Vasamuseet i Stockholm

Vissa saker ska man bara göra om man har chansen.

Som att besöka Vasamuseet och kolla in regalskeppet Vasa.

Skrytbygget som berättar så mycket om 1600-talet, men som kapsejsade och sjönk bara några minuter in på premiärturen.

Det finns många museer runt om i Sverige för alla möjliga smaker och inriktningar.

Men så finns det museer av en annan dignitet, sådana som lockar massorna. Kronjuvelen bland svenska museer är Vasamuseet i Stockholm med ungefär 1,5 miljoner besökare – per år.

När vi slutet av april i år äntligen bestämde oss för ett rejält besök på Djurgården var det självklart för oss att börja med Sveriges eget Titanic.

Regalskeppet Vasa har på något sätt funnits med genom livet även om jag tidigare inte har funderat så mycket på det. Förmodligen pratade någon, eller några, historielärare om det när jag gick i skolan.

Det har definitivt förekommit i nyhetssändningar under flera decennier. Inte bara för att det finns i Stockholm, utan för att hela historien runt skeppet är extraordinär.

Vi passerade Nordiska museet, som får bli ett annat besök vid ett senare tillfälle, på väg dit.

När vi betalat våra biljetter och gått in kom vi in i en gigantisk hall med en given centralpunkt: regalskeppet Vasa. Med tanke på den sammanlagda avverkade seglingssträckan borde det vara ett av världens mest berömda skepp.

Ju närmare vi kom fartyget med den 52 meter höga masten desto mer kröktes våra nackar för att vi skulle fatta hur högt det snart fyra hundra år gamla skeppet verkligen är. 69 meters längd från spetsen på bogspröt till aktern är inte heller att leka med.

Museets entréplan ligger ungefär i höjd med vattenlinjen. Vi började med att gå varvet runt på den nivån. Vi fascinerades av alla detaljer, läste på den stora mängden skyltar om kanonerna, utsmyckningen och mycket annat.

Vi läste förklaringarna till varför en del av utsmyckningen var träfigurer föreställande romerska soldater.

Fascinerade såg vi att till och med den gamle antike hjälten Herkules hade haft en plats ombord.

Och så alla dessa kanoner och kanonluckor, på sätt och vis själva anledning till att Vasa byggdes.

När Gustav II Adolf, kungen som även såg till att Göteborg byggdes, beordrade höga militärer och skeppsbyggare att skapa det häftigaste skepp som skådats på Östersjön handlade det om att ta makten på Östersjön.

Vasa började byggas 1626 och ordern från kungen innehöll bland annat att det skulle utrustas med massor av kanoner.

72 kanonluckor byggdes, men de hann bara få fram 64 kanoner tills skeppet skulle i väg på sin jungfrufärd. Men antalet kanoner och kanonplatser var på flera sätt orsaken till att det gick som det gick.

De lägsta kanonerna hamnade egentligen för lågt ner i förhållande till vattenlinjen. Men värst var kanske ändå att Vasa blev för högt.

För att få plats med så många kanoner som Gustav II Adolf och toppmilitärerna ansåg behövdes byggde man på en våning. Vasa blev därmed ett vingligt fartyg.

Det blev för högt i förhållande till tyngd, köl och övriga mått.

Detta konstaterades när fartygets sjöduglighet testades. 30 man sprang efter sjösättningen från sida till sida. Efter tre sådana rusningar på ett alltmer gungande fartyg avbröts försöket av rädsla för att vatten skulle komma in i de lägsta kanonluckorna och därmed orsaka en kapsejsning.

När vi klev upp en våning i museet och såg det hela från en annan vinkel var det lätt att förstå att det var minst sagt lite svajigt. För skeppet ser väldigt smalt ut i förhållande till höjden.

Men att testet fick avbrytas var inget som påverkade fortsättningen av bygget. Problemet med det ranka skeppet rapporterades till den ansvarige amiralen. Men då Gustav II Adolf var och krigade nere på kontinenten fanns ingen som kunde fatta något beslut om stopp och allt fortsatte utan avbrott.

Söndagen 10 juli 1628 påbörjades vad som skulle bli Vasas första men också sista resa. Medan ”osänkbara” 1900-talsfartyget Titanic krockade med ett isberg och sjönk på södra halvklotet lämnade Vasa inte ens Stockholm.

Fartyget sjösattes nånstans vid Slussen mitt i dagens Stockholm. I närheten av Skeppsholmen, någon kilometer längre bort, kom en vindpust. Fartyget gungade till, tog in vatten genom kanonluckorna och sjönk under stor dramatik.

Inne i ett av de mindre rummen i museet kan man på en tecknad film följa vad som hände sedan när ansvaret skulle utkrävas. Ansvaret flyttades allt högre upp, men när det närmade sig kungen las utredningen ner.

Vasa bärgades 1961. I övermorgon, söndag 15 juni, är det 35 år sedan det museum som vi nu kan besöka invigdes.

Det går att komma ytterligare en våning upp i museet. Där upptäckte vi nya detaljer och fick en ännu bättre överblick över skrytbygget som skulle hjälpa kungen och Sverige att definitivt ta makten på Östersjön.

Men även om regalskeppet Vasa blev ett praktfullt fiasko när det byggdes är det 400 år senare en viktig tidsmarkör från den svenska stormaktstiden under 1600-talets första del.

Ett besök i museet är verkligen att rekommendera.

Stefan 13 juni 2025