Valun

Jag använder gärna ordet pärla om en by eller stad jag tycker om.

Som Primosten i Kroatien.

Men där finns en nivå till: paradis.

Som Valun på ön Cres – även det i Kroatien.

Vi pratar om Valun ganska ofta. Trots att vi inte har varit där sedan 2018. Det var nära ett återbesök förra året. Men en storm stoppade färjan mellan Istrien och Cres. Vi körde söderut på fastlandet istället.

Men vi fortsatte prata om den lilla, okända byn. 

Stranden, restaurangerna, färgerna, den branta backen ner från parkeringen – bara vi pratar växer bilderna fram inne i huvudet. Det leder ofta till att jag öppnar datorn eller plockar fram telefonen och kikar på de riktiga bilderna.

Och jag blir aldrig besviken.

Valun är verkligen ett paradis.

Vi kom till Valun första gången på sommaren 2010. Då hade vi redan varit i Kroatien flera gånger. Vi hade varit i Porec, Rovinj och andra ställen på Istrien. Vi hade besökt Dubrovnik, Makarskarivierian och en del andra orter.

Men vi ville åka till fler ställen och letade tips. I en turistbroschyr hittade Anette för oss helt okända Valun. Bara vi såg bilden (eller bilderna) kände vi att vi måste åka dit. 

Jag öppnade Google earth och fick bekräftat att Valun var ett litet, avsides samhälle med en till synes väldigt fin strand.

Vi var då i Porec, men bestämde oss för att göra en utflykt på några dagar medan husvagnen fick stå kvar på camping Laterna, alldeles norr om Porec.

Vi tog en förmiddagsfärja från färjeläget vid Brestova och tog oss över till Porozina på Cres – tillsammans med Krk Kroatiens till ytan största ö.

Vi hyrde ett rum för en natt i staden Cres och fascinerades inte bara av hur vackert det var runt hamnen där utan även av att det inte fanns några bilar inne i centrala stan. Redan då var det en miljözon för endast fotgängare och cyklister. Vi fick parkera bilen en bit ifrån huset där vi övernattade.

Dagen efter satte vi oss i bilen för att köra de knappt 15 kilometerna till den lilla samhället som hade väckt vårt intresse. Efter knappt en mil visade en vägskylt att vi skulle svänga av från huvudvägen mellan norra och södra Cres. Ytterligare ett par kilometer senare kom vi till en markerad utsiktspunkt vid den slingriga vägen mot vårt mål. Vi klev ur bilen och såg bort mot Valun – och blev ännu mer sugna på att åka dit.

Precis när man kommer fram till själva Valun finns en parkering. Det är egentligen det enda stället att stå med en bil om man kommer dit utan att ha bokat något före. Det kan förresten vara enda alternativet även om man har bokat, för det är trångt och väldigt mycket bilfritt i Valun. 

Vi fick tag på ett rum med utsikt tvärsöver bukten mot staden Cres på andra sidan. När vi gick bort mot stranden, längst in i bukten, upplevde vi alltmer att Valun levde upp till bilderna både från turistbroschyren och Google earth. Den korta promenaden utefter det kristallklara vattnet fick det att börja rycka i badtarmen. 

På campingplatsen från stranden upp på den närliggande sluttningen fanns det bara tält eftersom det inte fanns någon väg dit. Enda möjligheten att få med sig grejer till campingen var att lasta av vid den lilla hamnen och dra en kärra med det man behövde.

På stranden satte vi upp våra brassestolar – och bara njöt.

Lunch och middag med skaldjur och fisk avnjöt vi på familjen Malic familjerestaurang där Bojan berättade om sin hemort. Vi fascinerades av att där bara fanns drygt 50 bofasta invånare som tillsammans hade bestämt att inte släppa in stora hotell utan ville ha kvar sitt Valun som det var.

Besöket 2010 var det första, men det följdes av flera. Varje gång har  vi varit lika lyckliga över att få komma dit och stanna en eller ett par nätter i det som vi betraktar som vårt kroatiska paradis. 

Vi har också en dröm om att nån gång kunna vara med på en utomhuskonsert på torget utanför kyrkan i Lubenice, bara sju kilometers bilväg från Valun. Lubenic är en liten, magnifik by på hög höjd på västra sidan av Cres.

Där har man en vidunderlig utsikt över havet och den fantastiska stranden nedanför som man kan nå via massor av trappsteg eller med båt från utsidan.

De gånger vi har bott på Krk har det varit enkelt att som tidigare lämna husvagnen och köra till Valbiska på sydvästra delen av ön och ta färjan tvärsöver till färjeläget Merag på ön Cres. Därifrån är det bara en dryg mil att köra till staden Cres och ytterligare 15 kilometer till Valun.

När vi numera är ute och rör på oss söderut i Europa åker vi i vår husbil och då är förutsättningarna på sätt och vis annorlunda. Det går att ta sig till Valun även med husbilen, men det finns ingenstans att parkera den. 

Därför är lösningen vi planerar för att parkera husbilen på camping Kovacine i staden Cres. Därifrån går det att ta sig med någon av de dagliga båtarna till Valun. 

Det finns rum att hyra, men under högsäsong i juli och augusti är det fullt. För att vara på den säkra sidan är det bäst att boka något i förtid på till exempel Booking.com.

För Valun är, jämfört med de kända turistorterna, pyttelitet.

När jag exempelvis googlar på kaféer och restauranger i Valun får jag sex träffar, alla utefter den vackra strandpromenaden. En av dem är Caffe Bar Molo som drivs av vår gode vän Bojan och hans fru.

För den som funderar på att istället ta med sig tält, liggunderlag och sovsäck och utnyttja campingen ser det i dagsläget ut att vara svårare. För när jag går in på camping Zvodicas hemsida kommer det upp en skylt med att den är stängd tills vidare.

Våra planer på att återvända till Valun lever vidare. Det blir inte i år, men kanske nästa år.

Vi vill återigen sitta på stranden, dra på oss badskorna och gå ut i det kristallklara vattnet. Vi vill sitta vid vattenkanten och äta pasta med havets nyfångade läckerheter.

Vi ser fram mot att fika hos Bojan. Få en uppdatering om läget i Valun, snacka lite om när han var i Sverige eller hur det går för hans favoritlag Fiorentina i italienska ligan.

Vi måste åka tillbaka till paradiset.