Buchenwald

Det finns saker man helst inte vill tänka på. Det gör helt enkelt för ont. Det är för hemskt och för tungt.

Som att besöka koncentrationslägret Buchenwald, som byggdes 1937.

Det skulle har varit lättare att bara åka vidare, men vi är inte funtade på det sättet. Vi stannade och gick in.

Vi besökte Weimar i Tyskland på vår höstresa till Italien.

I Weimar finns massor av historia och bara en dryg mils bilfärd från centrum ligger Buchenwald, koncentrationslägret som blev en minnesplats år 1990.

När vårt besök i Weimar var över körde vi till Buchenwald innan vi styrde mot München.

En stor parkering fanns utanför ingången, parkeringsfrågan för husbilen gav oss inga bekymmer.

Det såg ganska anspråkslöst ut på utsidan av informationsbyggnaden. Inget som egentligen gav sken av det fasansfulla som ägt rum strax där bakom.

Vädret var grått och duggregnet kom och gick under vårt besök. På något sätt förstärker det hela bilden när vädret är sådant.

Efter att vi betalat vårt inträde och gratis laddat ner Buchenwald-appen, som finns tillgänglig där du köper appar till din telefon, började vi vår vandring.

Appen finns tillgänglig på sju olika språk och vi valde engelska. Den visar även bilder och fungerade bra då vi inte följde med på nån guidad visning.

Vi gick förbi några låga barackliknande byggnader på väg mot själva ingången till koncentrationslägret. De visade sig vara byggda 1948–1950 av ryssar för att användas till administration för de cirka 28 500 fångar som ryssarna hade i de forna koncentrationslägret – efter andra världskriget. Massgravar efter dödade ryssar är funna på platsen. Tänk vad lite man vet…

Vi kom fram till byggnaden med porten in till själva lägret. I det huset fanns bland annat lägrets fängelse med tortyrkammare.

Man vill inte ens tänka på de fasor som människor fick uppleva där.

Vi gick in genom porten som designades av Franz Ehrlich, en Bauhaus-examinerad (läs om Bauhaus i inlägget om Weimar) man som blev skickad dit på grund av den politisk förföljelse som var riktad mot det kända universitet.

Där står ”Jedem Das Seine” som betyder ”Till var sin egen”.
Franz Erlich frigavs 1939, året då kriget bröt ut, och började då arbeta som arkitekt för SS. 
Att bara se porten ger rysningar.

I början var de flesta fångarna i Buchenwald politiska fångar. Dit skickades också Jehovas vittnen, så kallade ”asociala element och romer. Men efter Kristallnatten (9–10 november 1938) skickades även mer än 10 000 judar till Buchenwald.

Att gå runt innanför staketet, lyssna på berättelser från appen, få bilder i den som förstärker upplevelsen, är tungt. Men sååå viktigt.

När vår äldste son Daniel, född 1982, gick i skolan fick han boken ”Om detta må ni berätta”. Den läste vi tillsammans för våra tre söner innan vi åkte och besökte arbetslägret (koncentrationslägret) Mauthausen i Österrike för många år sen. För vi får aldrig glömma, så är det bara.

Att besöka Buchenwald är en annan upplevelse än att besöka Mauthausen, där de flesta byggnaderna finns kvar.

I Buchenwald är det många byggnader som är raserade. Man kan se var de har stått, ibland finns det en del av en mur kvar. Ibland bara en upphöjning i marken.

I appen får man den information man behöver. Ett nummer finns vid varje ställe, sen är det bara att lyssna och se bilder som kan förtydliga.

Krematoriet med gaskammare och ugnar finns dock kvar. Helt fruktansvärt ställe att besöka och all information får man genom att följa appen.

Att stå där, se på ugnarna med de öppna luckorna och tänka på hur de användes får en att längta ut i den friska luften. Det blir för mycket.

Vi gick ut ur det inhägnade området och följde vägen mot platsen där tågstationen låg, ändstationen för så många människor som fått sin dödsdom av nazisterna.

En bit räls fanns kvar, även upphöjningarna där perrongerna legat. Det är så fasansfullt att tänka på vad människor, precis som du och jag, fick uppleva där och då. På samma mark som vi stod på, en helt vanlig dag i slutet på augusti 2023.

Buchenwald befriades av amerikanska soldater den 11 april 1945. Innan dess hade lägret fyllts på med över 10 000 fångar från Auschwitz och andra läger i Polen. Cirka 56 000 fångar har beräknas ha dödats i Buchenwald, däribland cirka 11 000 judar.

Även om det känns jobbigt med sådana här besök är det viktigt för oss.

Har ni inte hört någon ”överlevare” från koncentrationslägren i Tyskland berätta om hur livet var i ett koncentrationsläger. Då tycker jag ni ska lyssna på Livia Fränkel som berättade om tonårsdrömmar, livslust och systerskapet som räddade henne, i Sommar i P1.

/Anette