Himara och Albanska rivieran

Utefter kusten finns många fina stränder och samhällen

Det finns några pärlor på det som brukar kallas den albanska rivieran.

Vår favorit är Himara.

När man har passerat det drygt tusen meter höga Llogarapasset och ser söderut är det albanska rivieran man ser. Är det klart väder kan man dessutom se grekiska Korfu.

En tunnel håller på att byggas genom berget från den norra sidan. Vägen blir kortare. Man behöver inte åka den slingrande, stundtals branta vägen som passerar Llogara.

Men man missar hela den magnifika utsikten där vägen börjar slingra sig nedåt.

Under de senaste åren har turismen på den läckra kuststräckan från Llogara i norr till Saranda i söder byggts ut. Här och där kan man se stugbyar, men där finns numera också åtskilliga hotell i och vid turistorterna.

När vi för drygt 20 år sedan åkte kustvägen första gången var det en upplevelse med ett visst obehag. Det fanns inte räcken överallt och vägen var smal, på många ställen fick man nästan stanna för att kunna mötas. Dessutom slingrade den sig neråt, hit och dit. Och brant. Inget för den med höjdskräck. Då var vi glada att vi åkte en fyrhjulsdriven Toyota landcruiser med en yrkeschaufför.

Nu för tiden är det en helt annan upplevelse att åka där. Sträckningen är visserligen den samma. Men vägen är breddad och försedd med räcken överallt. Att köra egen bil är inte värre än att att exempelvis köra norska Trollstigen.

Det första lite större samhälle man kommer till är Dhermi som har en blandning av ny och äldre bebyggelse och naturligtvis en fantastisk strand som lockar till sol och bad.

Knappt tre mil söderut kommer man till ett ställe som under flera år haft en stor lockelse på oss. Första gången bodde vi i ett nybyggt hotell, där vi var de enda gästerna, på södra sidan av bukten vid Himara.

Tre campingar vid samma strand

Sedan dess har Himara vuxit från att ha varit ett litet fiskarsamhälle med inte så många hus till en turistort med hotell, kaféer och restauranger utefter den vackra strandpromenaden med sitt fina badvatten. Men, precis som utefter många av stränderna i Kroatien rekommenderar vi badskor även på de flesta ställen i södra Albanien. Även om det inte skulle finnas några sjöborrar i närheten är det jobbigt att gå i och upp på de små stenarna som leder ut i havet.

Den senaste gången, i slutet av september 2022, vi kom till Himara valde vi att parkera husbilen alldeles norr om samhället, på fantastiska Livadi Beach.

Vi ställde oss på Camping Moskato, den mellersta av tre campingplatser utefter stranden.

Standarden på campingarna på den albanska rivieran är inte riktigt på samma nivå som i Sverige, Kroatien, Spanien eller något annat land med stor erfarenhet av att ta emot turister.

Men charmen!

Människorna är vänliga, det är nära till havet. Då behöver det inte vara lyxigt när man parkerar husbilen.

Från campingen, fågelvägen tre kilometer, gick vi utefter vattnet in till Himara. Vi gick och snubblade fram på en stundtals knappt markerad stig utefter kustlinjen – av den sort som får en att fundera; var det här så klokt egentligen.

Men promenaden var fantastisk, hela tiden nära det gungande havet som slog mot klipporna.

Efter en stund såg vi från stigen något som kunde vara ett kafé eller kanske en restaurang, precis vid vattnet. Men där fanns inga skyltar som visade vägen där gick ingen bilväg. Men där fanns några solstolar med parasoller och några bord och stolar.

Det som fick oss att stanna upp och dra oss däråt var trion som satt vid det ensamma bordet längst ut.

Mannen som kom och mötte hette Kristo och ägde stället tillsammans med sin fru. Paret som satt med var sin öl hette Corula och Thomas och var från Bremen.

Eftersom vi var så nära havet var det dags för en kopp kaffe. När Kristo frågade om det önskades turkiskt kaffe blev utan tvekan ett ja. På 90-talet fanns det överallt i Albanien, nu är det svårt att hitta i ett land som har påverkats väldigt mycket av att ligga så nära Italien där espresso är vardagsdrycken.

Det gäller att vänta en stund med att tömma den lilla koppen. Alla som har fått tänderna tapetserade av sump vet varför.

Där och då kände vi den där lyckan som ibland kan uppstå i oväntade möten.

Tyskarna kunde ingen albanska, Kristo kunde bara albanska och lite grekiska. Jag (Stefan), med kanske 50 albanska ord i förrådet, fick bli ”tolken”. Så kul att med bara några få gemensamma ord leta sig fram till olika lösningar.

Det visade sig att Kristo, med texten ”Broder Jakob” på kepsen, hade en son som bor i Södertälje och arbetar på Skavsta flygplats och en dotter som tidigare bodde i Jakobsberg utanför Stockholm, men som har flyttat tillbaka till Himara. 

Dottern kom och erbjöd nyfångad, färsk fisk till middag. Frestande, men tajmingen för en måltid var lite dålig.

Men visst hade det otillgängliga kaféet/restaurangen vid havet ett namn: Kico Meniko Himarë och en egen hemsida. Anledningen till att det var nästan tomt berodde på att det var off season.

Vi fortsatte in till Himara. Köpte glass vid en servering, tog en lunch på en av restaurangerna lite senare. Och så badade vi i det blå, klara vattnet.

Högst upp i Himara, i de riktigt gamla delarna, kan man besöka det gamla muromgärdade slottet. De äldsta delarna är från 700-talet. Innanför den gamla stadsmuren finns även St Sergius och Bacchus-kyrkan med gamla målningar på väggarna.

Från kyrkan och slottet har man en vidunderlig utsikt över havet.

När man kör vidare söderut kommer man snart till Palermobukten. Längst in i bukten ligger något som definitivt är värt att stanna och kika på. Utefter vägen finns en bilplats för ändamålet.

Där kan man se ubåtsgaraget som kan ha varit en av huvudanledningarna till Sovjetunionens stora intresse för det lilla landet på Balkan. 

Stället är fortfarande på papperet en militärbas, men så vidare aktiv är den inte. Men under många år fanns ubåtar där inne. Och besättningarna kunde bo inne i berget.

En kort sträcka därifrån finns Porto Palermo-slottet som är väl värt ett besök. Bredvid finns både strand och ställplats/camping som gör att den som vill kan ta tid på sig.

Fram till slutdestinationerna Saranda och Ksamil åker man förbi ytterligare intressanta ställen som Qeparo, Borsh och Lukova med tillhörande stränder.

Det vimlar av smultronställen och väljer man, som vi, att åka efter högsäsongen är det bara att välja och vraka.

Fina stränder med fantastiskt badvatten, trevliga människor, god mat till bra priser och mycket sol – det är Himara och albanska rivieran för oss.

Oktober 2022