Vandring på Marstrand

Vi hade bestämt oss för att gå runt Marstrandsön.

Vi var inställda på en promenad i hård vind, som det ofta är när man går utefter öppet hav.

Men så blev inte alls. Havet bjöd istället på en i det närmaste helt blank yta och vi fick en härlig vårpromenad på klipporna.

Anledningen till vår resa till Marstrand var ett spa-besök på Marstrands Havshotell. Men planen innehöll också en vandring runt Marstrandsön och en vandring på Koön.

Vill man uppleva Marstrand är det ypperligt att vandra på de fina lederna på ön. Det är cirka fem kilometer att vandra runt ön utmed havet. När man gör så kommer man in på olika leder, markerade med blått, rött och vitt. Man kan också vika av på olika ställen och följa en färg och på så sätt gå kortare sträckor.

Vi valde att gå den långa vägen runt hela ön. På många ställen längs leden ser man Carlstens fästning uppe på höjden.
Vi startade på morgonen från Mjölkevikens ställplats där vi parkerat husbilen. En ryggsäck med sittunderlag, kaffetermos och smörgåsar hade vi med oss och en förhoppning om en härlig dag på de bohuslänska klipporna.

Vi promenerade cirka en kilometer till färjan som skulle ta oss över till Marstrand och njöt av en dag utan blåst och regn.

När vi klivit i land på Marstrandsön tog vi åt höger och gick utmed Hamngatan till Bergs konditori. Där köpte vi med oss wienerbröd för vi tänkte oss två fikapauser utmed leden.

Vi fortsatte förbi Socitetshuset eller ”såsen” som det kallas och vidare förbi Marstrands kurhotell in i naturreservatet. Att gå utmed havet här en dag utan blåst, fick oss att diskutera gångerna vi kommit in här med vår båt från norr eller söder.

Jag tror knappt vi gått här utan att det gungat rejält på Marstrandsfjorden. Det är ett riktigt blåshål utanför ön, ofta med perfekta seglingsvindar. Och seglingar finns här många. Marstrand är ju Västkustens, för att inte säga hela Sveriges, seglingsmecka.

Men nu, denna lördagsförmiddag, låg havet lugnt och stilla vid Lyktans fyr som på Koön markerar inloppet till Marstrand norrifrån.

Vi hade ju från början bestämt oss för att gå hela slingan runt ön, därför valde vi att lämna den asfalterade gången och istället svänga av mot Nålsögat. Det är verkligen ett ”nålsöga”. En riktigt smal passage att ta sig igenom.

Vi gick vidare upp över de mjukt rundade klipporna, som vi som bor på västkusten tycker är så vackra. Vi gick och njöt, stannade och tittade ut över havet och bestämde oss för vår första fikapaus.

Det blev till att plocka fram de färska wienerbörden vi hade fått med oss i en papperspåse från Bergs konditori. Dom var riktigt goda, kan vi meddela.

Tillsammans med kaffet vi hade med oss fick vi ett riktigt gott förmiddagsfika på en bänk på Marstrandsön.

Vi fortsatte med siktet på Skallens fyr som vi såg en bit bort. Det mesta går man på berg men på några ställen fick vi försöka ta oss runt på stenar och grästuvor för att slippa lera på kängorna.

Regnet hade öst ner en del dagarna innan, så vi var inte förvånade.

På flera ställen finns det bänkar utplacerade så det finns många ställen att vila på eller bara sitta och njuta av utsikten. Hade det varit badväder hade det varit perfekt att ta sig ett dopp vid Skräddaren strax innan fyren, men vi promenerade vidare.

Då och då bröt solen igenom den annars så grå himlen och de bohuslänska klipporna blev så där härligt orange i färgen.

Ungefär vid Skallens fyr slutade den vita markeringen som går längs med havet och övergick i röd markering, också den går längs med havet.

Vi tittade längre ut mot fyren Pater Noster dit vi gärna vill åka, men aldrig har varit. Nu blev det lite mer uppåt igen. Några små broar underlättade vandringen och vi slapp våta skor.

Jag njuter verkligen av att gå på de karga klipporna. När triften blommar här i maj-juni är det magiskt vackert. Vi mötte en del människor men eftersom vi inte var här under högsäsong kunde vi gå långa perioder utan att se andra människor.

Efter ytterligare en bit vandring möts man av den blå leden som nu blir blåröd. Nu hade det blivit tid för nästa fikapaus. En bra klippa letades upp och vi satt och såg på de få båtarna som var ute och körde en bit bort.

När vi fikat färdigt gick vi på leden förbi damernas nakenbad.

Strax därefter passerade vi även herrarnas nakenbad.

Vi svängde av mot Howards end, som har fått sitt namn efter konstnären Howard Brookes, som 1969 lämnade Liverpool för Marstrand. Han har ett galleri på ön och har även designat den gamla färjan mellan Koön och Marstrand, Lasse-Maja.

Howards end är en liten damm en bit upp i bergen med en träbro över. Där ska näckrosorna blomma när det är tid för det. Det var det inte vid vårt besök.

Vi vände om och gick ut för att fortsätta på leden igen. Förbi badet vid Stegelviken och vidare förbi barnbadet.

Nu var vi nästan framme vid Södra strandverket. Hade vi haft ork och tid hade vi nog gått in på utställningen Vårsalongen där flera konstnärer ställde ut just då men det hanns inte med denna gången. Men utställningarna avlöser varandra hela året, riktigt trevligt.

Nu hade vi inte långt kvar att gå innan vi nådde färjan igen.

Härligt trötta och väldigt nöjda efter en otroligt vacker och härlig vandring steg vi på färjan mot Koön igen.

Anette 12 april 2024