Norra Bornholm med Hammershus slottsruin
Hammershus blev huvudmålet på norra Bornholm
Målet var i första hand Allinge och Sandvig.
Hammershus slottsruin var från början tänkt som en avstickare, men blev istället huvudmålet.
Med södra Skåne som en tunn liten remsa vid horisonten förtjusades och förfärades vi på norra Europas största slottsruin.
Så otroligt vackert att cykla förbi blommande raps i solsken.
Dagarna före hade det blåst rejält på campingen i Gudhjem, men när vi trampade norrut kunde vi verkligen njuta på ett annat sätt. Visserligen var benen lite trötta redan från början och det var bara runt tio grader i luften, men det kändes helt okej att cykla iväg när det inte blåste lika mycket som tidigare. Dessutom lyste ju solen.
Vi passerade många fina danska hus.
Vägen vi cyklade var otroligt vacker. Vi stannade många gånger och fotograferade utsikten, den fina cykelvägen, fina hus och blommor.
Överallt i trädgårdar och längs med vägen fanns så många vackra blommor.
Det var alldeles för kallt för att vi skulle vilja bada, men nog såg det lockande ut med den vita fina sanden vid Tejn.
När vi kom till Tejn och såg den fantastiska vita sanden var det inte svårt att förstå att Bornholm är ett så populärt sommarparadis.
Vi körde på Google maps och dess utritade cykelvägar för att komma till Hammershus slottsruin, som är Bornholms mest besöka sevärdhet. Det fungerade bra i början, men att cykla den vägen som kartan visade oss var inte optimalt.
Vi cyklade förbi åtskilliga stränder på vägen mot målet, Hammershus på norra Bornholm.
Först var det en vanlig asfaltsväg som gick över i en grusväg som sen mer blev en grusväg med gräs i mitten. Vi hörde röster när vi passerade ett stenbrott där vi stannade och konstaterade att där fanns en massa människor som klättrade på de lodräta bergväggarna.
Många människor klättrade på de lodräta bergsväggarna i stenbrottet.
Sen cyklade vi vidare. Vi blev visade en skogsväg på kartan, men valde istället en skogsstig där det fanns en pil mot Hammershus.
Istället för att cykla på en liten skogsstig ställde vi cyklarna och promenerade mot Hammershus.
En bit in på stigen beslöt vi oss för att ställa cyklarna och promenera istället. Stigen hade flera grindar att passera och det var backigt och stenigt att ta sig fram. Men bokskogen vi gick i var magiskt vacker.
På skylten som hänvisade oss genom skogen kunde man läsa att det var en dryg kilometer att gå och det stämde bra.
Vid besökscentret fanns många möjligheter att fika. Vi hade med oss kaffe och mackor, men det gick även utmärkt att handla i kaféet.
Hammershus, norra Europas största slottsruin.
Tänk alla dessa stenar som burits upp för att bygga denna borg.
När vi kommit fram till besökscentret, läckert integrerat i området nedanför borgen, tog vi fram vårt kaffe och våra smörgåsar. Hade vi inte haft med oss fika kunde vi fikat där för det fanns ett kafé på plats.
Slottsruinen var mäktig att uppleva. Den byggdes under 1200-talet och vi satt inne på borggården och läste dess historia. Under fem hundra år pågick kampen mellan kyrkan och kungahuset om vem som skulle ha makten över fästningen.
Många funderingar blev det när vi satt på borggården och lärde oss mer om Hammershus.
Ibland var det ärkebiskopen i Lund (som då tillhörde Danmark), ibland den danske kungen. Men under en kort period på 1600-talet tillhörde Hammershus Sverige.
I mitten av 1700-talet tog kampen om makten dock slut och området tillföll Bornholms-borna, som gick dit och plockade sten för att bygga själva.
Inte svårt att förstå att adelsfrun och hennes man misslyckades i sitt rymningsförsök.
Vi läste om adelsdamen Leonora Christina som tillsammans med sin man Corfitz Ulfeldt hölls fängslad år 1660–1661 på borgen och som försökte fly men misslyckades. Att läsa att Hammershus använts som statsfängelse berörde då det inte är svårt att förstå att fångarna måste haft ett väldigt hårt liv i borgen.
Borgen ligger på Bornholms västra sida högst uppe på berget. Utsikten är vidunderlig, här söderut.
Många bilder blev det innan vi begav oss tillbaka genom skogen till våra cyklar.
Nu var målet Sandvig.
Mysiga Sandvig. En riktig sommarstad.
En väldigt fin sommarstad med nästan vita sandstränder. Här fanns många av de karaktäristiska danska husen som är så fina. Inte svårt att föreställa sig hur det ser ut när det är mycket folk där på somrarna. Vi tog vägen genom centrum och den lilla hamnen på väg mot Allinge.
Nu för tiden har dessa båda danska byar växt ihop och kallas Allinge-Sandvig.
- I Allinge blev det kaffe och glass vid kiosken i den lilla hamnen.
En glass var vi värda. Bara 15 kilometer kvar att cykla för att komma till husbilen.
Vid det här laget var benen ganska trötta och våra bakdelar ömma av allt cyklande två dagar på raken. 15 kilometer kvarstod dock och nu visste vi vad som väntade för vi tog samma väg tillbaka.
I Allinge satt mycket folk som köpt glass i kiosken i den lilla hamnen.
På vår cykeltur passerade vi fyra campingar, Bådsted camping, Tejn camping, som inte har någon hemsida, Sandkaas familjecamping och Sandvigs familjecamping. Vi besökte dock ingen av dem.
Vi mötte, och passerades av, väldigt många husbilar. Flest danska men även svenska, tyska och holländska. Bornholm är otroligt vackert och väldigt populärt.
