Otranto

Vi hade inte tänkt stanna så länge.

Egentligen skulle vi bara ha gått direkt till katedralen med sitt berömda mosaikgolv – och kanske ta en lunch där efter.

Men besöket i Otranto blev så mycket mer.

När vi några timmar senare åkte därifrån hade vi fått ytterligare en italiensk favorit.

Vårt besök i Otranto för drygt tre månader sedan är på sätt och vis en bild av när det är som bäst att åka runt med husbil.

Vi hade varit ett par nätter längst ner på den italienska klacken och siktade på att nå Matera innan det blev mörkt.

Otranto låg i det närmaste perfekt tillför ett stopp: en dryg timmas körning från Leuca parallellt med kusten på den östra delen av klacken, därefter tre timmar till Matera som var ett av våra huvudmål i den här delen av Italien innan vi skulle ta oss över till Sicilien.

Men Otranto? Inte nödvändigt. Men intressant. Stan fanns inte med på den digra lista av orter värda att besöka som vi hade skapat innan vi drog i väg söderut.

Å andra sidan kunde man läsa här och där bland resesajterna att det är ett ställe värt ett besök.

Det som speciellt lockade var det berömda mosaikgolvet i Maria Bebådelse-katedralen. Och eftersom vi har husbil kan vi ändra eller tillverka nya planer hela tiden – ett besök i Otranto fick det bli.

Vi hade siktat in oss på en parkering dit vi visste att husbilar var välkomna några hundra meter från stans gamla kärna. När vi kom fram insåg vi direkt att det var ett perfekt val. Men vi förstod också att vi hade tur som fick den sista platsen stor nog för en husbil.

Under högsäsong, när det är väldigt mycket mer trafik, tror jag inte att det är någon idé att hoppas på en plats där. Men, som ofta i Italien, var det smidigt att betala. Bara att trycka fram Easy Park-appen och starta parkeringen. Precis som hemma.

Bara ett par minuters promenad senare hade vi kommit fram till havet – och en väldigt fin strandpromenad. När vi gick österut utefter den stora och mycket inbjudande stranden passerade vi kaféer, restauranger och en liten park.

Det var en bit över 30 grader i luften, men ändå lite sensommar över det hela. Allt var öppet, men ingen trängsel. Framförallt inte på strandpromenaden.

Vi siktade in oss direkt på katedralen i den gamla stadskärnan, men det tog en stund att gå dit eftersom vi var ”tvungna” att stanna och ta bilder här och där. Dessutom kände vi att besöket i Otranto skulle bli ännu bättre om vi snart hittade något att äta och dricka.

Lunchen vid havet var som många andra luncher vid havet: full av njutning, både vad det gällde det som serverades på Trattoria Pizzeria Bibbo  och utsikten.

Kyrkan låg bara hundra meter därifrån. Men när vi mätta och nöjda kom fram fanns inget folk utanför, när kyrkporten dessutom var stängd förstod vi att det hade varit bättre att gå till kyrkan först och sedan äta. För det var stängt mellan klockan 13 och 15.

Vi funderade först på om vi skulle dra vidare direkt, Matera var ju ändå dagens huvudmål. Men ganska snabbt insåg vi att det inte riktigt var vår stil. Vi är pensionärer, hade inget bokat, ingen tid att passa mer än att jag gärna ville vara hemma till världens bästa idrottssklubb Grunden Bois 20-årsjubileum – 21 oktober.

Vi tog i lugn och ro en mysig promenad genom Otranto. Njöt av att kolla på byggnader, utsikten över havet, vackra blommor.

Naturligtvis blev det även var sin glass innan vi gick ner till stranden och tog ett minnesvärt bad.

Vattnet var vad vi kallar perfekt på alla sätt: varmt (men inte för varmt) och kristallklart.

Medan Anette låg ute och simmade upplevde jag en helt annan show. För plötsligt dök ett sällskap upp som skulle använda stenarna just framför mig för modefotografering.

Medan modellen poserade i olika klänningar med havet i ryggen gjorde fotografen och ljussättaren sitt jobb. Ett par andra kvinnor i följet agerade när det var dags för klädbyten.

Jag blev väldigt fascinerad av hur professionell modellen var hela tiden. Hur hon inte brydde sig om någonting runt om, inklusive den medelålders man som låtsades helt ovetande om fotograferingen när han överdrivet långsamt tog sig upp ur vattnet bakom modellen.

När kyrkan öppnade igen för eftermiddagssessionen var vi på plats. Man behöver inte ha någon expertis om mosaik för att förstå att det stora golvet från 1100-talet är fantastiskt.

Även om vi inte förstod alla bilder går det med lite hjälp att förstå en del av innehållet. Som Alexander den stores himmelsfärd. En mosaikfågel på var sin sida om honom flög honom upp till himlen.

Lika upplyftande var inte martyrernas kapell där massor av hoptryckta dödskallar fanns som minnen av de som dödades 1480–1481 under det år då de ottomanska erövrarna förvandlade kyrkan till moské innan den återerövrades och blev kyrka igen.

När vi lämnade svalkan inomhus och tog oss tillbaka ut i värmen var vi nöjda med att vi hade stannat en stund i Otranto och väntat ut kyrkans öppnande.

För den som är ute efter lite go semester med kanonbad på en lång fantastisk strand, bra mat och kanske lite historia att kika på är Otranto ett bra alternativ.

Stefan 25 december 2023