Zaragoza

Det handlar mycket om romerska lämningar i Zaragoza.

Men även om mäktiga kyrkor, trånga gränder och mysiga kvarter med tapas.

Zaragoza är ytterligare en stad värd ett besök.

När vi lämnade Madrid var det på något sätt starten på vår hemresa. Vi hade inte riktigt bestämt oss hur vi skulle köra men Zaragoza skulle vi i alla fall besöka.

Och så blev det. Vi hade spetsat in oss på en husbilsparkering med möjlighet att tömma våra tankar på husbilen och den skulle ligga bra till för att ta oss in till stan snabbt och smidigt.

När vi på eftermiddagen körde in på parkeringen insåg vi att spårvagnen stannade runt hundra meter från husbilen. Det kan man ju känna som både positivt och negativt. I alla fall för oss som bor i Göteborg.

Vi vet att spårvagnar låter en hel del. Döm om vår förvåning när spårvagnarna var väldigt tysta, platsen vi stod på kändes plötsligt riktigt bra.

Dagen efter gick vi mot hållplatsen där vi också kunde köpa biljetter från en automat och sen hoppade vi på spårvagnen in till centrum. Det tog kanske en kvart innan vi var framme på andra sidan floden Ebro vid El Casco, gamla stan.

Vi tittade oss runt på torget och såg en liten bit bort en gammal mur från romartiden och på ett torn som vi båda blev lite förvånade över.

För tornet vi såg var ett lutande torn. Inte som lutande tornet i Pisa, men nog lutade Zuda-tornet ordentligt.

Det blev några bilder innan vi, vår vana trogen, var tvungna att gå in i saluhallen Mercado Central vid torget där vi stod. Vilken saluhall i ordningen det var under vår resa har vi inte riktigt koll på. Men vi har varit i bland annat de i Cadiz och Biarritz.

Det var en fin saluhall och den lockade med väldigt fina frukter, fisk och köttdiskar. Vi kollade när den stängde och beslöt oss för att gå dit och handla på tillbakavägen.

Vi tog fram Google maps för att kolla åt vilket håll turistinformationen låg, för en papperskarta är aldrig fel. Vi hade bestämt oss för en del ställen att besöka men det är så mycket enklare när man kan ringa in på papperskartan vart vi vill och hur det blir bäst att gå. För en sak vet vi, det blir många steg i en stad när man vill se mycket.

Vi tog ut riktningen till turistinformationen och började gå. Vi tittade på lite olika ställen på vägen och beslöt oss direkt när vi såg ett av våra mål för dagen att stanna. Café 1885 kunde vi bara inte gå förbi.

Vi gick in i det gamla kaféet, som är från 1885, och tittade oss runt i lokalen. Ett riktigt fin kafé med sin gamla inredning som så fint har restaurerats. Där tog vi varsin café hon leche och en av alla de fina tårtbitar som fanns att beställa.

Ibland tycker jag att tårtbitar och bakelser nästan är godast hemma, men den tårtbiten vi beställde var riktigt smarrig.

När vi var klara och även suttit en stund och bara njutit i den fina lokalen var det dags att fortsätta mot turistinformationen. Vi gick runt en stund på de smala gatorna innan vi kom fram till turistinformationen. Där fick vi vår älskade papperskarta och fick ringat in de ställen som turistinformatören ansåg vi inte skulle missa. Vi ritade även till lite av det vi själva tänkt oss.

Alldeles utanför låg en av de saker som både vi och mannen på turistinformationen tyckt vi inte fick missa. Den stora Basílica de Nuestra Señora del Pilar. Och vi måste säga att det var en imponerande byggnad med otroligt fina tak, tinnar och torn  i olika färger på takteglet.

Just när vi var i basilikan hölls de på med restaureringar. Stora ställningar med plast var uppbyggda på lite olika platser vilket förtog lite av upplevelsen. Det var också gudstjänst vilket gjorde att vi som kom in efter att gudstjänsten börjat, självklart inte fick komma in där den pågick.

Men det var bara i en liten del av den stora basilikan som gudstjänsten höll på. Vi gick runt och tittade på annat istället.

Bland annat på de fina takmålningarna av den kända konstnären Goya. Vi tittade runt inne i kyrkans museum, men även om vi förstår att de sakerna i guld och ädelstenar som fanns där är oerhört fina, så är just sådant inget som lockar oss.

När vi kände oss färdiga gick vi ut igen och såg rakt emot världsarvet La Seokatedralen. Vi gillar ju världsarv, men insåg att vi faktiskt inte skulle hinna med allt vi ville se på en dag. Vi gick istället vidare mot de museer som innehåller romerska utgrävningar. Och vi blev så imponerade, även om inget vi har sett kan mäta sig den romerska akvedukten i Segovia.

Först gick vi till badhuset, Museo de als Termas, som byggdes under århundradet före Kristi födelse och användes ända till 300 år efter Kristi födelse.

När man ser den mosaik och de lämningar som finns bevarade kan man inte annat än att förundras.

När vi gått runt där en stund gick vi vidare till Museo del Teatro de Ceasaraugusta. Här kom vi direkt till kassan och frågade vad besöket kostade. Men som pensionärer gick vi in gratis. Vi fick en biljett som även gällde för att gå in gratis på Forum, museet en bit bort.

Nu skulle vi alltså få se den amfiteater som man även kan se en del av på gatan utanför. Den ligger insprängd mitt mellan helt vanliga bostadshus. Den hittades 1972 när man skulle bygga nya hus och självklart blev det inget bygge. Den är från det första århundradet efter Kristi födelse och hade en kapacitet för 6000 åskådare. Åker ni till Zaragoza måste ni dit. Även om ni inte är direkt intresserade av sådana här lämningar så kan man inte annat än att imponeras.

Före lunchen ville vi också hinna med Museo del Foro. Alla dessa tre sevärdheter är öppna fram till klockan 14 på dagarna, sen stänger de fram till 16.30 för att sen öppnas igen några timmar. Vi visste inte om vi skulle passera torget igen och ville bara inte missa Forum.

Så det blev ett tredje museum före lunch. Det kan ju låta lite mycket men det var inte ett museum där man gick i flera timmar.

Även Forum var otroligt intressant. Det hittades under utgrävningar mellan 1991 och 1998. Där kommer man in och får gå på gamla gator och får se saker från människor som levde på kejsar Augustus tid, alltså över 2000 år gamla lämningar.

Under utgrävningarna hittades mosaik som en gång legat på ett golv. Nu har man försiktigt satt mosaiken mot en vägg för att vi ska kunna se hur det sett ut en gång, då för väldigt länge sen.

Det var verkligen ett oerhört intressant ställe att besöka.

När hungern blev alltför svår och klockan slagit två började vi leta en tapasrestaurang istället.

Vi hade fått ett tips på område med mycket olika restauranger när vi var på turistinformationen, så vi gick till El Tubo och gatan Cuatro de Agosto.

Där fanns många olika ställen att sätta sig för lite lunch och vi satte oss vid några höga bord på restaurang Vinos Nicolas.

Vi valde några olika tapas var som vi delade på och dom var verkligen goda allihop.

Mätta och riktigt nöjda började vi gå mot slottet och Palacio de la Aljaferia, ett av Zaragozas världsarv. Det var en bit att gå då palatset inte ligger i gamla stan.

Vi hade sett bilder på palatset och hade lite förhoppningar på att det skulle vara ett fint och intressant ställe att besöka. Det byggdes under 1000-talet av muslimska härskare men under årens lopp har både Spaniens katolska monarker och kristna kungar av Aragonien använt palatset.

Det fanns mycket vackra ornament och fina mönster på och runt pelare och vackra takmålningar.

Men, och det finns faktiskt ett men. Vi tyckte att det kändes lite malplacerat och konstigt att i vissa rum gå omkring på parkettgolv. Det känns inte direkt som att det hör hemma i ett världsarv. Men visst fanns det mycket vackert att titta på också.

Just när vi var där var det också en utställning av den kända konstnären Goya. Målningar av honom har vi sett ett flertal gånger när vi kört runt i Spanien.

När vi efter att ha gått runt i palatset, sett det mesta och skulle gå ut, fick vi gå i lite kringelkrokar. Det stod en vakt vid dörren för att vi inte skulle gå fel, och så kom vi till en stor lokal som såg ut som en aula med sammetsklädda stolar.

Det visade sig att vissa lokaler i palatset används som högkvarter för regionens parlament. Stora fotografier hängde på väggarna av de personer som satt i parlamentet. Jag ska villigt erkänna att det kändes väldigt konstigt.

I detta väldigt gamla palats fanns delar som var moderniserade med helt vanliga moderna möbler. Att det var ett världsarv vi befanns oss i gick överhuvud taget inte känna där och då.

När vi väl kommit ut igen började vi gå tillbaka mot gamla stan. Vi passerade bland annat tjurfäktningsarenan.

Siktet var inställt på den vackra stenbron Puente de Pedra som går över floden Ebro.

Den började byggas 1401 och invigdes 1440. Den är 225 meter lång och har sju valv och är den äldsta bron som korsar floden Ebro.

Det finns bevis på att det låg en bro av sten eller trä på samma plats redan under det första århundradet. Riktigt häftigt. Och bron är vacker, riktigt vacker.

Mannen i turistinformationen tyckte vi skulle gå dit vid solnedgången då solnedgångar ge ha ett väldigt vackert ljus där. Det speciella ljuset upplevde vi inte, men det var ändå vackert i skymningen.

Sakta men säkert började vi ta oss tillbaka mot den stora saluhallen. Med oss tillbaka därifrån hade vi vindruvor, clementiner med skaft och blad, tomater och ett gott bröd.

Vi kände oss väldigt nöjda, glada och hade väldigt trötta ben när vi gick mot spårvagnen som tog oss tillbaka till husbilen.

Anette 19 november 2025