Innsbruck

Där Österrike är som smalast ligger Innsbruck.

Under åren med husvagn vande vi oss vid att det var där det började bli riktigt brant när vi på väg mot Medelhavet skulle passera Brennerpasset.

Men den här gången, när vi för första gången kom med husbil, stannade vi.

Inför höstresan mot Italien planerade vi in ett stopp i Innsbruck. Vi tyckte att det låg bra till mellan München och Dolomiterna.

Ambitionen var ett endagsbesök i centrala stan där vi aldrig hade varit tillsammans tidigare. Vi körde från München tidigt på morgonen och letade oss fram till den ställplats som vi hade hittat på appen Park for Night.

Den skulle ligga bra till för vårt besök. Och det gjorde den även i verkligheten. Men den var vansinnigt tråkig, bara en stor parkering utan några som helst faciliteter.

Men vad gjorde det, vi har ju allt med oss i husbilen.

Det är ju väldigt vackert att åka genom Österrike, speciellt när solen skiner. Men det blir ännu finare när man tar sig tid att stanna istället för att bara susa förbi. Utanför husbilen, vid ställplatsen, ställde vi oss och studerade de vackra omgivningarna med alla berg runt omkring.

Från ställplatsen tog vi gångvägen Franz-Gschnitzer-promenade. Den gick utmed floden Inn (första delen i namnet Innsbruck) som just då hade väldigt högt vattenstånd. Byggandet av barriärer för att förhindra översvämningar pågick för fullt mellan gångvägen och floden.

Ottoburg, som byggdes i slutet av 1400-talet, är en av de äldsta byggnaderna i Innsbruck och har karaktäristiska röd-vita fönsterluckor.

Där lämnade vi gångvägen utefter floden och svängde in på den kända gatan Herzog-Friedrich-Straße som tog oss direkt in i gamla stan.

På torget, nära den kända byggnaden med det ännu mer kända Gyllene taket, stannade vi för en fika.

Att sätta sig och ta en fika och titta på folk och liksom känna in atmosfären i stan, är ett perfekt sätt att få en inblick i nya ställen, tycker vi.

När vi suttit där en stund började vi vår promenad i centrala Innsbruck.

Självklart gick vi den lilla biten för att se på det berömda huset med det Gyllene taket. Det är ett gammalt hus, byggt på 1400-talet. Taket sitter ovanför en balkong. 

Det var kejsar Maximilian som lät förgylla takets kopparplattor inför sitt bröllop med Bianca Maria Sforza. Innan dess använde han balkongen till att se turneringarna som gick på torget nedanför.

I solen glänser takplattorna och man kan inte undgå det skinande taket.

Självklart stannade vi och använde mobilkamerorna här. Huset som låg bredvid med alla blommande pelargoner blev ett fint inslag i bilden.

Vid torget finns många vackra utsmyckade hus, det fanns en del att titta på runt om oss.

Vi fortsatte på de fina gatorna på väg mot Domplatz och Sankt Jakobs katedral. En väldigt vacker kyrka både på in- och utsidan.

Promenenaden gick vidare till det kejserliga palatset. Tittade bara på utsidan av byggnaden och besökte inte museet. Det får bli ytterligare en byggnad under kategorin ”nästa gång”. I efterhand kunde vi läsa oss till att det är väldigt vackert och intressant museum.

Efter ett tag kom vi till Swarovskibutiken med sina världsberömda kristaller. Bara genom att titta genom skyltfönstret såg vi hur väldigt exklusivt det såg. Hade vi varit mer intresserade av ädelstenar kunde vi besökt Swarovskimuseet.

Vi passerade mycket folk som satt på fik och små barer på de olika torgen i gamla stan i charmiga Innsbruck.

En bit längre bort, där den breda shoppinggatan Maria-Teresien-strasse och Maximillian-strasse möts, ligger en triumfbåge i romersk stil.

Den har vackra marmorreliefer som gjordes av stadens son, skulptören Balthasar Moll, år 1744. Relieferna är gjorda på olika sätt om man tittar på den norra och södra sidan.

På norra sidan visas kejsarinna Maria Theresa och hennes make Frans af Lothringen. På södra sidan visas Leopold och hans brud Ludovica.

Tittar man genom triumfbågen ser man den kända hoppbacken i Innsbruck. Det är lite häftigt att se den på det sättet. Lite annorlunda mot att se i tv-rutan vid nyårstid då Innsbruck hyser en av tävlingarna i den tysk-österrikiska backhopparveckan.

Innsbruck är en liten stad, men stor i vinter-OS-sammanhang. Två gånger har OS arrangerats här, 1964 och 1976. Det var exempelvis här som legendariske skidåkaren Sixten Jernberg avslutade sin karriär 1964 med att ta guld både på femmilen och i stafetten.

När vi efter ett antal timmars promenerande i Innsbruck beslöt oss för att vända tillbaka till vår husbil, hade vi en go känsla i kroppen. 

Innsbruck är ett trevligt besök att göra. Vi skulle utan tvekan kunna åka hit igen på ett lite längre besök. Plocka ner cyklarna från husbilen och trampa runt till museum och annat för mer upplevelser av fler sevärdheter.

Kanske även en sväng till hoppbacken för en närmare titt på stupet backhopparna kastar sig utför.