Söderköping

En promenad utefter Göta kanal.

Några kulor glass på ett populärt glassfik.

Ett besök i kyrkan där gravstenar finns inomhus.

Mysiga Söderköping är inte stort, men där finns mycket att kolla in.

Söderköping har vi hört talas om många gånger. Vi har sagt till varandra att dit måste vi åka. Men vi har ändå aldrig tidigare svängt av motorvägen, när vi åkt mellan Göteborg och Stockholm, för att besöka stan.

Men nu har vi varit Söderköping. Och vi blev som så många andra väldigt förtjusta.

Vi hade alla förutsättningar på vår sida. Solen sken, det var alldeles lagom varmt. Det fanns en del turister, men det var lagom mycket folk ute – i glasskön, som vi så småningom ställde oss i, hade vi bara två personer före oss.

Vi åkte från Stegeborg på morgonen med vår husbil de cirka två milen in till stan. Och ni vet när man åker i ett soligt sommar-Sverige i slutet av maj, när det är så där fantastiskt grönt och fint och vägkanter fulla av blommor. Ja, då kan man inte bli annat än lycklig.

Vi hade inte bestämt var vi skulle stanna, men fann en parkeringsplats där vi kunde stå fyra timmar alldeles nära centrum. Ja, vad kunde vi mer begära?

Vi promenerade in i centrum. Såg, som i så många andra städer, tyvärr en del stängda affärer.

Vi gick in på Hagatorget och promenerade genom rosenträdgården som säkert kommer att blomma väldigt vackert om nån månad.

Vi fortsatte in mellan de gamla fina husen mot rådhustorget.

Det var ett sånt där gammalt fint torg med en gammaldags telefonkiosk mitt på torget.

Vi fortsatte vår väg mot Göta kanal. Det fantastiska kanalbygget som invigdes 1832 med pompa och ståt. Vi kom fram till vattnet efter att vi ha rundat Farmors Café där några gäster redan hunnit börja sin lunch.

Jag var tvungen att läsa på om Göta kanal för även om jag fattar att det varit ett kolossalt arbete så hade jag ingen koll på hur lång kanalen verkligen är.

Det här läste jag på Wikipedia:

”Bygget av Göta kanal startade år 1810 och var färdigt 1832, och det är ett av de största byggnadsprojekt som någonsin genomförts i Sverige. Göta kanal sträcker sig från Sjötorp vid Vänern till Mem vid Slätbaken och är 190 km lång med 58 slussar. Av sträckan är 87 km grävd, för hand, av cirka 58 000 svenska soldater.”

Vilket fantastiskt arbete dessa män gjorde.

Vi bor ju i Göteborg. Har man fritidsbåt i Göteborg är det ganska populärt att ta båten och slussa sig fram längs Göta kanal. Det har aldrig lockat oss även om vi för många år sedan hade en båt att kunna göra det med. Men nu stod vi alltså alldeles bredvid kanalen.

Det var en speciell känsla, måste jag medge. Utmed kanalen satt folk och åt lunch, fikade eller åt en glass vid alla de ställen som serverade detta.

Det fanns parkbänkar lite överallt och eftersom vädret var så soligt och härligt var många parkbänkar fulla av människor som satt med sina ansikte vända mot solen.

Vi gick vidare med målet Smultronstället. Det är ett glasscafé som vi hört talas om. Och även om vi passerade flera andra ställen där vi kunde köpa glass var det till Smultronstället vi ville gå.

Vi som verkligen är glassälskare ville ju prova glassen från det kända stället. Men även om glassen var god nådde den inte alls upp till det som är nummer ett för oss. Där ligger fortfarande Noraglassen. Den är ohotad, helt klart.

Glassen i Söderköping åt vi sittandes på en parkbänk med kanalen alldeles bakom.

Där låg Göta kanal-båten Diana, enligt texten i aktern med Göteborg som hemmahamn, som vi senare på kvällen såg liggandes vid Stegeborgs hamnkrog.

När glassen var uppäten fortsatte vi på gångvägen utmed kanalen. Där låg många fina hus som vi inte kunde annat än att stanna och titta lite extra på.

En liten stund senare kom vi fram till ställplatsen för husbilar som vi som husbilsägare var lite nyfikna på. Den ligger fint vid kanalen, perfekt för ett besök i Söderköping.

Vi svängde av gångvägen mot kurorten och gick bland nyklippta gräsmattor med stora gamla träd överallt. Det var verkligen fint och även lite skönt att komma in i skuggan.

Vi gick över en liten gångbro och det var verkligen idylliskt. Nu svängde vi av och gick längs Söderköpingsån, som ett stycke går nästan parallellt med Göta kanal.

Vi passerade ännu fler gamla fina hus med prunkande trädgårdar på väg mot de två fina kyrkorna vi sett på avstånd.

Den första vi kom fram till var S:t Laurentii kyrka byggd på 1200-talet. En stor och ljus fin kyrka.

Den var lite annorlunda för i golvet fanns fina gravstenar.

Tusentals människor hade begravts i kyrkan innan det blev stopp för det och kyrkogården på utsidan började användas mer istället.

Vi satte kurs mot nästa kyrka, Drothems kyrka.

Passerade det fina området Drothem med gamla trähus från 1700- och 1800-talet innan vi kom fram till Drothems kyrka. Det var i Drothemskvarteren som Astrid Lindgrens Madicken spelades in i slutet av 1970-talet.

Kyrkan byggdes i början på 1300-talet med en sakristia som troligtvis byggdes på 1200-talet. Det är imponerande att se dessa gamla vackra kyrkor från medeltiden.

Vi konstaterade direkt att både S:t Laurentii och Drothems kyrka hade likadana innertak med vackra välvda bågar.

När vi kommit ut ur kyrkan bestämde vi oss för att sakta promenera tillbaka genom stan för att ta oss till gatan där vi parkerat husbilen.

Vi var samstämmiga i att vi förstod varför Söderköping är ett ställe dit många vill åka. Vi åker gärna tillbaka.

Anette 4 juni 2024