Alberobello

Världsarvet Alberobello var ett ställe som vi inte ville missa på vår resa Italien runt. 

De små ”smurfhusen”, eller trullihusen som de egentligen heter, hade jag sett på ett tv-program. I programmet intervjuades människor som bodde i husen och man fick följa en familj som renoverade och återställde en förfallen trulli. 

Det programmet hade fastnat. Det kändes så speciellt att vi bara måste åka till Alberobello.

Vi kom ganska sent på kvällen till campingen vi hade sett ut. Egentligen hade vi tänkt stå på en ställplats i Polignano a mare, men då den var stängd ringde vi till den camping i Alberobello som såg ut att ligga bra till för vårt besök där.

Vi blev väl mottagna och fick en massa information av campingägaren. Han berättade bland annat om att vi dagen efter kunde åka shuttlebuss från campingen in till stan. Och på kartan vi fick ringade han in ställen som skulle vara extra intressanta. 

Vi hade redan sett trullihusen på väg till Alberobello. Det finns sådana lite överallt i närheten av stan och vi hade läst att de är byggda mellan 1600-talet och 1900-talet.

Läser man på Wikipedia står det att trullihus är runda stenhus med kägelformat tak som förr var vanliga bostäder bland lantbefolkningen i träfattiga trakter. 

Husen är svala, har riktigt tjocka väggar och ska vara ganska komfortabla. Alberobello och en del byar i trakterna av Bari består till stor del av trulli.

Det finns många teorier varför husen är byggda som de är. En  är att på grund av höga skatter på egendom, skapade folket i Puglia väggkonstruktioner som de lätt kunde ta ner när inspektörer kom till området. Husen byggdes på billig mark.

De upphörde att byggas när kostnaden för arbetskraft började stiga på 1900-talet. I kombination med de stora mängder material som behövdes för ett enda hus blev de för dyra att bygga.

Husen är byggda med en kupol på toppen av varje rum och ofta hade en familj ett hus med fem olika kupoler i olika storlekar.

Ju mer vi läste och hörde, ju mer ville vi verkligen se dessa hus.

Shuttlebussarna som campingen hade var inga bussar utan sjusitsiga bilar. Chaufförerna hade kört vägen många gånger och kunde varenda kurva, det var helt klart. Att köra enligt hastighetsbestämmelserna och stoppa vid stoppskyltar var tydligen helt onödigt. Vi kom fort fram, kan man säga.

Efter fyra timmar skulle vi bli upphämtade igen.

Vi blev lämnade i centrum vid niotiden på morgonen. Då var det väldigt lugnt i stan och alldeles lagom varmt.

Helt förundrade gick vi runt och såg på husen som ibland var ihopbyggda med helt vanliga hus. De var vitmålade och eftersom det fanns många trullihus var det skönt med solglasögon. Det blev väldigt vitt kan man säga. 

På kartan fanns det inringat en trullikyrka och två olika områden där det var väldigt många konformade hus. I ett område skulle det finnas 400 trullihus och i ett annat område cirka 1000 stycken. Innan vi såg detta med våra egna ögon undrade vi lite hur det skulle se ut, men när vi väl kom in i stan var det inte svårt att se var dessa områden fanns. 

Det var riktigt häftigt att få uppleva detta. Det första som var inringat på kartan var den enda tvåvåningstrullin. Den var inte öppen när vi var där men den är annars öppen som ett slags museum. 

Gatorna i Alberobello var precis som i så många städer i Italien, väldigt smala. Lokalbefolkningen fick kämpa tappert när de skulle ta sig fram och försöka parkera eller vända sina bilar. 

Vi blev riktigt imponerade när vi stod och tittade hur det kunde gå till. Kvinnan som skulle vända sin bil på ett ställe, där få personer säkert ens skulle ha tänkt tanken att vända en bil, klarade det galant. En decimeter fram, några centimeters vridande på ratten. Någon decimeters backande. Så höll hon på tills bilen kom runt.

På vår promenad genom stan tittade vi närmare på hur husen var byggda. De konformade taken var gjorda av något slags betong och på utsidan låg platta stenar tätt, tätt som takpannor. 

Vi gick vi in i en affär som låg i ett trullihus från 1600-talet. Det var riktigt intressant. Även om detta numera var en affär med massa tingeltangel i var det lätt att förstå hur människor levt i huset. 

Väggarna var väldigt tjocka. Huset hade fyra runda rum, två större och två mindre. I två av dem fanns inget hål för nån slags ventilation i de konformade taken. 

I ett av rummen fanns köket. Där stod en järnspis med en väldigt hög smal skorsten upp i toppen på konen.

I det rummet fanns också ett slags brunn med ett djupt hål där de hämtade vatten. Numera var det mer som en lyckobrunn där folk kastade i mynt. 

Just detta hus var nu enbart till för att turister skulle handla typiska turistsaker. Där var överfullt med prylar. Där fanns bland annat små avbildade trullihus som kylskåpsmagneter, pennor med ett trullihus på toppen, trullihus som sparbössor. Ja, ni förstår. 

Men där fanns också en mängd andra turistprylar. Nån ska väl leva på det också, men det var inget för oss.

Vi bestämde oss för att gå till trullikyrkan och sen leta reda på en restaurang för att äta lunch.

Det var ju väldigt speciellt att besöka kyrkan. Helt annorlunda än vi någonsin varit inne i. Högt i tak och precis som på husen, konformade toppar som tak.

På vår promenad genom stan såg vi symboler målade på många av taken. Det gjorde oss lite nyfikna. Likaså fanns det på den konformade toppen på många av husen en slags spira. Och det fanns många olika slags spiror. 

Vi letade information om detta. Efter ett bra tag hittade vi svaren inne i en butik där en sammanställning av symbolerna fanns på inplastade papper.

Alberobello var backigt. Kyrkan låg högt och när vi besökt den började vi gå en backe ner för att komma till ett torg där vi sett några restauranger.

Vi åt en lättare lunch och gick sen och köpte varsin glass. Den Italienska glassen kan man ju inte få för mycket av.

Nu började vi sakta men säkert gå mot platsen där vi skulle bli upphämtade. Vi konstaterade att det var bra att vi åkte iväg så tidigt på morgonen. När klockan började närma sig ett var det väldigt mycket folk i stan. 

Visst hade vi kunnat stanna längre i Alberobello, men i den värmen som var vid vårt besök blev det alldeles lagom med fyra timmar.

Innan vi åkte vidare med husbilen tog vi ett vi en liten paus och ett välbehövligt dopp i poolen på campingen.