Ett halvår med blogg
Ett spännande halvår med egen blogg
Sommaren är på upphällningen.
Då har vi privilegiet att kunna sikta på en förlängning när vi tar husbilen och drar söderut.
Naturligtvis rapporterar vi här på vår hemsida – precis som vi har gjort det senaste halvåret.
För nu har det gått ett halvt år sedan vi drog i gång vår egen hemsida: Enturitaget.se.
Tack alla ni som har varit inne och läst.
En del tycker att det är alldeles utmärkt att komma till tätt befolkade italienska stränder där solstolar och parasoller står i långa närmast spikräta rader.
Andra tycker att det är alldeles för trångt om man ser andra människor från den plats inne i skogen där man har parkerat sin husbil.
Vi är som de allra flesta, nånstans där emellan. Vi gillar att träffa människor, men också att få lite avskildhet då och då.
Sedan vi var små och levde med våra ursprungsfamiljer har vi gillat att se oss om, fram till pandemin mest utomlands. Efter att vi köpte husbilen första pandemisommaren började vi upptäcka Sverige på ett nytt sätt.
Om både det ena och det andra vill vi berätta på vår hemsida – eller blogg, som man också kan säga.
Ibland kan jag känna att det är lite förmätet att tro att någon ska ha något intresse av vad vi sysslar med. Å andra sidan vet vi efter flera års ”rapporterande” på Facebook och Instagram att det finns ett intresse för våra texter och bilder.
Det var därför vi drog i gång vår hemsida för ett halvår sedan.
Då hade vi varit pensionärer i åtta månader och var sugna på att dra i gång något tillsammans. Eftersom jag var journalist under hela mitt 48 år långa yrkesliv är det på sätt och vis en fortsättning på det jag gjorde tidigare om än i annan och mindre form än på GT.
För Anette, som under sina 45 yrkesverksamma år mest jobbade på förskola och förskoleförvaltning, var det däremot något helt nytt att skriva och lägga ut egna berättelser på nätet.
Och nu har vi hållit på i ett halvår. Att få göra detta tillsammans när vi tillbringar nästan 24/7 i närheten av varandra är ett privilegium.
Under det första halvåret har vi lagt ut mycket om de 21 av 30 svenska nationalparker som vi har besökt.
Det har blivit väldigt mycket Albanien eftersom vi har en lite speciell inblick där då jag har varit där 40 gånger under de senaste 35 åren.
Men det har också blivit en hel del Kroatien där vi har varit på semester många gånger, senast förra året.
I maj i år var vi på Bornholm i Danmark, tidigare har vi kört Trollstigen och besökt fantastiska Lofoten i Norge.
Dessutom har vi gjort den svenska Trästadsklassikern.
Som gammal skribent är jag nöjd med att vi har en kategori som heter ”Personliga berättelser”. Där tar jag mig friheten att skriva fritt om sådant som ligger nära hjärtat.
Vi har ännu inte helt koll på hur man ska tolka all statistik som är tillgänglig genom Googles mätinstrument Analytics. Men vi sitter där, åtminstone några gånger per dag, och kollar om någon är inne och läser just då. Väldigt spännande.
Vi kände oss lyckliga en hela dagen när vi la ut vår tio-i-topplista över nationalparkerna och såg att över 2600 personer (all time high med väldigt god marginal) var inne på Enturitaget.se den dagen.
Och vi gläds när vi just nu ser att vi har haft 6553 besökare de senaste 30 dagarna.
För varje ny följare på vårt Facebook- eller Instagramkonto skickar vi en tacksam tanke. Och varje gång vi får en kommentar direkt efter något inlägg eller på sociala medier läser vi noggrant och försöker svara så snabbt som möjligt.
När vi skulle dra i gång vår blogg diskuterade vi och enades om varför vi ville ha en den. Vid några tillfällen har vi gått tillbaka och kollat att vi håller linjen – där det viktigaste är att berätta för andra i ord och bild om det som betyder något för oss. Inte att utgå från det vi tror ger flest klick.
Precis som de flesta andra människor är vi naturligtvis oroliga över hur det ser ut i omvärlden just nu. Hot och hat äter sig stundtals in under huden och vill gärna ta över inne i våra huvuden. Men vi väljer att fortsätta se oss om i både Sverige och Europa (vi hoppas att så småningom även återvända till fantastiska Sydafrika) för att se, känna, lukta i både nya och redan bekanta miljöer. Det berikar våra liv på ett sätt som kan vara svårt att förstå för den som helst stannar hemma.
Vi är privilegierade som numera inte bara kan disponera vår tid hur vi vill. Vi har tre söner med fruar och sammanlagt sju barnbarn och vi bor fantastiskt i Fiskebäck i västra Göteborg.
Och så har vi vår husbil.
I dag (lördag) styr vi den söderut, mot Italien. Vi ser fram mot nya upplevelser och nya berikande möten med nya människor.
Det tänker vi berätta om under de närmaste veckorna.
8 Comments
Margaretha Lillvik
Ser underbart ut att få ge sig iväg med husbilen. Vi har varit pensionärer i 13 år och efter kortare resor under 2 år så bär det nog iväg söder ut på längre resa för oss också i oktober. I år blir det nog Spanien och till mompisar sen flyger vi hem under julen, för att fortsätta under våren. Italen är inte fel, finns så mycket att se där, synd bara att det också finns sämre vägar. Vi har varit som längst ner till Grekland och Marocko, men nu blir det Spanien och Portugal…igen.
Stefan Nilsson
Ja, visst är det härligt att resa. Och med husbilen kan man ju även ”ombestämma” sig lite. Är i Tyskland nu. Egentligen på väg till München idag. Men så är det varning för mycket regn där idag. Snabbt ändrade vi oss och kör mot Weimar istället. München får besök nån dag senare istället. Och det ska bli härligt att få upptäcka södra Italien. Har varit som längst till Amalfi. Prioriterar därför södra Italien i år.
Härligt att kunna resa så länge kroppen orkar. Man vet aldrig vad som händer. Bäst att njuta så länge man kan.
Ni får ha en härlig resa ni också
Med vänlig hälsning,
Anette och Stefan
Tobias
Spännande. Hur ser resplanerna ut i Italien? Vi var i Venedig och cinque terre (stavning?) Förra vintern, kan rekommendera båda. Kommer att följa er resa. Tobias / Ollivergården Ontour
Stefan Nilsson
Hej Tobias!
Javisst är det spännande med en ”långresa”. Och vi har planerat en del och läst för att få ut det vi vill. Vi har redan varit en del i Italien och ska nu koncentrera oss på södra Italien där vi inte varit förut. Har inte varit söder om Amalfi så vi har egentligen tittat ut ställen därifrån. Börjar med att vandra i Dolomiterna och drar sen mer mot Florens. Sen sakta men säkert till ”klacken”, ”tån” och sen över till Sicilien där vi tänker stanna 10-14 dagar innan vi sakta men säkert tar oss hem igen. Men vi kan ju välja lite som det kommer och ska försöka njuta så mycket vi kan.
Trevligt att du vill ”följa med på resan”.
Med vänlig hälsning,
Anette och Stefan
Solveig Rhann
Upptäckte er trevliga blogg när ni listade våra nationalparker. Lagom med bra text och bilder.
Läser gärna husbilsbloggar, men vill inte ha en egen! Lat! 😉
Hänger med er till Italien…
Sent i oktober rullar vi söderut för varierad övervintring…
Stefan Nilsson
Trevligt med läsare som kommenterar! Och vi gillar att skriva och ta bilder så det kommer nog en och annan text nu framöver. Möjligheterna att resa till olika platser med husbilen tar ju aldrig slut. Och ni får ha en trevlig resa ni med.
Av bmlarsreseblogg
Tänk vad tiden går fort när en har roligt! Vår blogg som mest är vår egen dagbok firade fem år i våras och aldrig trodde vi den och andra bloggar skulle ge oss så många möten med trevliga människor, idéer om nya resmål och mycket annat! Vi läser gärna era välskrivna inlägg bl a då vi också, om än inte då strukturerat, samlar på nationalparker och världsarv.
Husbilslivet är också fantastiskt och snart ger vi oss iväg i era fotspår. På onsdag em hoppas vi stå i kön till Kielfärjan och sedan är huvudmålet Toscana även om det blir en lång väg dit via Mosel, Alsace och Provence. Som vanligt är planer till för att ändras och till en del kan de påverkas av väderprognoser och händelser längs vägen. Det är också en av fördelarna med husbilslivet!
Ha en riktigt fin resa, kanske ses vi längs vägen….
Stefan Nilsson
Hej! Ja, det här med bloggandet är otroligt roligt och ger så mycket tillbaka. Och visst är det härligt att kunna ge sig iväg på en höstresa så här. Och vem vet om vi ses. Vi vet ju hur varandras husbilar ser ut😂