Malbork

Den är världens största borg, räknat efter byggyta.

Och borgen I Malbork sticker både ut och upp, den röda färgen syns på långt håll när man närmar sig.

Efter ett par timmars besök förstår vi varför den är ett världsarv.

Att åka till Malbork var inget vi satt hemma och planerade.

På listan över vad vi säkert skulle besöka fanns städerna Sopot, Gdansk, Krakow och Warszawa. Vi ville också besöka Auschwitz-Birkenau, saltgruvan i Krakow, och andra världskrigsmuseet i Gdansk.

Malbork fanns med på den andra listan, de platser som vi kunde besöka om det passade.

Vi hade sett bilder på den stora borgen i Malbork. Den verkade enorm och såg riktigt häftig ut. När vi var i Gdansk och skulle till Warszawa bestämde vi oss för att åka dit, det var bara en liten omväg.

Ibland ser bilderna bättre ut än verkligheten, men när det gällde Malbork var det nog tvärt om.

Vi såg den röda byggnaden på väldigt långt håll, där den låg så fint på sin kulle. Vi ville självklart kunna parkera så nära som möjligt, men det var inga problem alls.

Det stod parkeringsvakter och vinkade in oss på flera olika platser. Men vi valde parkeringen som låg närmast borgen. Den passade bra för oss som kom norrifrån.

Det var verkligen en imponerande byggnad. Både stor och väldigt vacker. En riktig sagoborg. Vi kunde verkligen känna historiens vingslag när vi korsade bron över floden Nogat och gick upp mot borgen.

Vi hade läst att slottet är Europas största tegelbyggnad. När vi gick in på slottsområdet förstod vi att det kan vara så. För de tre huvuddelarna förborgen, mellanborgen och högborgen bildar en enhet som täcker en stor yta.

Själva slottsmuseet i Malbork är en av Polens viktigaste turistattraktioner och också ett av de största slottsmuseerna i världen. Och dess historiska betydelse är så stor att den finns med på Unescos världsarvslista sedan 1997.

När vi hade passerat souvenirstånden och några enkla matställen och kommit in på området var vi lite fundersamma över att det inte fanns några skyltar som visade var man kunde köpa inträdesbiljetter.

Det gick att kika på murarna från utsidan. Och vi såg hur människor kom med biljetter och blev insläppta efter att QR-koden på biljetten scannats, men för att hitta ett försäljningsställe fick vi fråga oss fram.

Det visade sig att vi hade kommit till borgområdet från ”fel” håll. Biljettkontoret låg vid huvudentrén, på andra sidan borgen. Mot staden till.

Vi köpte våra biljetter och fick samtidigt var sin audioguide för att på egen hand gå runt och få historien om borgen.

Vi fick frågan vilket språk vi föredrog. Det fanns en mängd olika alternativ, men inte svenska. Det fick bli engelska. För den som ville ha en enklare variant av engelska fanns även det.

Under den tid vi var i Polen använde vi oss av audioguider på många ställen. På vissa ställen har det funnits riktiga guider, men vi tycker båda att det funkar ypperligt att använda en audioguide. Man går omkring själv och följer en rutt, men vill man gå in i ett annat rum först känner audioguiden av det och man får rätt information för det rum man befinner sig i.

Ibland har vi stannat till och pratat om någon information vi fått och kunnat ta den tid på oss som vi behövt. Även detta besöket hade riktigt bra information i audioguiden. Vi såg nån enstaka grupp med levande guide, men de flesta gick runt med sin audioguide i hörlurarna.

Alldeles utanför biljettkontoret fanns en etta vid en skylt. Det var där vi skulle börja studera denna borg  som det finns olika uppgifter om när den började byggas och hur lång tid det tog att göra den klar.

Den byggdes av tyska orden, som grundades av korsfarare i slutet av 1100-talet. När deras högkvarter förlades till staden Malbork beslutade de att bygga den jättelika borgen.

1274 anges på flera ställen som startdatumet för bygget. Men om det sedan tog 132 år eller 230 eller något däremellan för att det skulle bli klart är osäkert.

På väg mot entrén in till borggården passerade vi en stor svartvit bild. Den föreställde hur borgen i Malbork såg ut efter andra världskriget, då den till stora delar blev förstörd.

Bilden stod på ett sådant sätt att man kunde se borgen från samma vinkel, bara man tittade runt tavlan där den satt.

Att det tog minst 130 år (det finns många olika uppgifter, några hävdar över 200 år) att bygga klart denna otroliga borg, som uppges ha börjat byggas 1274, är det inte svårt att förstå. Svårare är det att fatta att den efter de svåra skadorna under andra världskriget kunde byggas upp på samma sätt igen. Men det tog flera decennier.

Och det är faktiskt något vi förundrats över under vår resa i Polen. Vi har sett bilder på helt sönderbombade städer som byggts upp igen så likt som möjligt. Otroligt imponerande.

För att komma in på själva borggården, och för att få se alla fina delar, fick vi visa våra biljetter för en vakt.

Vi gick över bron och kom in på borggården och började direkt vrida på huvudet och ta bilder med mobilerna i det minst sagt intressanta området.

Vi följde vår audioguide och gick in i det ena rummet efter det andra. Fick hela tiden information utifrån vilket rum vi var i.

Vi besökte den stora salen i slottet och gick in i kapellet och såg alla målningar från 1300-talet.

Häftig var den väldiga Mariakyrkan.

Vi gick i trånga trappor och passerade flera statyer och byster. På några ställen stötte vi på en väldigt tydlig svenskkoppling.

För under den svenska stormaktstiden på 1600-talet erövrades borgen tre gånger av svenskar:

1626, 1656 och 1702. Under de fyra år, 1656–1660, som den var i svensk ”ägo” utförde de svenska styrkorna även en del befästningsarbeten. Och visst fanns där bland alla kungaporträtt även en bild på Karl XII, den siste kungen under den svenska stormaktstiden.

Vi gick runt inne i borgen och på borgsområdet i ungefär två timmar. Det var intressant att få höra historien om borgen och se de vackra byggnaderna. Vi förstår att det är en populär turistattraktion.

Anette 2 juli 2024