Polen,  Husbil,  Världsarv

Auschwitz-Birkenau

Det som hände i dödslägret Auschwitz-Birkenau får aldrig glömmas

Det känns som att Auschwitz är ett namn som alltid har funnits i mitt medvetande.

Så är det förmodligen inte, men det har definitivt följt med genom livet som ett begrepp för den monumentala ondskan.

Vid 66 års ålder stod jag till slut vid järnvägsspåret där över en miljon människor kördes in och mördades av nazisterna.

En stund senare passerade vi även under den världsberömda skylten med texten Arbeit macht frei.

Att besöka världsarvet Auschwitz är viktigt. Men jag förstår ändå inte hur ondskan kunde explodera och bli systematisk och industriell för att så många som möjligt skulle mördas.

Auschwitz, eller Oświęcim som det heter på polska, ligger sex mil väster om Krakow. Efter att ha besökt fina Krakow och den fantastiska saltgruvan stod Auschwitz på tur.

Auschwitz Birkenau Polen
Den världsberömda skylten, ett monument över grymhet och omänsklighet.

Men att åka till ett koncentrationsläger är inte som att åka till något annat ställe. När man är ute och reser brukar man se fram mot nästa stopp och nästa och…

När det handlar om koncentrationsläger är det något helt annat. Man är inställd på att det kommer att bli obehagligt. Att besöka en plats där huvudaktiviteten var att mörda ett maximalt antal människor på så kort tid som möjligt är skrämmande, obehagligt, förkrossande och alla andra negativa adjektiv.

Mauthausen
”Duschrummet” i Mauthausen.

Vi har varit i två andra koncentrationsläger tidigare. Mauthausen, i norra Österrike, hade vi inte hört talas om innan vi kom dit första gången. Där passerade vi genom duschrum där den dödande cyklon B-gasen hade strömmat ut genom munstyckena, som fortfarande satt kvar, istället för det vatten som fångarna väntade på.

Buchenwald Tyskland
Porten in till Buchenwald.

I tyska Buchenwald passerade vi bland annat genom krematoriet där ugnsluckorna stod öppna.

Båda de besöken hade fyllt oss med ett oerhört obehag över allt dödande och över hur det är möjligt att människor kan göra så mot sina medmänniskor.

Däremot har vi aldrig ångrat att vi har åkt dit. I dessa tider då det till och med dyker upp förintelseförnekare är det viktigt att uppleva och berätta för att försöka bidra till att det aldrig ska hända igen.

Auschwitz Birkenau Polen
Budskapet är tydligt. För den som försökte fly fanns ingen nåd.

Att vi skulle till Auschwitz när vi åkte till Polen var därför självklart.

Vi funderade först på att låta husbilen stå på campingen i Krakow och göra som när vi var i saltgruvan, boka en tripp med både transport och guidad tur.

Men efter att ha funderat och läst om hur en del andra husbilsägare har gjort när de har besökt Auschwitz bestämde vi oss för att ta husbilen dit och parkera så nära entrén som möjligt på någon av de parkeringar vi hade läst om.

Auschwitz Birkenau Polen
I januari 1945 kom sovjetiska soldater till Auschwitz och befriade de som överlevde.

När vi kom fram till staden som heter Oświęcim var vi inställda på att bara följa pilar och stora skyltar tills vi var framme vid detta världsberömda monument.

Men så enkelt var det inte. Och eftersom våra gpser var osams om riktningen tog det en stund innan vi till slut hittade en liten skylt som visade vägen. Då visade det sig att vi hade varit väldigt nära under vårt letande.

Vi blev förvånade när vi körde in på parkeringen framför entrén och såg att det fanns gott om platser att ställa sig på. Både för bussar, personbilar och husbilar. Det var bara att betala parkering för en dag och sedan hitta en plats bredvid de övriga husbilarna.

Auschwitz Birkenau Polen
Minnesstenar framför ängen där askan efter många kremerade offer spreds.

Eftersom vi hade varit i koncentrationsläger tidigare kände vi att vi ville gå runt på egen hand istället för att följa med en guidad grupp. Gärna med en audioguide. Men eftersom vi inte visste hur det fungerade gick jag till biljettkontoret för att få svar.

– Visst kan ni gå runt på egen hand, upplyste den unga kvinnan i biljettkassan. Men då får ni vänta till klockan fyra, innan dess måste man vara med på en guidad tur för att komma in. Efter klockan fyra kostar det förresten inget att gå in.

Auschwitz Birkenau Polen
Järnvägsspår, taggtråd och fångbaracker – Auschwitz-Birkenau.

Eftersom klockan var strax före klockan tolv behövde vi fundera en stund innan vi bestämde oss.

Men kvinnan bakom disken löste ”problemet” när hon föreslog att vi först kunde ta shuttlebussen till Birkenau, den andra delen av det gigantiska område som utgör koncentrationslägret Auschwitz-Birkenau.

Bussen dit kostade inget, det fanns heller ingen inträdeskostnad i Birkenau. Men kvinnan i kassan gav oss ändå en biljett för att visa upp i bussen, vid entrén till Birkenau och så småningom när vi skulle in i själva Auschwitz.

Auschwitz Birkenau Polen
En skolklass fotograferas utanför porten till Birkenau.

Bussarna gick ungefär en gång i kvarten. Och det tog kanske tio minuter innan vi kunde kliva ur framför en välbekant syn: den väldiga porten in till Birkenau. Porten som vi har sett så många gånger på bild när det handlat om koncentrationsläger.

Jag hade tidigare inte reflekterat över att det är porten in till Birkenau, har alltid tänkt den som ingången till Auschwitz. Men det spelar egentligen ingen roll eftersom områdena med olika namn hänger ihop.

Innan vi gick in på själva området ville jag ta bilden på porten. En bild där man ser hur de spikraka järnvägsspåren ledde rakt in i helvetet. Spåren som under andra världskriget trafikerades med till synes ändlösa rader av tågvagnar fyllda med dödsdömda människor.

Auschwitz Birkenau Polen
Taggtråd och ström förhindrade flykt från lägret.

Över en miljon människor dog i Auschwitz-Birkenau. De flesta transporterades som boskap med tåg genom den port jag stod och betraktade. En skolklass fotograferades på spåret, jag fick vänta på att få ett tomt spår för den bild jag ville ha.

Auschwitz Birkenau Polen
Järnvägsspåret fortsätter från porten och går längst in till gaskamrarna och krematorierna i Birkenau.

När jag stod där försökte jag sätta mig in i hur det var när porten öppnades för det ena tåget efter det andra, men lyckades inte. Det var alltför overkligt.

Auschwitz Birkenau Polen
Den yttre taggtråden, som omringade hela Birkenau.

Vi visade vår gratisbiljett och gick in på själva området. Gick fram mot det taggtrådsförsedda staketet. Med regelbundna mellanrum finns de upphöjda vaktposteringar där beväpnade vakter höll koll på fångarna och avlossade skott när någon tyckte att så behövdes.

Auschwitz Birkenau Polen
Vid en av byggnaderna finns kartan över den delen av området. Över 200 byggnader fanns bara i det här området.

På det stora Birkenauområdet finns inte så många byggnader kvar. När den sovjetiska armén närmade sig österifrån 1945 började de tyska ockupanterna förstöra så mycket som möjligt för att spåren av ett av världshistoriens största brott skulle döljas.

Auschwitz Birkenau Polen
Fångbarackerna i Birkenau fanns på ett oerhört stort område.

Många tunna skorstenar i tegel står kvar där det tidigare fanns byggnader.

Auschwitz Birkenau Polen
Här förvarades tätt packade fångar i en helt omänsklig miljö.

Några hus finns också kvar. Inne i dem kan man se hur extremt trångt fångarna förvarades. De flesta i väntan på att föras till någon av gaskamrarna längst bort på området.

Vi återvände till järnvägsspåret och följde det djupare in. Olika grupper gick runt med tolkar, som översatte till många olika språk.

Auschwitz Birkenau Polen
En av grindarna vid platsen där urvalet gjordes.

En bit in på området kom vi till platsen där fångarna värderades och separerades. De som verkade starka togs ut till arbete och fick leva, åtminstone ett tag till.

Auschwitz Birkenau Polen
På den här platsen gjordes selekteringen av de nyanlända fångarna. Ungefär 75 procent fick direkt sin dödsdom.

Ungefär 75 procent sorterades bort direkt för att mördas. De flesta kvinnorna, barnen och äldre – de som inte dög som arbetskraft – fick sin dödsdom direkt när tåget stannade inne i lägret.

Auschwitz Birkenau Polen
Det stora minnesmonumentet i Birkenau.

Längst in i Birkenau-delen finns minnesmonument och färska blommor. På var sin sida om det stora monumentet ligger ett raserat krematorium.

Auschwitz Birkenau Polen
Här är ingången ner till den ena gaskammaren i Birkenau.

På det ena kan man fortfarande se nedgången till gaskammaren, därefter fanns ugnarna.

Människorna vi mötte såg ut som vi kände oss. Sorgsna, vilsna, oförstående. Inga leenden, inga skratt. Men här och där tårar.

Auschwitz Birkenau Polen
På Birkenau beskriver skyltar vilka som fanns i respektive hus.

På vägen tillbaka till porten gick vi in i fler hus. Det fanns skyltar där det berättades om vilken kategori människor som hade funnits i de olika husen.

Vi tog bussen tillbaka till husbilen. Medan vi väntade på att klockan skulle bli fyra drack vi kaffe och åt några mackor. Vi pratade om vad vi hade varit med om, tänkte att vi kanske hade varit med om det värsta. Men vi ville ändå gå in i själva Auschwitz.

Auschwitz Birkenau Polen
En utställning över befrielsen av Auschwitz i januari 1945.

Det började med en lång gång och sedan skyltar med berättelser och bilder. Fruktansvärda berättelser, otäcka bilder.

Auschwitz Birkenau Polen
Den berömda skylten. Här passerade varje dag de som tvingades lämna de trånga hus där de förvarades för att utföra tunga jobb.

Men det var efter att vi hade gått under Arbeit macht frei-skylten som det började krypa in under skinnet på riktigt.

Just vid skylten stod en ung man och tog en selfie. Det var enda gången under timmarna vi var i Auschwitz-Birkenau som vi såg någon ta en selfie. I ondskans högborg har man annat att tänka på än att själv fastna på bild.

Auschwitz Birkenau Polen
Här inne gjordes experiment med kvinnliga fångar, de flesta judar.

De olika tegelbyggnaderna var indelade i olika sektioner där olika slags grymheter utspelade sig.

Auschwitz Birkenau Polen
En av byggnaderna där det under SS överinseende utfördes medicinska experiment.

I vissa byggnader bodde fångar, i vissa fanns sjuka fångar som skulle forslas bort för att avrättas, i andra fanns SS-folket och så vidare.

Auschwitz Birkenau Polen
Dödsmuren. Här ställde SS-männen upp fångar som sköts.

Mellan ett par hus fanns dödsväggen, platsen där SS ställde upp fångar och sköt dem.

Auschwitz Birkenau Polen
På väggarna hänger rader med bilder på offer.

I en del hus vi gick in fanns rader av bilder på personer som avrättats på området. Barn, kvinnor och män. En del glada, en del sorgsna. Olika nationaliteter. De flesta judar.

Auschwitz Birkenau Polen
Till synes oändliga rader av bilder på fångar som avrättades i Auschwitz-Birkenau.

Namn, ålder och bakgrund. Rad efter rad med ansikten. Vanliga människor som berövats allt och till slut livet när Hitler och hans nazister bestämt sig för att utrota alla judar som en del i sin jakt på herravälde. Vi stod bredvid gråtande människor som såg samma bilder som vi.

Här och där stötte vi på namnet Josef Mengele, Auschwitz chefsläkare. Dödsängeln. Mannen som ledde de medicinska experimenten på fångarna.

Auschwitz Birkenau Polen
Tre franska judiska barn som tillsammans med sin mamma hamnade i dödslägret.

Hur kunde det bli så här? Hur kunde till synes helt vanliga människor med familj och vanliga jobb förvandlas till cyniska, dödsmaskiner som bara lydde order?

Auschwitz Birkenau Polen
En grupp judiska kvinnor och barn, nyss anlända till Birkenau.

Jag funderar på den avhumanisering jag upplever i Sverige och övriga Europa i dag, när barn och ungdomar, födda och uppväxta i Sverige, utvisas till länder där de aldrig har varit. När rädsla och hat ersätter empati, värdighet och medmänsklighet och får oss att göra saker som vi överhuvudtaget inte skulle ha funderat på för några år sedan.

När tippade det över i Tyskland? Har vi lärt oss något av historien? Hur bemöter jag mina medmänniskor?

Auschwitz Birkenau Polen
När vi gått runt inne i husen på Auschwitz kände vi att vi behövde andas frisk luft.

Vi gick in i ytterligare några hus på Auschwitz. Vid några tillfällen kände jag att jag inte orkade ta in mer av mänsklig grymhet utan gick ut och satte mig och andades frisk luft.

Auschwitz Birkenau Polen
I ett rum finns muggar och tallrikar efter offren i Auschwitz-Birkenau.

När jag gick in i husen där proteser och skor och annat från offer förvarades satt Anette på trappan utanför.

Vi gick tysta mot utgången. Upplevelsen var brutal – men ändå viktig.

När vi satte oss i husbilen och fortsatte på resan mot Kroatien kände vi återigen hur priviligierade vi är som har fått växa upp och leva i ett land utan krig och dödsläger.

Auschwitz Birkenau Polen
”De som inte minns det förflutna är dömda att upprepa det.” En mening som är aktuell även i vår tid.

Låt oss ta hand om varandra och motverka rasism, främlingsfientlighet och hat.

Stefan 28 juni 2024

6 Comments

  • JoY

    Oj säger jag, var tvungen att läsa om det med tårar i ögonen. Som du har berättat om denna hemska plats. Det tog tag i mig ordentligt och vet inte riktigt vad jag ska skriva om hemskheterna som utspelade sig. Vi har inte varit där, mer än genom din berättelse, och det får nog stanna vid den. Den plats vi besökt är Bergen-Belsen utanför Celle i Tyskland, för många år sedan, vilket var jobbigt att se. Det är som om man dras till detta hemska för att förstå allt och ändå är det svårt att ta in. Hur kunde människor göra på detta vis? Det är så obegripligt , så finns det de som förnekar att det har hänt.
    Många år sedan besökte vi, Den brända staden, Oradou- Sur-Glane i Frankrike. Där tyska trupper utförde en massaker på civilbefolkningen. Allt står kvar som det var efter och det var en riktigt kuslig känsla att gå runt där.
    Vi får hoppas att Världen blir bättre, även om det är svårt att tro det just nu.
    Trevlig fortsatt resa.

    • Stefan Nilsson

      Ja, det är verkligen vidrigt hur människor kan flippa så fullständigt och bli dödsmaskiner.
      Vi har varit i tre koncentrationsläger, jag kan tänka mig att det är hemskt på olika sätt i alla. Det vi upplevde i Auschwitz som vi inte tidigare stött på var mängden offer, att runt 1,1 miljoner avrättades på samma plats.
      Att ta del av den här sortens historia är plågsamt, men viktigt om man orkar och kan. Men det gör ju inte alla och det har jag all förståelse för. För man mår inte bra när man är på ett sånt ställe.
      Världen är just nu på flera sätt en knepig plats. Det händer mycket obegripligt. Men till en del är jag säker på att vi upplever att det aldrig har varit värre för att vi nu kan hänga med på allt i samma sekund det händer. Släpper Putin bomber vet vi det innan de sprider sin död, förr skrev man brev och fick först långt senare nyheterna.
      Men vi behöver hjälpas åt för att göra världen bättre. Vara snälla mot våra medmänniskor. Ta hand om de som inte har det lika bra som vi. Inte bry oss om hudfärg, bakgrund eller religion.
      Små saker kan få både oss och andra att må bättre.
      Ha en go sommar.
      Stefan

  • Margareta Lillvik

    Vi känner samma som er när vi 2018 var i Tjeckien och besökte Theresinstadt. Polen besökte vi 2017 men inte några koncentrationsläger. Man kan verkligen inte förstå sig på hur en del är funtade som kan göra så att många oskyldiga dör. Idag har vi så många konstiga lagar att följa så även där finns ingen empati, tänker då på utvisningen av barn. Idag är det också flera krig och många oskyldiga som får sätta livet till. Jag är också glad för att vara född i ett land utan krig, men vem vet vad vara barn och barnbarn kommer att få uppleva. Mycket intressant läsning du har gett oss som inte varit i Auschwitz.

    • Stefan Nilsson

      Det som är mest obegripligt är hur till synes helt vanliga människor kan förvandlas till empatilösa monster.
      Men jag tror att där finns en gradvis förändring, att man inte märker de små stegen som tas.
      Som när vi utvisar barn, eller när asylsökande från krigshärjade länder per automatik misstänks vara ute efter det vi har – inte efter skydd från kulor och bomber.
      Förändringen börjar ofta med ord, som när de som benämndes flyktingar plötsligt blev migranter. En flykting flyr, en migrant vill ha något. Nu har sd skruvat det ett steg till och använder gärna utlänningar som begrepp. Det kan låta harmlöst, men jag är alltid misstänksam när något börjar förändras uppifrån på det sättet.
      Vi behöver hjälpas åt för ta hand om varandra och försöka skapa en värld som är så bra som möjligt för alla – oavsett hudfärg, religion eller bakgrund.

  • bmlarsreseblogg

    Först och främst får vi säga att det märks att du är en duktig skribent. Det här inlägget är skrivet så jag nästan mår illa bara av att läsa det. Hos oss har Lars besökt Auschwitz medan jag nästan inte vet om jag klarar av ett besök på detta så viktiga ställe. På något sätt trodde vi att dagens styrande beslutsfattare skulle lärt sig något av historien, men det är nog bara att inse att så inte är fallet. Vi får verkligen vara tacksamma som är födda i ett land som Sverige även om en del saker utvecklas åt lite otäcka håll här också vad gäller humanism.

    • Stefan Nilsson

      Det är svårt att beskriva en ondska som ligger så långt från den man vill vara, och förhoppningsvis är, som det är möjligt. På samma sätt är det svårt att förstå det som händer i dag när empati har ersatts av den stora, farliga folksjukdomen som heter egoism. Jag förstår det bara inte. Det är ju när vi ställer upp för, och tar hand om, varandra som vi både mår och presterar bäst.

Leave a Reply

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *