Styrsö

Det finns tre hållplatser att välja på när man ska besöka Styrsö: Bratten, Tången eller Skäret.

Vi valde att kliva av på Tången för att cykla från nordväst mot sydost genom ön och lämna vid Skäret.

Under några timmar på ön upplevde vi en del av den variation som Styrsö erbjuder.

Vi bor i Fiskebäck vid havet, i västra Göteborg. Med vår egen båt tar det 15–20 minuter att komma ut till Styrsö.

Men den här gången valde vi att istället cykla de drygt fyra kilometerna till färjeläget på Saltholmen.

Vi var framme vid båten i god tid innan den skulle gå eftersom det kan vara svårt att få med sig cykeln när många samtidigt vill ha med sig sina tvåhjulingar. Men eftersom det var en av många julidagar då vädret inte var av den sort som får alla människor att dra sig mot kusten var det inget problem att få plats med cyklarna på fördäcket.

Styrsö Tången, på öns nordvästra spets, var ändstation för vår transportör Silverstjärnan, som trafikerade Västtrafiks linje 282 den här dagen.

Direkt när vi kom i land fanns information om Styrsö. Som en karta över ön med bland annat badplatser och naturstigar inprickade. För det finns tre slingor lämpliga för lätta vandringar och löpturer; den kortaste (2,6 kilometer) har gul markering, mellan (4,4) är blå och den längsta (5,3) är röd. Dessutom finns en grön på 4,6 kilometer som uppges vara till för enbart promenader.

Det går att ansluta till slingorna på olika ställen, men fotbollsplanen Amneviksvallen anges som start- och mål. Där finns fyra skyltar som pekar åt både höger och vänster för alla slingorna.

För den som inte är van vid att ta sig runt på öarna i Göteborgs södra skärgård finns det en del saker att vänja sig vid. Som att det är bilfritt. De enda bilar som får köra på de smala vägarna på exempelvis Styrsö är fordon som har något att leverera, sådana som krävs för att leverera det som inte ryms på ett litet flak.

Men visst finns det andra fordon. Det absolut vanligaste, vid sidan av cyklar, är golfbilar. Det finns ingen golfbana på Styrsö, men massor av golfbilar.

Tidigare dominerades öarna av flakmopeder. Några finns kvar, men de är i klar minoritet. Det hörs när de bensindrivna mopederna kommer, ofta med någon eller några som sitter på flaket med benen hängande utanför kanten.

Men när golfbilarna kommer hörs bara ett lätt susande – det gäller att vara uppmärksam.

Alldeles vid båthållplatsen på Styrsö Tången finns det första stället vi passerar som har förtäring, Båtebackens Caférestaurang. Där kan man fika eller äta med god utsikt över hav och grannöar.

Inte så långt från hamnen finns även både ICA och  Konsum.

En cykeltur genom Styrsö bjuder som på så många andra öar och kustsamhällen på massor av ögongodis, som skärgårdshus med gott om stockrosor i olika färger.

Det finns också en del hus med uppstickande tinnar och torn, som påminner om Styrsös forna tid som en plats för Göteborgs societet.

Det finns flera bad att välja på ute på Styrsö. Vill man bada på klippor är Utterviks badplats på den nordvästra sidan med det öppna havet åt väster utmärkt.

Vill man istället ha sandstrand kan man gå till Brattenbadet i nordost. Vi cyklade dit för att kolla och ta lite bilder. På vägen ner mötte vi några människor. Jag hade blicken fixerad på havet framför och såg inga ansikten.

– Såg du vem det var, sa Anette.

– Nej, svarade jag.

– Det var Ruben Östlund, sa min fru.

Jag missade världens mest kände Styrsö-bo. Den världsberömde filmregissören som föddes och växte upp på ön i Göteborgs södra skärgård.

När vi passerade båthållplatsen vid Bratten, öns stora knutpunkt, stannade vi till vid både Brattens världshus och Café Öbergska med sin fina kryddträdgård. .

Öbergska är ett namn med anor, för mig finns där till och med en personlig koppling nästan två hundra år tillbaka i tiden. Från 1824 drev makarna Johan och Helena en lönnkrog i samma hus under namnet Öbergskan. Det var en samlingplats för diverse fiskare, sjömän, smugglare och andra. Alkoholen flödade, ibland blev det bråk.

Som när min pappas morfars morfar Jöns Olsson och några andra fiskebäckare i januari 1842 kom ihop sig först med varandra och sedan med Styrsö-bor och sist med länsman Gustaf Ljungberg, som hade blivit kallad till platsen.

I boken ”Fiskebäck – ur tre byars historia” kan man läsa hur fyllebråket urartade till ren misshandel av länsman Ljungberg.

Min anfader Jöns Olsson, som vid rättegången erkände och dömdes till böter på 67 riksdaler och 16 skilling, pekades av ett vittne ut som den som ropade: ”Är du ej död din hund, så skall du dö”.

Att Öbergskan själv, Helena, till länsmans försvar bankade på gubbarna allt vad hon orkade med sin brödkavel finns också beskrivet, vilket jag redogjorde för i en artikel i GT  2012.

Den blåslagne länsman överlevde medan fem av hans motståndare dömdes till böter.

När jag 181 år senare kikar på människorna som sitter och fikar bakom skylten där det står Öbergska är det lite svårt att tänka tillbaka på hur det såg ut då.

Vi lämnade Öbergska och trampade vidare mot Skäret, den tredje hållplatsen på Styrsö. Men istället för att cykla bort mot färjornas tilläggsplats svängde vi vänster mot bron till Donsö.

Från toppen av bron  skådade vi ut över de två folkrikaste öarna i södra skärgården och såg även österut, in mot Göteborg. Vi såg stans nya landmärke, som syns var man än befinner sig i skärgården; Karlatornet, Nordens högsta byggnad.