Kungälv

Bohus fästning syns både från östra sidan Göta Älv och om man kör på E6:an till eller från resten av Bohuslän.

Det är en del av Kungälv som sticker ut, vi har sett den hundratals gånger när vi har passerat.

Men den här gången bestämde vi oss för att Kungälv skulle bli själva målet för vår bilresa.

För oss som bor i västra Göteborg är Kungälv en sådan där stad som man tror sig känna väl, trots att vi egentligen inte har varit inne i centrum så många gånger.

Det har blivit besök när anhöriga har legat på Kungälvs sjukhus. Vi har sett barn och barnbarn spela fotboll på Kongevi eller i Ytterby.

Under mina första decennier som sportreporter på GT åkte jag dit ibland för att se Kungälv spela bandy på Skarpe Nord.

Och för bara några år sedan var jag där och träffade en av Kungälvs mest kända invånare, före detta landslagsmannen (115 landskamper) i fotboll – Björn Nordqvist.

Men någon riktig promenad genom Kungälvs äldre delar kan varken jag eller Anette påminna oss om att ha gått, i så fall tillsammans med våra föräldrar i en tid som vi inte minns.

Många gånger fler har vi passerat för att åka till Marstrand, Smögen, Hunnebostrand eller någon annan av Bohusläns pärlor.

Där finns en lite pinsam kunskapslucka, som vi nu när vi är pensionärer bestämde oss för att täta åtminstone lite grann.

Det naturliga var att börja med Bohus fästning, som byggdes på 1300-talet. Många av stenarna uppges ha kommit från borgruinen på Ragnhildsholmen där vi stannade på vägen till Kungälv.

Att vi skulle få nöja oss med att kika på den välkända fästningen från utsidan visste vi redan innan vi åkte dit, för säsongen drar inte igång förrän i april. En liten tjuvstart blir det dock i slutet av mars, då det på långfredag och påskafton (29-30 mars) hålls en påskmarknad där.

Men stå nedanför och fundera på fästningens strategiska betydelse där Nordre älv flyter in i Göta älv kan man göra ändå. Under de sekler då svenskar, norskar och danskar slogs mot varandra var detta en plats full av dramatik.

Kungälvs betydelse kan i sammanhanget inte överskattas, trots att stadens centrum i dag inte ligger där gamla Kungahälla låg då den blev Bohusläns första stad i början av 1000-talet. Sista flytten av centrum skedde på 1600-talet då staden efter att ha blivit nedbränd flera gånger behövde få skydd från Bohus fästning.

För besökare som kommer med husbil är fästningen också en naturlig startpunkt. För alldeles nedanför, precis vid Nordre älv, ligger en ställplats. Det är också en bra utgångspunkt för att till fots eller på cykel ta sig in till stadens centrala delar. Antingen kan man ta närmaste vägen eller också den fina strandpromenaden utefter Nordre älv.

Vårt primära mål var Västra gatan, Kungälvs paradgata.

Inte stor och bred som paradgator i större städer, typ Avenyn i Göteborg. Däremot är det en gata som med sina kullerstenar och hus från 1632 (Schwartzka huset) och framåt är väldigt inbjudande för den som är lite historiskt intresserad eller kanske bara vill se fina hus.

De olikfärgade trähusen för tankarna till Nora, Eksjö och Hjo som vi besökte när vi gjorde vår trästadsklassiker.

På många av husen finns plattor med beskrivningar, signerade Föreningen Gamla Kungälv.

Efter ett par hundra meters promenad kom vi fram till Bergfeltska trädgården, som enligt skyltarna vid entrébågen är inspirerad av trädgårdar i Storbritannien.

Vi gick genom trädgården och en liten bit upp på berget där vi satte oss på en bänk och njöt av utsikten över gamla Kungälv och Nordre älv.

Vi pratade om att det var fint i början av februari, men förmodligen inte i närheten av hur det är på våren och sommaren när växterna slår ut och blommar.

En liten bit längre bort på Västra gatan står det Kärlekstigen på en skylt som pekar upp mot berget. Vi avstod från att gå upp, siktar på att göra det samtidigt som vi återvänder för att beundra blomsterprakten i Bergfeltska trädgården.

Vi mötte inte speciellt många människor denna kyliga måndag. Och det var bara vi som gick och läste på skyltarna på husfasaderna. Det är lätt att tänka sig att det är annorlunda när turisterna kommer till Kungälv framåt sommaren.

Vi tog en lunch på Tant Rut där Västra gatans gamla bebyggelse går över i nyare hus.

Tillbaka vid vår startpunkt på Västra gatan satte vi oss i bilen och körde mot de nyaste delarna av Kungälv. Vi passerade den före detta kexfabriken där vi vid några tillfällen köpt klassiska, chokladtäckta Baddare och några rullar kex. Sen Göteborgskex efter 134 års produktion flyttades till Lettland för drygt ett år sedan är fabriken bara ett minne av en svunnen tid, om än inte lika charmigt som de betydligt äldre trähusen en bit därifrån.

Vi tog en nostalgisväng till Skarpe Nord, arenan där IFK Kungälv några dagar senare ska fortsätta jakten på att ta sig tillbaka till elitserien.

Men Kungälv är också en stad för aktiviteter i naturen. Det är lite drygt en och en halv mil västerut till havsbad.

Men för den som vill ut och vandra, eller på annat sätt tillbringa tid i det gröna, finns exempelvis Fontins naturreservat med vandringsleder och promenadstigar från drygt en kilometer till en mil.

På väg ut på motorvägen hem mot Göteborg stannar vi till vid Kongahälla center, shoppingcentret som är en del av det nya Kungälv. Men som också har tagit kunder från butikerna i gamla Kungälv.

Mot motorvägen finns flera nya bostadshus, på en del byggs det fortfarande.

Bohusläns första stad lever i högsta grad.

Stefan 13 februari 2024