Korcula

Många Kroatien-resenärer stannar i Rovinj eller någon annan trevlig ort på Istrien. Andra väljer Krk, Split-området, öarna där utanför eller Makarskarivieran.

Men den som fortsätter hela vägen ner till Korcula får sin belöning.

Nu är dessutom vägen till det som kanske är legendariske upptäcksresanden Marco Polo födelseort kortare än tidigare.

Förra gången vi var på (eller i, beroende på om man menar staden eller ön) Korcula var förutsättningarna helt annorlunda.

Då var det mitt i sommaren med tung trafik ända från Split där vi hade parkerat husvagnen. Dessutom behövde vi passera genom den korta snutt av E65:an som går genom Bosnien-Hercegovina på väg ner mot Dubrovnik och Montenegro. Det innebar två gränskontroller som kunde betyda långa köer och förseningar.

När vi körde där i september förra året fanns det ingen semestertrafik och vägen var dessutom ungefär 4,5 mil kortare – men framförallt slapp vi vägen genom Bosnien-Hercegovina. För på sommaren 2022 öppnades bron från Komarna till den stora halvön Peljesac, varifrån man tar sig till Korcula.

Men det är inte bara om man ska vidare till Korcula som bron numera är huvudalternativet. Det är den överhuvudtaget bästa och smidigaste vägen om man ska köra längst ner i Kroatien. Och för oss, som har en husbil som väger över 3,5 ton, känns det bättre eftersom det är svårt att veta med hundraprocents säkerhet att ”farfarsregeln” gäller i Bosnien-Hercegovina.

Vägen åt nordväst över Peljesac mot Korcula är vacker. Den passerar vingårdar och små byar, går ibland i det närmaste på havsnivå för att strax senare gå upp på höga höjder. Det är brant, ibland lite trångt, ofta kurvigt – men inte någonstans upplevde vi att det var jobbigt att köra husbil.

Drygt fyra mil efter bron kom vi till Orebic där färjan går över till Korcula. Vi hade funderat på att ställa bilen på någon av campingarna på Orebic-sidan och bara ta med cyklar på färjan över dagen, men vi bestämde oss för att även husbilen skulle få uppleva Korcula.

För den som är van vid välordnade färjeköer som till Hönö i Göteborgs norra skärgård eller Stena Line och andra rederiers olika påfarter är färjeläget i Orebic något helt annat. 

Den smala sista biten väg mot hamnen är smal nog att vara enkelriktad, men där finns mötande trafik. Alla som ska till eller från Korcula passerar där. Plus de som ska ner mot färjan och hämta någon, köpa glass eller kanske besöka något matställe och sedan vända tillbaka.

Färjeläget i Orebic bjuder på cirkus där de som tror sig vara smarta och hittar en genväg över en parkeringsplats för att sedan fastna är ett inslag som väcker munterhet.

Att påstå att det är lätt att hitta kiosken där man ska köpa biljetter är också en överdrift. Men både vi och kompisarna i den andra husbilen lyckades köpa biljetter om än i sista stund för att hinna med nästa färja.

När vi en stund senare stod på båtens däck och såg tillbaka mot den cirkus vi precis hade lämnat funderade vi på hur det är i Orebic när det är högsommar istället för andra halvan av september när vi var där.

När vi vred blicken åt andra hållet och såg bort mot ön Korcula såg vi gamla stan i staden med samma namn. Från färjeläget är det inte ens en mil in till gamla stan. Men vi valde den första campingen efter att vi kört av färjan; Aminess port 9 resort. 

Resorten är stor, har inte bara camping utan även hotell med de vanliga faciliteterna.

Flera av platserna på campingen var dock lite svåra att ta sig till. Vägarna var branta, när vi skulle svänga in på platserna fick vi vara väldigt försiktiga så att bakdelen av husbilen inte slog i marken. Men när vi väl ställt oss på våra platser hade vi en fin utsikt över den lilla hamnen och stranden alldeles nedanför. Toaletterna och servicebyggnaderna var okej, men långt ifrån den standard som vi upplevt på så många andra kroatiska campingplatser. En fördel var dock att de tog ACSI-kortet, som ger rabatt under lågsäsong.

Det var en fin promenad in till själva staden, mestadels utefter vattnet. Det blev även tillfälle att plocka badkläderna ur ryggsäcken och ta ett dopp i det sensommarvarma vattnet.

Vi gillar att gå runt i Korcula. Där finns många mysiga gränder och flera små torg som göder lusten att ta bilder. Mot betalning kan man också klättra upp i kyrktornet och få en överblick över omgivningarna.

Runt staden går en stadsmur från 1300-talet. På udden på stans norra sida finns utefter muren flera restauranger med god utsikt över havet in mot land. 

Men kaféer och restauranger finns inte bara där, de finns här och där i staden. 

Och så var det detta med Marco Polo. Överallt i gamla stan stöter man på hans namn. Marco Polo var upptäcktsresande, som bland annat reste österut längs Sidenvägen för att träffa mongolernas härskare Kublai Khan i nuvarande Peking. Hans berättelser om resan fick stor spridning.

Marco Polo representerade den mäktiga republiken Venedig, men där finns ett stort frågetecken: var föddes han?

På Korcula finns ingen tvekan. Marco Polo föddes där och inte i Venedig. Den som vill kan exempelvis besöka huset där han föddes. Men, som skrivet, några bevis för att det verkligen var så finns inte. Men Marco Polo dominerar Korcula.

Vid det senaste besöket höll vi oss bara i och vid staden Korcula. Men ön är stor och har mycket mer att erbjuda. Tar man sig västerut med bil eller något fordon på två hjul finns det exempelvis både på den norra och södra sidan av ön stränder där det inte finns så mycket folk. Det kan vara snårigt och trångt att komma ner, men en nästan tom strand på Korcula är något att skriva hem om.

En naturupplevelse utöver det vanliga var vi med om när vi skulle lämna ön. På morgonen vid färjeläget låg havet blankt när vår kompis Martin plockade fram gitarren och spelade en stund.

Lyssna och njut av videon här nedanför.