Volendam

Om du vill bli fotograferad i lokal folkdräkt – då är Volendam platsen för dig.

Är du nyfiken på hur man gör ost – då är Volendam rätt ställe för dig också.

Om du vill lufsa omkring på gator vid kanaler i en mysig stad vid en gammal fiskehamn – då är Volendam definitivt rätt plats för dig.

Det var ju till Volendam vi var på väg med cyklarna när vi blev förtjusta i grannstaden Edam, vilket fick oss att skjuta upp Volendam-besöket en dag.

Vi hade läst och hört mycket gott om Volendam som en liten kustpärla och såg fram mot att komma dit.

Vad jag inte riktigt förstod efter att ha kollat in kartan ganska noga var om det är ett samhälle vid en stor insjö med kontakt med havet eller om det är vid en havsvik.

Ännu mer läsande gav vid handen att det var en havsvik med namnet Zuiderzee som 1932, genom byggandet av fördämningar, förvandlades till en insjö där delen utanför Volendam heter Markermeer.

Fram till dess drabbades området runt Volendam av ideliga översvämningar som spolade bort både människor och odlingsbar mark.

Men i ärlighetens namn måste sägas att vi inte hade så bra koll på den dramatiska historien när vi efter åtta kilometers cykling från husbilen på camping Zeevanghoeve utanför Edam parkerade cyklarna i Volendams hamn.

Men jag är född vetgirig och nyfiken och det verkar inte avta med åren. Därför läste jag på efteråt.

Dagens ena upptäcktsmål var Marken, ön som ligger en halvtimmes båtresa (inlägg kommer så småningom) från Volendam. Eftersom vi var tidiga till båten hade vi några minuter på oss att gå runt några minuter i själva hamnområdet.

Men det var för kort tid för att det skulle ge något mer än – mersmak.

Vi insåg att det var på eftermiddagen, efter att vi hade varit ute och åkt båt, som vi skulle få tid att se närmare på Volendam.

När vi några timmars senare gled in i hamnen förstod vi att vi hade gjort rätt som först åkte till Marken, för när vi kom tillbaka hade vi inte bara tid på oss utan fick även sällskap av solen.

Och det vet ju de som läser dessa rader att solsken förändrar förutsättningar och förstärker oftast upplevelsen. För att inte tala om hur mycket roligare bilderna, som man ska värmas av på vintern, blir.

När vi hade kommit med cyklarna på förmiddagen hade det varit både grått och kallt och ganska glest med folk på den till synes oändliga hamnpromenaden.

Solen lockade ut folket. Vi såg hur uteserveringarna fylldes på.

Antalet besökare i butikerna hade också ökat dramatiskt.

Och det är själva hamnpromenaden som är den stora lockelsen med Volendam.

Varje år går runt två miljoner turister på hamnpromenaden som är en del av stadens stora förändring från fiskarsamhälle till dagens Volendam där det finns lite av varje.

Hamnpromenaden kallas De Dijk och går högt eftersom den finns på toppen av vallen som byggdes för att hålla vattnet borta.

De Dijk är av naturliga skäl betydligt högre än både vattnet i hamnen och bebyggelsen bakom.

Vi började med att gå runt lite. Vi passerade konstnären Jans van Baarsens fyra bronsskulpturer av personer med anknytning till hamnen och fisket.

Anette gjorde som så många andra, satte sig några minuter bredvid gubben på bänken. Konstverket heter Bap, vilket betyder farfar eller morfar.

Vi gick förbi ’t Ootje, den enda kvinnan i sammanhanget.

Kollade även in Visserman (fiskaren) som stod med en del fiskar i sin korg.

Vi tog en sväng till marknaden en liten bit från hamnen. Men den var nästan över för dagen.

Lunchen hade vi fixat ute på Marken, men vi kände ett behov av att fika eller äta något lätt när vi återkom till Volendam. Valet var självklart.

För redan när vi var där på förmiddagen såg jag våffelstället. Det var inte i första hand skrytskylten om att där bakades Nederländernas bästa våfflor, större intryck gjorde vad som fanns på de små, tjocka våfflorna.

Sylt och grädde, naturligtvis. Men också godis. Snickers, gelébjörnar, choklad, praliner…

Göttegris som jag är fastnade jag för de färgglada linserna med choklad inuti tillsammans med jordgubbar, grädde och lite sylt. Anette tog choklad istället för det färgglada godiset.

Att det dessutom smakade mycket bra gjorde inte upplevelsen sämre.

Annat man bör göra när man lufsar omkring på De Dijk är att kolla in osttillverkningen på ostmuseet. För Volendam har precis som Edam en lång osttradition. Det fanns naturligtvis även andra ställen där det gick att köpa lokalt producerad ost.

Något som är en riktig Volendam-specialitet: foton. Men inte vilka foton som helst.

I stan kan man fortfarande se människor gå omkring i traditionella folkdräkter, de fotograferas ofta på plats.

Men när man ser skyltar med Volendam photo handlar det om att själv bli avbildad. I lokal folkdräkt.

I skyltfönstren finns massor av exempel på besökare som bytt om till volendamska kläder och sedan blivit avbildade. Några såg helt naturliga ut.

Andra såg mer ut som att de kunde hoppa in i valfri sketch med Monty Python-gänget eller Galenskaparna.

Vi var aldrig riktigt nära att ta tillfället i akt. Folkdräkt är inte riktigt vår grej.

Att gå på De Dijk tog en stund. Det fanns mycket att se på och några ställen gick vi in i för att se vad det handlade om.

Vi fortsatte norrut och kom till ännu ett område som knyter ihop dåtiden med nutiden. För där jobbades det med vallar för att även fortsättningsvis hålla vattnet borta från land.

Men Volendam är inte bara hamnpromenaden. På andra sidan, inåt land, finns massor av hus.

De första spåren av befolkning i trakten är från 1357, men de ständiga översvämningarna gjorde att husen förstördes. Därför är bebyggelsen förhållandevis ny. Men där vimlar av fina hus, i trä och tegel.

Inte minst trähusen är ofta väldigt vackra med sin liggande, ofta väldigt blanka, panel i olika färger.

Och det hade ju inte varit Nederländerna om där inte hade funnits kanaler.

Naturligtvis korsas dessa av flera broar.

Ibland som en naturlig väg till och från olika hus.

Några välkända, vackra broar lockade besökare att lägga några minuter där för att ta perfekta selfies i den vackra miljön.

Som vanligt sökte vi upp en lokal kyrka. Det blev Sankt Vincents kyrka, tyvärr var den inte öppen

Men den låg väldigt fint inbäddad bland hus, små vägar och vattendrag.

Volendam är på många sätt typiskt för Nederländerna. De färggranna husen, kläderna, osttillverkningen och kanalerna ger en äkta schablonbild.

Människor i folkdräkt från Volendam är i många sammanhang representanter för landet vars landyta till mellan en tredjedel och en fjärdedel ligger under vatten.

Trots den gemensamma nämnaren med kanaler är det något helt annat än exempelvis Giethoorn eller Zwolle.

Och trots att det bara är tre mils bilfärd till Amsterdams centrum får man helt andra upplevelser än i landets största stad.

När vi satte oss på cyklarna för att, som vanligt, trampa hela vägen på cykelbanor kände vi att vi hade fått en rejält dos av några av det lilla landets specialiteter.

Stefan 1 maj 2026