Utrecht

Nederländernas högsta kyrktorn.

Delar av en mur från romartiden.

En kanal kantad av kaféer och restauranger.

Utrecht är en stad vi gillar.

Ibland undrar man vad det är som gör att man fastnar för en viss plats.

På vår vårresa till Nederländerna hade vi skrivit ner en del ställen vi ville åka till. Det var inget ställe som var ett måste mer än vårt besök på blomsterparadiset Keukenhof dit vi bokat biljetter och som egentligen var anledningen till vår vårresa.

Vi ville också besöka Amsterdam några dagar. Där har vi varit några gånger förut, men det var ändå något vi ville prioritera.

Efter att vi även varit i bland annat Giethoorn, Volendam och Kinderdijk styrde vi mot Utrecht, som också fanns också på listan. 

Vi hade hört att det fanns en massa fina gamla hus och kanaler genom stan och att det fanns så många mysiga ställen att stanna på och få nåt gott i magen.

Vi stannade på City Camping Utrecht som vi läst skulle ligga bra till för att ta sig in till centrum. Det var kanske inte den bästa camping vi har stått på. Men det var mycket som var på gång på hela campingen och när de campingstugor som höll på att byggas blir klara kan jag tänka att även resten av campingen får sig ett uppsving.

Vi tog ner våra cyklar från cykelstället och cyklade in till stan i riktigt soligt och fint väder.

Vi kom in till Domplein – torget mitt i de historiska delarna – där vi parkerade cyklarna.

Där var det fullt ös på några killar som höll på att bygga tält till scener och marknadsstånd.

Att få plats med våra cyklar på torget var inte helt lätt. De var ju inte de enda cyklarna som stod där…

Vi gick in till turistinformationen alldeles där vi parkerat cyklarna och fick lite information vad vi kunde göra.

Sen började vi direkt att gå till St. Martins katedral, även känd som Domkyrkan i Utrecht, som låg på torget vi stod på.

Den har en historia som gör även hela torget väldigt speciellt.

Från början såg kyrkan helt annorlunda ut, vilket är väldigt svårt att fatta när man ser dagens domkyrka.

Den byggdes som en väldigt stor katedral med ett högt torn i ena sidan. Men år 1674 förstördes hela mittskeppet i en kraftig tornado som klöv kyrkan. Tornet och den kvarvarande delen av själva kyrkan är i dag skilda åt.

Man hade ju kunnat tänka att den skulle byggas upp igen som den såg ut från början, men så gjordes aldrig. Dock finns det markeringar i marken ute på torget som visar var mittskeppets pelare och konturer en gång stod.

Vi gick in i den fina katedralen och kunde på olika tavlor med illustrationer läsa om hur kyrkan såg ut före tornadon och hur den såg ut efteråt.

Det var riktigt intressant men svårt att förstå att det kunde hända.

Bakom kyrkan låg Pandhof van de Dom. En medeltida klosterträdgård mitt emellan det berömda Domtornet och Domkyrkan.

Där gick vi bland vackra valv mitt bland fina planteringar med medicinalväxter och lyssnade till en kille som satt under ett av valven och spelade väldigt fint på sin gitarr. En fin upplevelse.

När vi kände oss klara där inne gick vi ut på torget och tittade upp mot tornet.

Tornet är Utrechts stolthet. Det är 70 meter högt och för att komma upp i tornet finns det 318 trappsteg som tydligen ska vara jobbiga att gå upp för. På utsiktsplatsen ska det vara en väldigt fin utsikt.

Men även om Domtornet är en 700 år gammal symbol för Utrecht så lät vi bli att gå upp. Vi hade varit sjuka på resan och visste inte om orken skulle infinna sig.

Men för dom som orkar är det nog en häftig upplevelse att gå upp i Nederländernas högsta kyrktorn.

Vi gick vidare in i portalen under tornet.

Direkt därefter fanns en öppen grind mellan husen och när vi kikade in var vi bara tvungna att gå dit.

Vi hade kommit till Floras trädgård.

Det kändes som en oas mitt i stan. Lugnt och väldigt tyst även om folk gick i gränden alldeles utanför. Det var inte en stor trädgård men från början hade det varit en plantskola som förföll genom åren.

Numera håller volontärer ordning där och trädgården är inspirerad av hur trädgårdar såg ut på 1800-talet. Där fanns små sittplatser lite här och där och även om det inte var så många besökare där inne var alla sittplatser upptagna. Floras trädgård är verkligen en liten pärla att besöka.

Vi gick vidare in i gränden och kom strax till en öppen plats med en bro över kanalen Oudergracht.

Här gick gator utmed kanalen på båda sidor. Folk satt på restauranger och kaféer och njöt i solskenet.

Vi började bli fikasugna och stannade till på ett ställe där vi beställde in varsin kopp kaffe och en äpplekaka med vaniljsås och grädde som vi delade på.

Det var helt underbart att sitta där i solen, se på folk, fika och bara uppleva stan en vanlig vardag. Vi satt där en bra stund innan vi reste oss och gick vidare.

Vi passerade den anspråkslösa ingången till resterna av de kejserliga palatset Paleis Lofen innan vi gick tillbaka till turistinformationen för att skaffa biljetter för en guidad tur till Domplein under.

Något som lät väldigt spännande.

För där vi gick uppe på Dompleintorget fanns även ett välbevarat torg under oss.

Vi fick börja med att gå ner i en källare där vi delades in i två grupper med varsin guide. Vår guidade oss på engelska, den andra guiden pratade flamländska. Redan där fick vi ett hum av vad som komma skulle och redan där fick vi se rester av stan som en gång varit, fast då under mark.

Guiden var oerhört entusiastisk, trots att hon måste ha berättat ungefär samma sak gång på gång för massor av människor.

Utrechts historia ovanför den nuvarande marknivån är spännande och omfattande. Redan 1122 fick staden sina stadsrättigheter då avtalet skrev i kejsarpalatset Paleis Lofen.

199 år senare byggdes Domtornet.

Men Utrechts historia börjar tidigare än så. Mycket tidigare. Från ungefär 2200 före Kristus – under stenåldern – finns de första lämningarna. Även från bronsåldern har spår av mänskligt liv hittats.

Det som man kan se spår av nu är betydligt färskare – från 50 år efter Kristus.

Nere i grottan under torget kan man se delar av den mur som romarna byggde då, när borgen i Utrecht blev en del av romarrikets försvarslinje norrut.

Man ser inte så mycket av romarnas bygge, det är inte så mycket som är utgrävt. Att göra större utgrävningar under Utrechts gamla centrum är inte så enkelt.

Nere i grottan finns en del nyare, historiska rester. Man kan gå runt och titta med en form av kamera/audio. Man riktar kameran mot speciella punkter, en lampa blinkar till och berättelsen om just den delen drar i gång i hörlurarna.

Men det finns också en historisk film som börjar med romartiden och går framåt.

När vi väl kom ut i ljuset igen var det dags för lite mat. Vi gick mot kanalen igen för där hade vi sett en massa restauranger.

Denna gång gick vi åt vänster och fick komma in bland smala gränder och vackra hus. Vi gick och njöt. Det var en härlig stämning och ganska mycket folk.

Vi stannade till vid en italiensk restaurang för en bit mat med kanalen alldeles bredvid. Vi satt vid ett bord på trottoaren och det var mycket folk som gick förbi eller stannade till och väntade på att få ett av de få borden på utsidan.

Mätta och nöjda promenerade vi sen upp på en av de gamla men centrala stenbroarna, Gaardbrug. Där var vi bara tvungna att ta lite bilder. Det var så mysigt åt båda hållen.

Uppe på bron var det också många som tog bilder på bronsstatyn ”De Baliekluiver” som hängde över räcket på bron och tittade ut över kanalen.

Den såg ganska modern ut och det stämde. Den var från år 2020 och skapad av konstnären Ad Jenner.

Vi gick vidare utmed kanalerna, kom till olika torg, såg fina gamla hus, tittade in i affärer och njöt av atmosfären som var i stan.

För det var en trevlig stad att besöka, en stad vi gillade helt enkelt.

På kanalerna åkte turistbåtar med människor.

Ibland var broarna låga och folk fick huka sig ner, under andra broar var det inga problem alls.

Vi gick runt på gator och torg kom fram till torget Janskerkhof där vi av guiden på Domplein under fått berättat om en staty som fanns på Janskerkhof.

Statyn i brons föreställde en engelsk munk och missionär som var Utrechts förste biskop. Han föddes redan år 658 och dog år 739. Han var den som förde kristendomen till regionen.

Statyn föreställer munk Willibrord sittande på en häst och i handen håller han en modell av en kyrka. Guiden tyckte att det var en staty som var viktig för staden och dess historia.

Vid det här laget började vi bli rätt trötta i fötterna och vi tog oss sakta genom stan till våra cyklar.

Cykelturen tillbaka till campingen gick snabbt och lätt. Även om vi har elcyklar är det skönt att slippa backar och några backar hade vi inte på vår väg mot campingen.

Helt klart är att vi verkligen trivdes i den mysiga staden Utrecht.

Anette 29 maj 2026