Hunnebostrand och Smögen
Hunnebostrand och Smögen – två av Bohusläns pärlor
Vi är många som gärna åker till Bohuslän när det är högsommar.
Men vad gör man i Hunnebostrand och Smögen när det bara är 15 grader i luften och det kristallklara vattnet inte lockar till bad?
Då kan man göra som vi. Promenera omkring och njuta av allt det vackra.
I Hunnebostrand är mycket hugget i sten
Min mamma berättade flera gånger om hur det var när hon kom till Fiskebäck i västra Göteborg de första gångerna.
Hon föddes och växte upp i Vaggeryd, tre mil söder om Jönköping. Där det fanns sjöar i Småland fanns också träd. Vid badplatserna var det ofta sand på stränderna.
De första mötena med de kala klipporna vid Västerhavet blev en chock. Bara berg och hav och någon vindpinad buske här och där. Likadant var det på de omgivande småöarna. Mamma tyckte att det var väldigt ogästvänligt.
Men hon lärde sig uppskatta klipporna, insåg också att det kunde vara rätt skönt att slippa sanden och sitta på ett rent berg.
Själv växte jag upp nära havet, kala klippor har alltid varit en del av mitt liv – framförallt på somrarna.
När jag går på de bohuslänska klipporna njuter jag. Som under de sommardagar vi nu har varit i Bohuslän.
I Lysekil blåste det nästan storm och stundtals öste regnet ner. Vi lämnade dock husbilen på ställplatsen i hamnen vid flera tillfällen, men undvek att gå på den vackra, vindpinade utsidan av staden.
Även i betydligt mindre Hunnebostrand parkerade vi husbilen på ställplatsen i hamnen under ett par nätter. Eftersom himlen åtminstone stundtals var blå och vinden mindre häftig var förutsättningarna för mysiga promenader betydligt bättre.
Vi började på St Görans ö, till vilken man går på en liten bro. När det är varmt och gott i luften, eller om man bara är badsugen, erbjuder ön vid Hunnebostrand utmärkta badplatser. Den här gången lät jag dock badbyxorna ligga kvar i husbilen.
Men det bjöds på annan njutning än bad. För i den gamla stenhuggarbygden i och runt Hunnebostrand finns det massor av ögongodis för oss som gillar att vandra och låta ögonen vila på klippor.
På utsidan av St Görans ö finns dessutom numera fina bänkar i trä där man kan antingen ligga eller sitta och spana ut över skådespelet som uppstår när hav möter berg.
Och när vi hade gått runt ön och kom på insidan med utsikt över samhället med Höge berg i bakgrunden var det lika svårt att låta mobilkameran få stanna i fickan. Hunnebostrand är så vackert med alla båtar, bryggorna, sjöbodarna, färgerna.
Mellan restauranger, glasskiosker och räkbodar finns ett läckert monument över stenhuggarkonsten där en gammal stenhuggare spanar ut över bygden.
Vi spanade själva in mellan sjöbodarna medan vi gick, stannade ibland och tog nya bilder – trots att jag förmodligen har tagit liknande varje gång jag har passerat under ett antal besök i Hunnebostrand.
När solskenet har blivit pålitligare och lunchställena börjar fyllas utefter bryggorna kollade vi in de olika menyerna. Vi nöjde oss inte förrän vi kom till Bella Gästis och såg att de hade mandeltorsk med färskpotatis på lunchmenyn. Torsken var formidabel. Ni vet sån där som faller isär när man petar på den med gaffeln. Jag känner hur det återigen vattnas i munnen när jag tänker på denna kulinariska upplevelse.
På vägen dit hade vi tagit en geocache. Efteråt väntade jakten på nästa skatt. Högst upp på södra Höge berg, med den magnifika utsikten, fann vi vad vi sökte.
Och utsikten – den utsikten. När jag stod där uppe var jag väldigt nöjd med att det i den digitala världen inte längre kostar pengar att ta bilder. För där rasslade det iväg.
Att gå på Smögens klippor är som att vandra i ett konstverk
Nästa dag körde vi den dryga milen till Smögen för ännu mer bohuslänsk njutning.
Att man ska besöka den bohuslänska pärlan en gång per sommar är sen gammalt (även om vi inte alltid har levt upp till det).
Det finns plats för många husbilar på ställplatserna in till höger när man precis har kommit över bron från fastlandet. Trots det stora antalet platser och bristen på sommarvärme i luften fick vi framåt kvällen uppleva hur husbilar tröstlöst körde varv efter varv för att om möjligt hitta någon tom parkering.
Smögen är populärt. Runt om vår husbil stod inte bara svenskar utan även tyskar, belgare, finländare, norrmän, holländare och fransmän.
Efter att vi tagit en lätt lunch i husbilen promenerade vi bort mot Smögens turistiska epicentrum, bryggan. Vi var inte ensamma om den idén. Strömmen av folk var på sitt sätt imponerande – även om det ändå inte var i närheten av hur det är när värmen slår till.
Vår vana trogen sökte vi upp en glassbutik. De Smögensnäckor (två kulor glass, ett litet torn med mjukglass, strössel och sylt i ett stort rån) kan rekommenderas.
Vi lufsade fram på bryggan. Konstaterade att det inte fanns så många båtar som vi trodde att det skulle finnas. Men de som låg i början av bryggan var desto större. Vad vi såg var alla norska.
Boutiquer, kaféer, butiker, båtar. Man vet vad man får när man går där. Ändå är det så fascinerande.
När vi passerat de färgglada sjöbodarna i slutet av bryggan stod jag och kollade en stund om det kom någon båt genom det smala hålet som leder ut i öppna havet. Det hål som kallas Smygen eller Smyghålet och förmodligen har gett namn åt Smögen.
När ingen båt kommer fortsatte vi mot Smögens största badplats, Vallevik. Helt tom på folk när det var 15-16 grader i luften trots att solen sken. Hopptornet stod som ett övergivet skelett, längst ut på en av de vackra klipporna.
Vi passerade barnens badplats. Jag berättade ännu en gång för Anette hur nära det var att jag drunknade där när jag var liten och inte kunde simma. Mammas snabbhet och starka arm räddade mig.
I jakten på nästa geocache fortsatte vi utefter havskanten. Var och varannan meter tyckte jag mig se en tavla och höjde mobilen för att ta ännu fler bilder på berg, hav och några tåliga växter.
För mig var det som att vandra i ett konstverk.
När skatten var hittad under en brygga började vi gå tillbaka mot husbilen. När vi kom fram hade vi avverkat sex kilometer till fots, en kilometer längre än i Hunnebostrand dagen före.
Jag satte mig vid datorn för att skriva en text till vår hemsida. När jag nu är på väg att sätta punkt inser jag att den är väldigt, väldigt mycket längre än vad jag tänkte när jag började.
Men jag hoppas att du, som har hängt med ända hit, njuter av bilderna och låter fantasin skena iväg om hur det är att gå utefter havet på Bohusläns fantastiska klippor i den salta vinden
Själv ser jag redan fram mot nästa års besök. Men då tänker jag bada.
Geocaching
2 Comments
Av bmlarsreseblogg
Det är väl inte konstigt att inlägget blir långt när man ska försöka beskriva ett paradis. Bohusläns klippor är verkligen sommar och jag tillbringade 15 somrar i husvagn och senare Villavagn på Johannesviks camping i Kungshamn. Nu tillbringar yngsta dottern och hennes familj hela sin semester där och deras pojkar vägrar åka någon annanstans. Vi har några riktiga favoriter Ramsvikslandet, Bohuslän Malmön och lilla Hovenäset. Trots mängder med turister går det alltid att hitta en egen klippa och bara njuta. Nu är vi så lyckligt lottade att vi ska besöka våra goda vänner som har ett sommarhus precis nere vid Tångens badplats, så härligt!
Stefan Nilsson
Ja, vi håller med. Bohusläns klippor är fantastiska. Vi har ju dem runt om oss hemma men när man kommer till Kungshamn, Smögen, Hunnebo eller vilket som av all härliga små samhällen i närheten så blir man lycklig. Njut av er vistelse vid Tången.