Hornborgasjön

Besöket vid Hornborgasjön blev lite annorlunda än vad vi hade tänkt.

Första kvällen kom vi fram i tid för att se massor av fåglar.

Dagen efter fick vi dock, istället för att stå och njuta av att se tranorna dansa, hålla oss inomhus en hel dag när snö och hård vind drog fram över Skaraborg.

När solen nästan kom fram på den tredje dagen blev det en fin, kall upplevelse med de vackra fåglarna.

Jag besökte Hornborgasjön för första gången när jag gick på högstadiet. Vet att vi åkte väldigt tidigt på morgonen från Göteborg för att vara vid Trandansen i gryningen. Då var det väldigt jobbigt att gå upp för att åka buss några timmar, men jag har för mig att jag gillade att se på tranorna.

Stefan har aldrig varit vid Hornborgasjön och vi tog husbilen på eftermiddagen på annandag påsk med målet att få se trandans och vackra fåglar.

Vi åkte hemifrån i soligt och härligt väder. Termometern stod på 15 grader och vi var riktigt upprymda i vårvädret.

Visserligen spåddes det snö dagen efter, men så farligt skulle det väl inte bli.

Vi kom till Trandansens parkeringsplats vid 19-tiden. Där kan personbilar och husbilar parkera en natt mot 150 kronors avgift som går direkt till mat till tranorna. Vill man bara stå under dagtid kostar det 50 kronor.

Det var en alldeles perfekt tid vi kom. Massor med tranor framför husbilen, många fotograferande människor som gick utmed vägen för att få den bästa bilden.

Vi hade bestämt att vi skulle ta bilder på kvällen för vi visste ju inte hur vädret skulle vara dagen efter och skymningen är ju en perfekt tid för att få se många tranor.

De där 15 graderna vi hade när vi lämnade Göteborg var på kvällen ett minne blott. Den tunna dunjackan med fleecetröja under behövdes verkligen. Men vi gick runt och upplevde stämningen som blir när man framför sig ser tusentals tranor som skränar, äter, spatserar runt och, när man har tur, dansar.

Och är det då många människor som har samma mål med kameror, kikare och telefoner i händerna så blir det en häftig upplevelse.

När mörkret började lägga sig försvann alla personbilar på den stora parkeringen. Kvar stod många husbilar.

Då började vi höra och även se en traktor på fältet framför husbilen. Den spred ut korn på fältet för att tranorna skulle ha något att äta.

Om alla dessa tranor, som kommer till Hornborgasjön för att vila och sova på sin väg till sina häckningsplatser, inte har något att äta blir det problematiskt för bönderna mitt i vårsådden.

Därför sprids ungefär 150 ton korn ut på fälten vid sjön varje år. Det bekostas av länsstyrelsen men även av oss som parkerar på parkeringsplatserna vid Trandansen och Naturum. Helt perfekt tycker jag.

Förr åt tranorna potatis på fälten. Den odlades i närheten av Hornborgasjön för att bli till brännvin som producerades i trakten, men när verksamheten lagts ner ersattes potatisen av korn.

En stund efter att vi hade parkerat husbilen lägrade sig mörkret över fälten och de skränande tranorna tystnade.

Det enda vi hörde var blåsten som börjat vina ordentligt utanför husbilen. Men vi hade det varmt och gott och visste efter information vi fått från andra att nån väckarklocka skulle vi inte behöva dagen efter. Tranorna skulle väcka oss i gryningen.

Vid klockan 06.30 vaknade jag. Uppgifterna vi fått om ljudet från tranorna stämde. Skränet blandades dock med ljudet från blåst och snöblandat regn på taket.

Även om tranorna gick på fältet alldeles framför husbilen såg vi dem väldigt dåligt.

Dimma och snö försämrade sikten totalt och istället för att gå ut i gryningen för att förstärka upplevelsen från dagen före stannade vi kvar inne i värmen.

Men hur man än får se tranan, flygande i snö eller sol, är det en vacker och imponerande fågel.

Den grå fjäderdräkten, det svarta huvudet med vita tecken på sidorna och den röda fläcken i nacken tillsammans med stjärtfjädrarna som i en plym. Det tillsammans med den smäckra ståtliga kroppen gör den riktigt vacker.

Nu kom ju inte vi så nära att vi kunde uppleva storleken men en vuxen trana är ungefär 130 centimeter hög och kan bli dryga två meter i vingspannet. Det är Europas högsta fågel.

Att de stannar till här vid Hornborgasjön är för att platåbergen runt sjön ger perfekta vindar för den stora fågeln att glida in och stanna till i våtmarken.

Jag hade inte fattat det förut, men tranan står och sover med  benen upp till ”knäna” i vatten. Kan förstå att denna viloplatsen är perfekt för en trött och hungrig trana.

Förhoppningen om en vårdag vid Hornborgasjön med fina promenader i naturreservatet blev istället en dag i blåst och snö mestadels inne i husbilen. Ute på vägarna ville vi inte vara i ovädret.

En sådant snöoväder var vi inte ens i närheten av när vi var och åkte skidor i norska Sjusjöen 2023.

Vi gick till sängs med en förhoppning om en gryning i uppehåll och massor av vackra tranor att vila ögonen på.

Och så blev det. När vi vaknade kunde vi konstatera att det skulle bli tufft att ta oss från parkeringen eftersom snön låg i drivor bakom och vid sidan av husbilen. Och när vi skulle ut och gå fick vi pulsa i två-tre decimeters aprilsnö.

Att det stod tre minus på termometern, samtidigt som det blåste ordentligt, förstärkte intrycket av att vintern hade kommit tillbaka. Men tranorna verkade inte bry sig.

De stod i snön som om det vore vatten. Och när de flög med sina mäktiga vingslag var det verkligen så läckert som vi hade hört och läst om. Det var dock lite svårt att ta bilder eftersom fingrarna närmast frös till is så fort vantarna åkte av.

Det är bara att konstatera att det blir fler besök till Hornborgasjön. Helst i skönt vårväder. Men det kan bli svårt, för tranorna kommer ju alltid vid samma tid och då finns risken för aprilväder.

Anette 2 april 2024

(Uppdaterad 3 april)