolar och åt frukost. Magiskt.
Alla hjärtan i Vieste
I en på många sätt trasig värld var det välgörande att komma till Vieste på halvön Gargano – eller utväxten som vi kallar den utifrån hur den ser ut på den östra sidan av det italienska fastlandet. Vi hade aldrig tidigare hört talas om Vieste, men blev positivt överraskade av mycket när vi kom dit. Under våra promenader inne i staden slogs vi av hur många hjärtan det fanns överallt. Inne i gränderna, vid restaurangerna, på väggar där det fanns namn och kärlekshälsningar. Och så den höga kärlekstrappan, fullpyntad med hjärtan, naturligtvis. Vi hade kommit till Vieste under den kärleksvecka som de numera firar varje år. Även om alla människor naturligtvis inte springer omkring och älskar varandra bara för att det hänger hjärtan överallt var det en välgörande upplevelse. En riktig kärleksbombning är aldrig fel.
Kyrktornen i Alberobello
Under våra veckor i Italien var inne i många kyrkor och utanför många fler. Och många hade någon form av kyrktorn. En del var smala, en del bredare, en del dubbla. Men när vi kom till den väldigt speciella staden Alberobello, långt ner mot den italienska klacken, med alla sina trullihus med konformade tak var även kyrkan speciell. Där finns även mer traditionella kyrkor, men inne i själva trullihusstaden var kyrkan stilenlig med sina lika konformade torn. Utsmyckningen inomhus var ganska sparsam bland stenväggar och valv. Inne i de runda kyrktopparna såg det inte ut som i de andra trullihusen. Högst upp avslutades de med en luftad topp. Lite nyfiken blev man på hur akustiken var inne i denna för oss annorlunda byggnad. Men eftersom det inte var någon gudstjänst just då får vi leva i okunnighet – tills vi förhoppningsvis kommer dit igen.
Klacken
Egentligen var det bara en konstig idé. Naturligtvis ser det i verkligheten inte ut som en klack längst ner på vad vi brukar kalla den italienska stöveln. Men man kan ju inte vara riktigt säker. Anette var helt oskyldig i sammanhanget, att ta sig ner till Leuca för att kolla in klacken allra längst ner var Stefans plan. Och visst var det speciellt att komma dit, även om det inte riktigt var som man kunde tro på förhand. Utöver att på plats fundera på vilken av de båda kandidaterna som egentligen var den riktiga klacken fick vi även en hel del bonus som en båtutflykt till grottorna på båda sidorna av klacken och goa bad i det gröna respektive blå vattnet.
Berättaren i Matera
Matera sägs vara en av världens äldsta städer. Det är en också en väldigt speciell stad. Det är därför som både gänget runt den senaste James Bond-filmen och Mel Gibson och hans gäng som filmade Passion of the christ valde den som inspelningsplats. I Matera bodde också många människor i grottor fram till 1952. Där finns många ställen där historierna om Matera berättas. Vi hade turen att bli visade till Francesco Festa, en äldre gentleman som med stor entusiasm visade den grotta där hans familj bodde. Han pratade bara italienska men förmedlade ändå bilden av hur familjen hade haft det i den bostad som de blev utestängda från. Francesco visade vaggan han sov i som liten, familjens vinkällare, vattenförsörjningen, köket och så vidare. Det behövdes inga biljetter för att komma in – men han påpekade att han gärna tog emot en donation. Och det var han värd.
Middagen i Syrakusa
Det var inte för maten vi hade kommit till Syrakusa, den klassiska staden på sydöstra Sicilien. Vi hade åkt dit för det historiska värdet. Amfiteatern, den grekiska teatern, Arkimedes och Lucia. Och den gamla staden längst ut på ön Ortygia. Vi testade glass i bröd på vägen ut på udden – ingen höjdare. En stund efter att vi hade passerat Arkimedes-statyn kom regnet och hängde med oss till och från under resten av besöket. Men mat skulle vi ju ha. Gärna vid vattnet, gärna med regnskydd. Kraven på delikatesser var därför inte så högt ställda. Men så beställde vi fisk och chips. Torsk inkapslad i röd, knaprig frityr med spröda goda chips. Och rätten serverades på en läckert, blå tallrik. Det blev en höjdare.
Tysken i Selinunte
Att vi passerade välkända Agrigento på sydvästra Sicilien var på sätt och vis en chansning. Den platsen hade vi hört mycket om från flera olika människor. På bilder därifrån kunde man se de fantastiska lämningarna och templen i Tempeldalen. Men en tysk vi mötte på en camping i Gallipoli fick oss på andra tankar. När han närmast smackade med tungan och sa ”Selinunte” samtidigt som han log med hela ansiktet var det en kärleksförklaring till en plats som gjort sådant intryck på honom att han till och med kallade det för sin favoritplats i Europa. Tysken fick också oss att välja de grekiska templen i Selinunte istället – och det ångrar vi inte.
Badet i Tropea
Är man i Italien sju veckor under september och oktober blir det en del bad och strandhäng. Många stränder är vackra, medan andra är mer ett ställe man passerar på väg ner i vattnet. Vattnet kan också variera från olika nyanser av blått och grönt till grumligt, uppblandat med sand. Tropea, nära tån på den italienska stöveln, har inte bara en trevlig gammal stad med vidunderlig utsikt över havet. Där finns också bad och stränder i absolut toppklass. Vår camping låg mer eller mindre på stranden, från vår plats några rader in på campingen hade vi max 50 meter till vattnet. Och vår del av stranden slutade med en grotta, öppen i båda ändar. Vi gick genom det vackra, håliga berget. När vi kom ut på andra sidan låg vi och bara njöt av att simma in mot stranden inne i nästa grotta samtidigt som vi såg den vackra staden på berget och fortsättningen på den långa stranden. När kylan biter i kinden hemma i Sverige är det skönt att sluta ögonen och drömma sig tillbaka till badet i Tropea.
Agricamper
6 Comments
Katarina Landin
Wow 👍🏽👍🏽👍🏽 precis min typ av upplevelser som jag går igång på 🥰
Tack, detta ska sparas!
Stefan Nilsson
Vad roligt att du tycker det! Och vi tog bara med några få städer. Finns många fler .
Av bmlarsreseblogg
Vilken alldeles underbar resa ni har haft!
Vi är nöjda med vår också men som vanligt kunde den varit några veckor till…
Vi får väl fortsätta söderut i Italien vid annat tillfälle.
Stefan Nilsson
Ja. Det var en riktigt skön resa. Gott att kunna luta sig mot den när vind och kyla klappar till en när man öppnar dörren här hemma.
Men det blir förhoppningsvis fler tillfällen att samla nya minnen.
Maj-Britt Grejder
Tack för en fantastisk upplevelse ni delar med er!Har pratat om att åka till Italien i vår!
Stefan Nilsson
Hej Maj-Britt.
Vad kul att du gillar det vi berättar om.
Vi förstår verkligen att du funderar på att åka till Italien. Det är ett fantastiskt land som bjuder på massor av upplevelser.
Anette&Stefan