Geocaching

Det har blåst 19 sekundmeter i medelvind och 22,7 sekundmeter i byarna. Det är grått och 14 grader varmt ute.

Men vi har varit ute på jakt. Skattjakt.

Vi har Geocachat.

Oavsett hur man reser, om man är i sin egen hemstad, har rest med båt, bil eller flyg världen över så kan man leta skatter. 

Jag tog min första cache den 22 juni 2009. Vi var under en period mer aktiva, tappade sen bort det här med skattletandet. Men har nu när vi åker ut med husbilen tagit upp Geocaching igen.

Vad är då Geocaching? Jo, du letar med hjälp av din smartphone eller en gps upp ”skatter”. Oftast är de i form av burkar eller liknande saker. Alla innehåller en pappersremsa som är viktig i sammanhanget. 

Man kan cacha på andra sätt också, men jag tänker här berätta om det vanligaste sättet.
Det låter kanske löjligt att leta skatter som vuxen men det är verkligen ett bra sätt att komma ut och se platser som man kanske inte hade besökt annars .

I dag har vi gått runt i Lysekil i galen blåst. Egentligen hade vi helst suttit inne i vår husbil på grund av vädret. Vi har hittat sex geocacher och gått nästan sex kilometer.

Vi har hittat en cache vid ett utsiktstorn som vi inte besökt vid tidigare Lysekilsbesök och vi har gått till en kvarn och en liten småbåtshamn som vi heller aldrig sett eller varit vid förut.

Men som jag berättat förut här på bloggen tävlar vi med oss själva på lite olika sätt. Geocaching är ett sånt sätt. Men vi har också varsin smartklocka som registrerar hur mycket vi rör på oss på en dag. Och vi vill gärna fylla våra tre ”ringar” för träning, rörelse och att vi står upp minst en minut varje timma. Det pushar oss så att vi rör på oss varje dag. När man Geocachar uppfyller man lätt dagens mål.

Jag vet, lite knäppa är vi. Men vi bjuder på det.

Hur gör man då? Har man sin smarttelefon med sig är det enkelt att ladda hem appen i ”appaffären”. Appen heter Geocaching. I appen kan man bli medlem helt gratis.
Man kan registrera sig med ett Google-konto (som man kanske redan har), eller med ett Facebook-konto. Vill man hellre registrera sig med sin mejladress går det lika bra.  Man skapar ett användarnamn och ett lösenord, sen är det bara att ge sig ut.

Man kan också gå in på www.geocaching.com och skapa sitt konto och se en liten film och få tips om man vill. Jag hade ett konto, men på något sätt har jag glömt av inloggningsuppgifterna. Så vi startade ett nytt konto. På det gamla kontot har jag tagit ganska många cacher ensam. I många olika länder.

Det nya har Stefan och jag börjat med tillsammans. 

Vad behöver man då ha med sig för att Geocacacha?

Jo, man behöver alltså en smartphone eller en gps. Dessutom en penna och rätt kläder för väderleken. Bra skor är heller inte dumt, för det blir lätt att man går längre än man tänkt i sin jakt på fler cacher.

När man öppnar appen får man upp en karta med, ofta många, gröna små burkar utplacerade. Det är alla cacher som finns runt dig. Du själv är markerad som en blå prick. Klicka på den gröna burk på kartan som du känner för att ta först.

Då kommer det fram en ruta med en beskrivning av hur många meter det är att gå till cachen. Hur svårt det är att hitta den är graderat från 1 till 5. Hur terrängen är där cachen ligger, är också graderat 1-5. Samma gradering gäller för hur stor behållaren/burken är där den lilla pappersremsan finns.
Den minsta behållaren heter micro, den kan vara väldigt liten och egentligen se ut hur som helst. Jag tror att den vanligaste burken är en filmburk.

Klicka på navigera och en pil dyker upp, lätt att följa. Där ser man hur många meter som är kvar och hur man ska gå för att hitta cachen.

Klicka också på ledtråden, då får ni ett hum om vad ni ska leta efter. Står det till exempel magnetisk så brukar cachen sitta fast på något som är magnetiskt. Den som lägger ut cachen måste beskriva området där den ligger. 

När/om man hittat cachen klickar man på logga och skriver ett tack till den person som lagt ut cachen. Vill man kan man skriva en liten hälsning för andra att läsa. 

Ni ser när ni loggar hur andra gjort. Ofta står det Tftc = Thanks for the cache. Kan ju vara bra att veta vad de små bokstäverna betyder.
När man väl loggat i appen ska man skriva sitt användarnamn och datum på den lilla pappersremsan. Det är liksom beviset för att man varit där och verkligen hittat cachen. Annars skulle man i princip kunna logga varje burk inne i appen utan att ha varit på plats.

Vi har hittat cachen/pappersremsan i en till synes helt vanlig bult som var ihålig så att en väldigt liten pappersremsa fick plats där. Den var klurig att hitta.

Vi har också hittat en cache på baksidan av en till synes ”vanlig” förbjudet att röka-skylt. Skylten var magnetisk och satt på en container där den magnetiska skylten satt fast. På baksidan av skylten fanns en liten plastpåse med pappersremsan väl skyddad. 

Vi har också hittat stora burkar, som glassburkar.

Däri finns det ofta små extraskatter som barn brukar älska. Då kan man byta till sig en liten sak från burken och lägga dit något annat istället. Det kan vara allt från ett suddgummi till ett klistermärke.

Små oansenliga saker men roliga att få välja bland och sen välja ut något man själv har med sig att lägga tillbaka. Jag har en liten plastpåse med ”skatter” för barnbarnen att använda.

Alla skatter är väl gömda och det viktigaste av allt är att man inte ska visa andra att det ligger cacher gömda, för då är det lätt att cacherna försvinner och inte går att logga.

I början kan det kännas lite klurigt, lite svårt att veta hur man ska leta. Efter några gånger har det blivit lättare och man förstår bättre var man ska börja leta.

I dag i Lysekil blev Stefan ganska våt av en våg som skvätte när han skulle plocka upp en cache. Vi hittade en annan i en bergsskreva. En tredje låg gömd i en stenmur. 

En hittade vi vid ett tidigare tillfälle skymd på ett stuprör.

För några veckor sen klättrade Stefan i ett träd för att plocka ner cachen som hängde där.

Vi har kört Geocaching i Kroatien – på Krk, i Dubrovnik och Korcula. Vi har cachat i Tirana i Albanien och flera andra länder.

På så sätt har vi hittat små guldkorn till platser vi aldrig besökt annars.

I bergen ovanför staden Krk i Kroatien kom vi till en väldigt gammal olivodling.

Där fanns helt fantastiska gamla knotiga olivträd och det låg lite ”off” så vi var helt ensamma med utsikt högt över havet.

Det kanske låter jobbigt. Men det är väldigt roligt när man börjar. Och det är gratis. Vi har dock uppgraderat vårt konto till ett premium-konto. Jag tror att det kostade 380 kronor för ett år. Med det kontot hittar man flera skatter och andra typer av cacher. Men att börja med gratiskontot är perfekt.

Så – ut och testa Geocaching och upptäck nya platser på er skattjakt.