Textilmuseet i Borås

I slutet av mars tog vi en sväng till Borås från Göteborg.

Vi hade tre olika mål med vår dag i Borås:

Vi ville se den gatukonst som Borås blivit så känd för, vi ville gå på Lasse Åbergs utställning på Abecita foto- och konstmuseum  och så ville vi gå på Textilmuseet.

Jag kan villigt erkänna att Textilmuseet låg mig lite varmare om hjärtat. Stefan gick gärna med men jag hade hört från så många vänner att det var ett oerhört intressant museum med ofta väldigt fina utställningar.

Alldeles utanför Textilmuseet satt en stor blå väggmålning av en flygande örn, målad av den kinesiske konstnären DALeast. Otroligt vacker var den och det gick nästan att känna hur örnen flög över oss. Kom man från fel håll var det svårt att se vad målningen föreställde, men såg man den rakt framifrån var den imponerande.

Men vi skulle ju inte titta mer på muralmålningar just då utan var där för att besöka museet.

Vi blev välkomnade av en kvinna som samtidigt som vi betalade berättade om museet och om vilka utställningar som fanns just då. Hon berättade också om den trevliga restaurangen som fanns i huset om vi var sugna på en lunch. Det var vi, men beslöt oss för att besöka utställningarna först.

Det var två basutställningar, Textil Kraft och Kläder & Couture. Sen var det utställningen som heter Klänningen gör mannen och utställningen Omstart Mode som kommer att ingå i basutställningarna.

Jag som är född 1959 och alltid har bott så nära Borås har vetat att Borås är textilstaden. Det har verkligen inte undgått mig på något sätt.

När jag själv sydde kläder när barnen var små åkte jag och mina kompisar gärna och köpte tyg i samhällena runt Borås för där var tygerna mycket billigare och det fanns så mycket fina tyger att få tag på. Jag kan fortfarande åka till Skroten i Kinna och köpa tyg när andan faller på. 

På Textilmuseet visar de hela historien.

Maskiner som producerat olika slags tyger.

Stickmaskiner och massor med gamla symaskiner och enorma vävstolar.

Vi kunde också läsa om när krisen kom och massor av jobb försvann under den så kallade Tekokrisen. Det är ju sådant jag kommer ihåg. Det var sådant man pratade om och hörde om på TV.

Vi kunde se hur en svensk tonårings garderob såg ut på 1950-talet, hur det hade ändrats på 1980-talet och hur en garderob såg ut år 2010. Jag kan ju säga att det var skillnad på antalet plagg i dessa tre garderober.

Utställningen visade också textilproduktionen som den ser ut idag när mestadels kvinnor i andra länder sitter och syr kläder med oerhört dåliga arbetsförhållanden. Det var en väldigt intressant utställning och väldigt bra som bas till de andra utställningarna.

Vi gick vidare till utställningen Kläder & Couture. Det var verkligen roligt att se alla de kläder som visades där.

Det handlade om Boråsföretaget Bröderna Magnusson som tillverkade damkläder i lite högre prisklass med inspiration från modevisningar i Paris. Massor av kläder visades i montrar. Där kunde vi följa årsvis hur kläderna förändrats

Stefan, född 1958 och jag ett år senare, diskuterade hur våra mammors kläder såg ut när vi var små. Hur våra farmödrars och mormödrars klänningar och kappor sett ut. Det var mycket igenkänning och mycket nostalgi.

Och jag kommer så väl ihåg hur mamma såg ut när hon klädde upp sig med lite finare kläder. Då var det utsvängda kjolar och smal markerad midja som gällde. Och ni som minns Twiggy, ni vet. Den supersmala mannekängen som förändrade så mycket….

Vi gick vidare och tittade på utställningen som handlade om arbetskläder. Det handlar om Boråsföretaget Fristads som fyller 100 år. 

Tror att det är svårt att ha undgått snickarbrallan från Fristads. Sådana snickarbrallor har nog alla män i min omgivning haft oavsett om de varit snickare eller inte.

De visade också hur arbetskläder ser ut idag och hur man numera såklart syr arbetskläder får både kvinnor och män.

Här kunde vi också få följa Fristads marknadsföring av sina arbetskläder under dessa 100 åren. Så häftigt att se.

Så blev det dags för utställningen Klänningen gör mannen.

Där fick vi bland annat se otroliga handsydda skapelser från Fredrik Robertssons samling av kläder. Samtliga måttanpassade för hans kropp. Fredrik Robertsson, från Stockholm, som rör sig i denna så annorlunda modevärld och har beställt sina kläder från de mest omtalade modehusen i Paris.

I denna utställning av helt fantastiska kläder fick vi också i bilder se en helt annorlunda värld, en modevärld som i alla fall jag var helt ovetande om. Otroligt häftigt och intressant att se denna utställningen.

Mitt i allt som vi såg på Textilmuseet så svävade känslan av det som utställningen Omstart mode handlade om.

Hur den globala mode- och textilbranschen av idag är ett hot mot klimat, miljö och människor. Hur tyger och kläder produceras för att användas så kort tid som möjligt och gärna så billigt som möjligt. Gifter används i tygerna, det i sig förstör miljön och människor som arbetar i dessa helt galna arbetsmiljöer får i sig dessa gifter.

Utställningen vill få oss att tänka till och om vad gäller våra egna garderober. Hur kan vi, genom vårt sätt att köpa kläder förändra och bana väg för något bättre.

När vi efter ett antal timmar på museet gick in i restaurangen för en god lunch var vi fulla av intryck som de olika utställningarna gett oss.

Anette 27 maj 2025