Sjusjöen

Att vi skulle åka skidor i vinter bestämde vi i höstas.

Att vi skulle styra husbilen mot Sjusjöen bestämde vi direkt när vi för första gången hörde talas om Norges längdåkningscentrum.

Och vi blev inte besvikna. En meter snö, några minusgrader och strålande solsken är svåröverträffat.

Tanken var att vi skulle vänta till slutet av vintern för att åka skidor. Vi såg fram mot att nån gång framåt vårkanten gå på tur i go vårvintervärme. Dessutom räknade vi med att vägarna skulle vara lite mindre vintriga istället för att köra upp för backarna mitt i vintern. Mitten på mars såg ut som det perfekta alternativet.

Men när vi började närma oss den planerade avfärden började vi bli alltmer fundersamma, kanske var det ändå för tidigt. För prognoserna talade om över tio minusgrader på dagarna och 15 minus på nätterna. 

På 1990-talet ställde vi upp vår husvagn i norska Trysil i fyra hela vintrar. Från oktober till april. Det var fantastiskt att bo på en vintercamping med liftarna bara ett hundratal meter bort. Då hade vi ner till 27 minusgrader på nätterna – utan problem.

Men den här gången gav vi oss för första gången upp i fjällvärlden med vår husbil, som vi inte har samma koll på hur den fungerar under flera dygns riktig vinter. 

När vi efter 48 mils körning kom fram till Sjusjöen, ett par mil från Lillehammer, var det tio minusgrader. Vägarna hade mot slutet lite is i kanten här och där, men i stort sett hela tiden rullade hjulen på ren asfalt. När vi rullade in på campingen och fram till receptionen möttes vi av campingvärden – i flippflopp och kortbyxor. Att det var kallt och en meter snö runt omkring tycktes inte påverka honom.

När vi klev ur husbilen blev vi oerhört fascinerade av att se så mycket snö, funderade på när vi senast gjorde det. När vi svängde av E6:an mot Sjusjöen fanns det inte så mycket snö, men uppe i Sjusjöen på drygt 800 meters höjd fanns det så att det räckte och blev över. Ändå kom det ett par decimeter till dagen efter. 

Vi är nybörjare när det handlar om längdåkning. Vi köpte våra skidor förra vintern och testade dem i Ulricehamn en av få snöiga dagar i december. Vi bestämde oss för att öppna försiktigt, medan snön föll nöjde vi oss med att åka fram och tillbaka på den stora parkeringen som finns mellan campingen och skidstadion. Eftersom det snöade hela dagen vilade både pistmaskiner och spårmaskiner, parkeringen räckte gott för oss.

För den som inte har stått i en snödriva med en husbil kan vi berätta att det fungerar alldeles utmärkt. Med elkabeln kopplad i elskåpet och lite stöd av gasolen är det inga problem att hålla 20 grader inomhus trots mer än 10 utomhus.

Dagen efter det stora snöfallet möttes vi av en fantastisk utsikt när vi släppte upp rullgardinerna. Lite tunna moln täckte fortfarande solen, men framåt förmiddagen sprack det upp helt och hållet.

Vi tog våra skidor och stavar och gick upp till skidstadion där pist- och spårmaskinerna redan hade varit i gång ett tag för att skapa de bästa förutsättningarna.

Trots vår brist på erfarenhet av de smala skidorna var det närmast magiskt att försiktigt skida och staka i väg.

Vi var på förhand lite oroliga för att hamna i spår med för många backar och för hög svårighetsgrad. Men det fanns ingen anledning till oro. I Sjusjöen, som i en del omröstningar har röstats fram som den bästa av alla anläggningar i längdåkningsgalna Norge, finns spår för alla smaker.

Sammanlagt 35 mil spår att välja bland. Att i sakta mak glida fram på den gnistrande snön medan solen lyste på en klarblå himmel var magiskt. 

Vi reflekterar ibland över olika slags skönhetsupplevelser som vi har varit med om. Typ sitta på Vargö eller Knappen i vindstilla och 25 plusgrader långt ut i södra skärgården hemma i Göteborg. Eller spana ut över Kapstaden från balkongen på vårt favorit-B&B Bluegum Hills. Eftersom vi hade sådant flyt med vädret här i Sjusjöen tar vi om några dagar en ny skönhetsupplevelse i världsklass med oss hem.

Vi står på campingen som heter Sjusjötunet hytter och Caravansenter där vi betalar 450 norska kronor per dygn inklusive el och tillgång till servicebyggnaden med toalett, dusch, diskmöjligheter, tvättmaskin, kafé och annat som kan behövas när man är på skidsemester.

Och för den som behöver fylla på förråden finns både en stor livsmedelsaffär (Kiwi) och en stor sportaffär några hundra meter härifrån. Där kan man även byta ut tomma gasolflaskor mot sådana med vår svenska standardkoppling, som kallas industrikoppling i Norge.