Skogskyrkogården

Att gå in på en kyrkogård väcker hos mig alltid ett visst vemod, men jag kan på något konstigt sätt också finna ett lugn. Det gäller oavsett vilken kyrkogård jag besöker.
Som Skogskyrkogården i Stockholm.

Vi har varit på några mer kända kyrkogårdar. Arlingtonkyrkogården i Washington DC, den tyska och den amerikanska kyrkogården i Normandie och nu har vi även besökt Skogskyrkogården i Stockholm, ett av Sveriges världsarv.

Jag vet att känslan när vi besökte Arlington och den amerikanska kyrkogården i Normandie var samma. Vita kors i spikraka rader, oavsett om man såg korsen rakt framifrån, från snedden eller från sidan. Jag fick inte det lugn som jag oftast känner när jag går in på en kyrkogård. Det var liksom en uppvisning och allt var för perfekt. Jag vet inte hur jag ska beskriva det på något annat sätt.

När vi besökte den tyska kyrkogården i Normandie kom direkt lugnet och vemodet. Där låg bara små plattor i marken, ibland med ett namn på och allt var lugnt och fridfullt.
När vi besöker kyrkogårdarna där vi själva har våra nära och kära liggande infinner sig också lugnet och vemodet. Att gå på en kyrkogård och läsa namn på gravar, ålder på den som ligger i graven och kanske står där ett yrke på stenen också. Allt ger tankar och jag blir vördnadsfull.

Att gå in på Skogskyrkogården gav också ett oerhört lugn. Så vackert där var.
Vi hade varit och vandrat i Tyresta nationalpark. Det var en solig eftermiddag och vi var lite trötta, men när vi var i Stockholm ville vi även besöka Skogskyrkogården.  Eftersom vi vill besöka så många nationalparker våra kroppar tillåter och även besöka våra Svenska världsarv.

Vi har kört utanför och sett muren som ramar in kyrkogården många gånger. Nu gick vi in genom huvudentrén och såg det stora korset.

Vi stannade en bit innanför entrén och läste på de stora informationstavlorna och laddade ner den audioguide som fanns och började vår promenad.
Vi hade läst på om arkitekterna Gunnar Asplund och Sigurd Lewerentz som träffades redan när de studerade. När kyrkogårdsnämnden utlyste en tävling beslöt de att tillsammans göra ett förslag på hur kyrkogården skulle kunna se ut,  Deras förslag Tallum vann och det är alltså det man ser när man besöker kyrkogården.

De vackra byggnaderna. De böljande gräsmattorna. Allt är så genomtänkt. Vi gick runt. Mycket i tystnad och bara upplevde.

Vi letade upp Greta Garbos grav där den låg lite för sig själv och vi följde audioguiden så att vi fick höra tankarna som arkitekterna haft kring byggnaderna och miljön.
Vi var imponerade och välinformerade om detta världsarv när vi efter flera timmar gick tillbaka till parkeringen och husbilen.
Inte svårt att förstå att Skogskyrkogården blev ett världsarv.