Taormina

Oavsett var man läser eller vem man frågar – ska man till Sicilien finns Taormina alltid med bland tipsen.

När vi i slutet på september förra året stod uppe på den grekiska teatern med den fantastiska utsikten och såg ut över hav och stränder insåg vi att det var ett bra tips.

Kändisarna har inte fel, Taormina är värt ett besök.

Man behöver inte bo på Sicilien för att besöka Taormina, det går bra att göra en dagsutflykt. Färjan mellan Villa San Giovanni på fastlandet och Messina på den sicilianska sidan tar bara 20 minuter, lite längre när man räknar in av- och påfart. Sedan är det bara en knapp timmas bilresa till Taormina.

Jag vill dock sticka upp ett litet varningens finger för trafiken i Messina. När vi hade kört av färjan med husbilen och skulle ta oss vidare mot SS114/E45 fick vi det första mötet med den sicilianska bilkörningen. Ingen tog någon speciell hänsyn till en svensk husbil, det gällde att förtjäna sin plats och försöka köra utan att tveka. Vi blev lite fundersamma över vad vi hade gett oss in på, men så fort vi kommit ut på motorvägen var det väldigt lugnt.

Det dröjde tills vi kom till Palermo nästan två veckor senare innan vi på nytt upplevde så vild trafik, i övrigt var det överraskande lugnt.

Vi hade läst på lite om Taormina, men visste inte speciellt mycket mer än att staden ligger både högt och lågt och är populär både bland kändisar och andra Sicilien-besökare.

Alldeles innan vi var framme körde vi in och kollade på en tänkbar camping, men bestämde oss snabbt för att det inte var den vi ville bo på under några dygn och fortsatte därför ungefär köra ungefär en mil till. Då var vi framme vid camping Almoetia, alldeles söder om Naxos. Där parkerade vi husbilen.

Redan första dagen bestämde vi oss för att haka på våra kompisar Martin och Carina som skulle åka upp till Taormina. Rent distansmässigt hade vi kunnat ta våra elcyklar, men smala vägar och – framförallt – höjden som staden ligger på gjorde att vi istället tog en lokalbuss.

När vi satt i bussen som i låg fart klättrade uppför förstod vi att vi hade gjort rätt val. Vägen upp var inte bara brant utan också väldigt smal. Och eftersom där inte finns plats att parkera bilar utefter vägen (gör man så en bit uppåt blir det böter och eventuellt bortforsling) och parkeringsplatserna uppe i själva stan var upptagna insåg vi att egen bil inte var något alternativ för oss som inte bodde på något hotell där uppe.

Däremot finns ett helt annat transportmedel från den del av Taormina som ligger på havsnivå till själva huvudorten högt upp. Linbanan går rakt och tar inte många minuter.

Den används också av turister i Taormina som vill ha en behaglig resa ner till och tillbaka från stranden.

På busstationen var det inte heller speciellt gott om plats. Bussarna som kom åkte gärna därifrån så fort som möjligt för att skapa yta för de bussar som kom bakom. Men bara för att bussen hade stannat var det inte slut på uppförsbacken. Vi fick promenera några minuter i motlut för att komma upp till själva centrum.

Trots att det var i slutet av september levde Taormina upp till ryktet som populärt. Det var stundtals trångt på gatorna. När vi gick utefter den kända huvudgatan Corso Umberto, en av huvudattraktionerna där uppe, hörde vi många olika språk. Inte minst engelska, det mesta med amerikansk accent.

Gatan är ungefär en kilometer lång, från stadsport till stadsport. Men vi gick inte hela, nöjde oss med en kortare sträcka. Utefter gatan finns många butiker, en del av dem av den exklusiva sorten.

Vi passerade butikerna, men satte oss på en restaurangs uteservering där vi utöver att äta god mat även hade en god överblick över de passerande.

Vid Corso Umberto finns också den heliga Katarinas kyrka, som byggdes på 1600-talet. Platsen användes dock tidigare än så, den första byggnaden var ett grekiskt Afrodite-tempel, som användes av den ursprungliga grekiska befolkningen som flydde upp på berget när den första versionen av närliggande Naxos förstördes runt år 400 – före Kristus.

Eftersom vi gillar att besöka kyrkor gick vi in och njöt av stillheten medan vi betraktade utsmyckningen.

För den som inte har något emot att trängas med andra människor är det mysigt att ströva omkring i centrala Taormina. Och det gillar vi. Men vårt huvudmål var ändå den grekiska teatern, Teatro Antico. Eller Teatro Greco, som den också kallas. Den byggdes på 300-talet före Kristus och renoverades av romarna 500 år senare. Det är den näststörsta på Sicilien, bara den i Syrakusa är större.

Teatern ligger fantastiskt vid branten på stadens östra sida. För den som vill ha hela historien på plats är det bara att ta en guidad tur. Vi gjorde inte det, nöjde oss med att gå runt och läsa på skyltar här och där.

Utsikten är magnifik.

Om det inte varit så molnigt och regn i luften hade den varit ännu bättre. Taorminas egen strand syntes väl, precis som de vid Naxos. Däremot kunde vi bara fantisera om hur den närliggande vulkanen Etna ser ut när solen lyser.

Teatro Antico är fortfarande just det, en teater. Framförallt finns det ett fullspäckat program med konserter. Om vi hade varit bättre förberedda hade vi kanske fått tag på biljetter till konserten med Umberto Tozzi på kvällen. Några veckor tidigare hade Andrea Bocelli varit där.

Teatern används också vid den årliga filmfestivalen mitt i sommaren då världsberömda skådespelare kommer till Taormina för att mingla och kanske ta emot priser.

Kommer vi till den delen av Italien någon mer gång kommer vi tidigt att studera programmet för Teatro Antico för att inte missa någon möjlig godbit i den fantastiska miljön.

För den som inte tycker att Taormina ligger högt nog är det bara att promenera uppskattningsvis en timma upp till Castelmola, som ligger på 500 meters höjd. Men man kan också ta bussen från Taormina. Vi stannade i Taormina och såg bara Castelmola på avstånd. Byn ligger på toppen av berget, det var där som seriefiguren Bamses tecknare Rune Andreasson fick inspiration att placera Farmors hus på toppen av ett berg.

Stefan 12 januari 2024