Trondheim

På vintersemester i Norge handlar det om att åka skidor i vacker vintermiljö, typ Sjusjöen.

När vi har åkt till Norge på sommaren har vi dragits till havet – inte minst till de vackra fjordarna, som ger Norge dess speciella karaktär.

Förra sommaren stannade vi bland annat till vid Trondheimsfjorden och besökte Trondheim.

I Göteborg håller vi på med vårt (försenade) 400-årsjubileum.

I Trondheim ligger både 400- och 500-årsjubileumen långt tillbaka i tiden. Ett helt sekel har till och med passerat sedan kung Olav Tryggvason år 997 grundade vad som i dag är Norges tredje största stad.

Från början hade vi inte tänkt att åka vare sig till Trondheim eller Norge när vi förra året besökte Dalarna och Härjedalen för att gå i nationalparker.

Men så passerade vi Funäsdalen och var bara tre mil från den norska gränsen, vilket uppfattades via Facebook av min gamla grundskoleklasskamrat Linda som bor i den norska staden. När hon erbjöd våfflor på balkongen i en stad som vi visste är intressant – ja, då var det bara att styra husbilen åt nordväst med ett stopp i Röros på vägen.

Linda och hennes man Frode visade oss i strålande solsken Trondheims östra utkanter, där vi kände oss väl hemma i småbåtshamn och havsdoft.

Dagen efter – när vi skulle in i de centrala delarna – var det ett annat slags väder. Mer likt vad vi brukar kalla traditionellt Göteborgs-väder. Tolv grader i luften och ett överhängande hot att regndropparna skulle utvecklas till något mer.

Men vi gjorde som vi brukar. Drog på oss regnkläderna innan vi trampade iväg på cyklarna. Den knappa milen in till centrum utgjorde en behaglig resa. Det fanns cykelbanor överallt, vi behövde i stort sett bara umgås med bilister i korsningarna. Trondheim visade sig vara en perfekt stad för den som vill cykla. Och för oss som har elcyklar gjorde det heller inte så mycket att det är mycket upp och ner.

I den historiska staden Trondheim handlar numera väldigt mycket om forskning och utbildning, vilket syns på skyltar och byggnader lite överallt inne i stan. Enligt Wikipedia har staden 40000 studenter – ungefär en femtedel av befolkningen.

Men vi drogs framförallt till Trondheims mest kända byggnad, den väldiga Nidarosdomen, som med sin höjd och storlek dominerar omgivningen. När vi närmade oss föll tankarna på Notre-Dame-katedralen i Paris med sina två stora torn.

Första versionen av kyrkan byggdes på 1000-talet. Den senaste renoveringen påbörjade 1869 och var inte formellt klar förrän 2001.

Kyrkan är lika imponerande på insidan. Men eftersom det är tveksamt huruvida man får publicera bilder eller inte därifrån kör vi bildlöst här. 

Besöker man Trondheim tycker vi att Nidarosdomen tveklöst är nummer ett bland det som finns att se och uppleva.

Efter en rejäl rundvandring inne i kyrkan och en stunds sittande i kyrkbänkarna var det dags att gå vidare.

Vi tog den Gamle bybro över Nidelva till Bakklandet, som domineras av träkåkar i olika färger. Solen sken visserligen inte när vi gick utefter älven, men det var ändå väldigt läckert när husen speglades i den blanka vattenytan. Och bland trähusen fanns också en del att spana på.

Som gammal sportjournalist och allmänt fotbollsintresserad har fotbollsarenor alltid spelat en roll i mitt liv. Säg Uddevalla – och jag säger Rimnersvallen. Säg Växjö – och jag säger Värendsvallen (jag vet, den är riven och ersatt av en fotbollsplan med växlande företagsnamn).

Och när någon säger Trondheim svarar jag Lerkendal, Rosenborgs hemmaarena. Min tålmodiga fru Anette har aldrig insett storheten i att kolla på tomma fotbollsarenor, men hon följde med även den här gången. Trots att regnet började bli alltmer påtagligt.

När vi i hällande ösregn trampade tillbaka till husbilen var det med en känsla av att vi behöver återvända till Trondheim för att se mer, helst när solen skiner och det är klart ut över Trondheimsfjorden.

För vi hade redan bestämt oss för att åka vidare. Meteorologerna mer eller mindre lovade sol över Trollstigen två dagar senare, därför lämnade vi Trondheim tidigt nästa morgon.