Husbil,  Montenegro,  Världsarv

Kotor

Vi behövde två försök för att komma in i fina Kotor

När vi körde söderut var det som en cirkus i Kotor, en av Montenegros kustpärlor. Folk, bilar och bussar överallt.

När vi några veckor senare körde i andra riktningen hade vi inga problem att parkera husbilen och bege oss in i världsarvsstaden.

Kotor
När vi anlände till Kotor några veckor senare var det en helt annan känsla. Lugnt och skönt

Det går inte snabbt att ta sig genom Montenegro. Ännu långsammare gick det när vi närmade oss Kotor på väg söderut. Först trodde vi att det berodde på någon olycka, men när vi kröp fram i snigelfart syntes inga spår av något sådant. 

Vi var inte riktigt förberedda på att det skulle vara så mycket folk i Kotor en vardag i slutet av september. Men det är inte bara människor som kommer i bilar, husbilar och bussar som tar plats, när kryssningfartygen hittar längst in i fjorden till Kotor kommer väldigt många på en gång.

Kotor
Kryssningsfartygen kommer långt in i bukten.

Vi försökte hitta en plats att parkera husbilen på, men det fanns inte en chans. Vi körde in på en parkering där vi trodde att vi kunde parkera, men det var så trångt att vi beslöt att vända och försöka tråckla oss ut direkt. Stefan backade och körde fram ett antal gånger medan jag,  Anette, fick kolla både fram och bak så att vi inte backade på något. Det kändes skönt när vi väl vänt runt och kört ut på vägen igen.

Kotor
Det var inga problem att hitta en parkeringsplats för husbilen i Kotor när vi körde norrut tre veckor efter första försöket.

Men när vi tre veckor senare lämnade Tirana för att köra hemåt kom vi återigen till Kotor – och den här gången hade vi inga problem att hitta en plats för husbilen. Det fanns till och gott om plats på parkeringen utmed bukten. Nöjda och glada begav vi oss de cirka 500 meterna in till porten i muren för att upptäcka Kotor.

Och det är klart vi måste dit när vi var i grannskapet. Kotor kom med på Unescos världsarvslista 1979 för sitt kulturella värde och för oss blir det ju ännu ett världsarv att bocka av.

Kotor
Bebyggelsen sträcker sig upp längs berget.

Kotors historia började redan före Kristi födelse, men staden har haft ett rikt liv sen dess med växlande härskare. Romarna naturligtvis. Men även turkar, serber, venetianare, ungrare och andra. Men efter Jugoslaviens upplösning är montenegrinerna sina egna herrar.

Staden ligger längst in i en fjord dit kryssningsfartyg når. Gamla stan är det stora dragplåstret. Den är läcker och känd för sina kyrkor, katedraler , marknader och många monument. 

Kotor
Det finns många smala passager och gator inne i Kotors gamla stad.

De smala gatorna är så fina att gå på. Hade vi varit lite starkare i benen och uthålligare hade vi gått upp på den imponerande muren som klättrar uppför berget och som byggdes av venetianarna under 1400–1600-talen. Fästningsstadens gamla murar är välbevarade eller återuppbyggda och ser i dag till stor del ut som när de byggdes. 

Kotor
Vi promenerade runt i gränderna i ett härligt varmt Kotor.

Vi gick runt i stilla mak. Fotograferade, njöt av atmosfären, stannade två gånger på små ställen för att äta och fika. Vi hade en härlig eftermiddag i Kotor i sol och lagom oktobervärme.

Oktober 2022

Leave a Reply

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *