Ängelholm

Ängelholm är en av alla dessa städer som ofta bara är en vägskylt man blåser förbi på väg någon annanstans.

När vi ska till Malmö eller söderut i Europa och precis har passerat Hallandsåsen har vi aldrig någon tanke på att stanna.

Men under vår skånska turné i april gjorde vi slag i saken och parkerade husbilen i Ängelholm för några timmar.

Jag har varit i Ängelholm flera gånger. Eller – kanske inte så mycket i. Mer i utkanten.

För där finns hockeylaget Rögle, som de senaste åren spelat i högsta serien. Eftersom min uppgift under en del år var att följa Frölunda blev några besök i Ängelholm.

196 kilometer har jag från lägenheten i Fiskebäck till Catena arena.

En gång under pandemin, när läktarna var tomma och nästan bara funktionärer och journalister utöver spelarna fick vara i ishallarna, tog jag husbilen dit och sov utanför efter matchen.

En en annan gång var vi i de norra utkanterna, alldeles efter Hallandsåsen, i jakten på fälgar för våra vinterdäck till den då ganska nyinköpta husbilen. (Fälgarna vi köpte av en bonde var helt okej, men det var då vi insåg att det kan vara väldigt svårt att hitta begagnade fälgar som passar. Men det är en helt annan historia.)

När vi den här gången kom till Ängelholm efter att ha varit i Halmstad, Båstad och Torekov var Rögle redan utslaget ur slutspelet, det fanns ingen hockey som kunde fresta en gammal sportjournalist att som pensionär återse hockeyarenan.

Jag hade en ganska diffus bild av Ängelholm när vi kom kustvägen norrifrån för att börja med att tömma gråvattnet och toatanken ur husbilen.

Vid småbåtshamnen i Skälderviken, alldeles norr om Ängelholms havsbad, finns en ställplats. I närheten kunde vi tömma både det ena och det andra innan vi körde vidare mot den ställplats vi hade hittat på Park4night-appen.

Det var inte vad vi kallar ställplats vi kom till på Arbingatan. Det var en husbilsparkering med markerat avstånd mellan husbilarna. Som oftast skulle vi betala med en parkeringsapp. Det behövdes dock inte den här gången eftersom det pågick arbete på parkeringen.

Husbilen stod bra och det var en kort promenad till centrum.

Om jag har bevittnat flera tuffa matcher mellan Rögles och Frölundas hockeykrigare är det ändå inte i närheten av de hårda strider som upprepade gånger rasade på 1500- och 1600-talet där Ängelholm nu ligger. Och förstördes inte husen av krig så brann det med ojämna mellanrum och det mesta fick byggas upp igen.

Dagens Ängelholm är betydligt fridfullare. När vi passerade över Nybron låg Rönneån alldeles blank och de gula och röda husen speglades i vattnet.

Vi fortsatte till den lilla Stadsparken och stötte på de första av många konstverk som finns runt om i staden.

Den skulptur som berörde mest var killen som stod vid sidan av sin sparkcykel.

På plattan framför kan man läsa om Jonas Högströms konstverk från 2015: ”Cykelhjälm, knäskydd och flytväst, men vad hjälper det mot ensamhet.”

Med lätt kurr i magen valde vi att gå Storgatan bort. Det fanns några alternativ på vägen, men vi fastnade för Graffiti Café där vi tog någon form av dubbelmacka och var sin cappuccino.

Det var ingen varm vårdag, men det var lä utanför kaféet och det gick utmärkt att sitta utomhus.

Stortorget var i det närmaste tomt. Det lilla rådhuset, som numera är konstgalleri, skyltade med utställningar.

Mitt på torget fanns ett konstverk i sten och ett par marknadsstånd. Om vi hade kommit en annan dag kunde vi ha hamnat på en betydligt större marknad, Stortorget är känt som ett marknadstorg.

I bakgrunden såg vi den vackra, vita Ängelholms kyrka. När vi ätit klart gick vi över torget och siktade på kyrkan. Det gick dock inte att gå in. När vi öppnade dörren var kyrkbänkarna fulla av folk. Om det var begravning, bröllop eller något annat hann vi inte se innan vi snabbt stängde dörren och gick därifrån.

På utsidan av staketet såg vi att vi kunde ha kört husbilen ända dit. Husbilsskyltar visade att man kunde stå där i tre timmar.

Vi drog oss mot det håll där vi hade ställt husbilen. Kollade de vacka husen på Östra kyrkogårdsgatan.

Fortsatte till Tingstorget där den gamla tingsrätten, som inte längre har någon rättskipande funktion, finns. Framför fanns ytterligare konstverk.

Vid samma torg stod ett par gubbar och jobbade utanför det gamla kronohäktet som på 1800-talet förvandlades till hantverkshus.

Då vi fortsatte bortåt och gick ungefär parallellt med Rönneån kom vi till vad vi tyckte var de finaste husen vi passerade i Ängelholm. Färgglada med stenbeläggning på gatan.

Om det hade varit en fin sommardag kunde vi mycket väl ha tänkt oss att sätta oss på uteserveringen på Bryggan Kök & Bar för en matbit eller fika medan vi såg ut över den stilla flytande Rönneån.

När vi efter några minuters ytterligare promenerande såg husbilen en bit bort konstaterade som så ofta under vinter- och våråkandet med husbilen:

Fin stad. Men nästa gång vill vi åka dit på sommaren när det är mer folk på fler uteserveringar.

Då ska vi sova över i husbilen, kolla in Kronoskogens stora strövområde, kanske ta oss till Vegeholms slott och definitivt ta ett dopp vid den långa Sibirienstranden.

Stefan 6 maj 2025