Uppgränna och Café Kleven

Norr om Gränna finns några ställen som vi föll för direkt:

I Uppgränna tillbringade  vi en natt på en väldigt mysig ställplats med vidunderlig utsikt över Vättern.

En halv mil därifrån såg vi varför Café Kleven är så populärt.

Återigen insåg vi hur mycket fint det finns att upptäcka i Sverige.

Vi hade varit hemma i tre veckor efter vår utflykt på mer än två hundra mil med husbilen till och i Nederländerna.

Vi hade under två veckor njutit av tulpanerna i Keukenhof, kanalerna i Giethoorn, väderkvarnarna i Kinderdijk, hus och kanaler i världsstaden Amsterdam och en hel del ytterligare.

Att ge sig iväg för tre övernattningar 20 mil norr ut från hemmet i Fiskebäck i västra Göteborg är naturligtvis något annorlunda, men likväl både spännande och intressant.

Vi hade varit i Gränna några gånger tidigare, bland annat när vi förra vintern körde Vättern runt och besökte även Visingsö, Omberg och Askersund.

Men den här gången tänkte vi ägna oss åt det som fanns utanför och ner mot Huskvarna.

Eftersom vi startade runt halv sex på eftermiddagen siktade vi i första hand in oss på att hitta något mysigt ställe att stanna på första natten. Valet föll på Länsmansgårdens ställplats i Uppgränna, ungefär en halv mil norr om Gränna. Den finns här på appen Park4night.

Med sommaren på gång är ju kvällarna ljusa, vilket gjorde allt enklare när det var dags att välja plats, parkera bilen och få den i rätt nivå.

Ställplatsen är liten, har bara fem platser. Vi testade två av dem innan vi bestämde oss.

Nivåklossarna var redan framplockade när vi upptäckte att det fanns två sådana lutade mot staketet vid varje plats. Att någon tillverkat nivåklossar för att göra det enklare att få husbilen i våg var något nytt för oss.

Efter att vi följt instruktionerna på anslagstavlan mellan själva gården och husbilsplatserna, och swishat de 150 kronor som det kostade, tog vi chansen att njuta ordentligt i ljuset av den nedgående solen.

Det var för kallt för att ta ut campingmöblerna, men vi stod en stund på utsidan av husbilen och följde hur det runda klotet föll allt djupare i Sveriges näststörsta insjö.

Solnedgångar anges ofta som det vanligaste fotomotivet när vi tar oss runt med kameror eller mobilkameror i våra händer.

Och med tanke på hur många solnedgångar jag själv har i mitt fotoarkiv finns ingen anledning att betvivla det påståendet.

Ändå stod jag där återigen med mobilen och tryckte. Och tryckte. Och tryckte.

För det var sååå vackert att se ut över Vättern med Visingsö mitt i och Västra Götaland på den andra sidan.

När det blev lite väl kallt för att stå ute, jag måste erkänna att jag hade underskattat majkylan lite när jag packade i kläderna i husbilen, fortsatte vi att njuta av utsikten genom framrutan.

När vi nästa morgon tog med oss vår lånehund Isa på en liten promenad upp på berget på baksidan av husbilen insåg vi hur perfekt ställplatsen är för den som inte behöver någon speciell service men vill besöka populära Gränna med husbil.

Om man har cykel eller någorlunda pigga ben, vill säga. För det är bara runt fem kilometer att cykla in till Gränna eller till färjeläget där Visingsö-färjan går.

Och vill man promenera i naturen finns det flera stigar och leder att välja på i området, flera av dessa finns beskrivna på anslagstavlan.

Och har man ingen egen cykel finns det två som man kan låna. Eller tre, förresten.

Men den tredje är en enhjuling vilken kräver en hel del träning innan det eventuellt går att använda den. Vi avstod.

Loppis är ju väldigt populärt bland många människor. Det finns en även på Länsmansgården, vilken fullt naturligt heter Länsmansgårdens loppis. Men den var inte öppen under vårt korta besök.

Det är dessutom bara ungefär en halv mil att gå, cykla eller åka bil till en för många välkänd attraktion i området: Café Kleven.

Om vi hade stannat en natt till på ställplatsen hade vi förmodligen gått eller cyklat dit. Men eftersom vi checkade ut tog vi husbilen vilket gjorde att vi fick ta den lite längre, backigare och lite större vägen.

När vi hade kört en liten bit kom vi fram till den stora, vältrafikerade E4:an. Men även om vi hade velat det hade vi inte kunnat ta oss direkt upp på den, för i Gränna-trakten är det ont om påfarter till den stora motorvägspulsådern mellan Göteborg och Stockholm.

För den sista biten upp till kaféet var det grusväg som gällde. Och det är, i mitt tycke, så det ska vara när man rör sig bort från allfartsvägarna.

Skakigt att åka på, men ändå en del av charmen när man åker genom grönskan och röda hus med vita knutar i Astrid Lindgren-landskap.

Vi passerade flera fina, till synes mysiga torp.

Passerade även en gammal kvarn där vattnet rann försiktigt utan att något skovelhjul rörde sig.

Och överallt var naturen färgad av grönt och vårblommor på marken, i träd och på buskar.

Att Café Kleven inte var öppet visste vi, det hade vi förstått innan vi kom dit denna måndag. Det gjorde att vi inte mötte några bilar, som vi annars hade fått samsas med på den smala grusvägen.

När vi svängde upp framför kafébyggnaderna och såg hur många platser det fanns för parkerade bilar funderade vi på hur det är när det är gött väder och besökarna strömmar till.

Kaféet öppnade i början av maj, men fram till sommaren är det öppet onsdag till söndag. Under högsommaren är det öppet varje dag.

Vi parkerade bilen och tog en liten promenad runt husen.

Till vänster fanns den stora Klevens loge där det stod på en skylt att 150 människor får plats att fika eller äta där inne.

Lite till höger låg själva kafébyggnaderna med många uteplatser.

Överallt fanns också gamla redskap och stenar som tagits tillvara för att användas som en del av utsmyckningen.

Vi beklagade att det inte var öppet, för det hade varit väldigt roligt att se hur det var inomhus.

Dessutom gillar vi att fika och det hade vi definitivt gjort om det var öppet.

Själv är jag ingen ostkakegubbe, trots att min mamma Sonja, från småländska Vaggeryd, verkligen var en kvinna som både uppskattade att göra och äta ostkaka.

Men på Café Kleven är den egna ostkakan något som gärna marknadsförs och uppskattas av många besökare.

När vi promenerade förbi byggnaderna, där det fanns skyltar som pekade både upp mot utsikten och platsen där man kan kasta sig ut och flyga med skärmar, svängde vi av till vänster några meter åt Vätternhållet.

För det är där Café Klevens allra största PR-källa finns; utsikten över Vättern.

Att sitta uppe på höjden med en kaffe i handen och se ut över Vättern och allt omkring är förmodligen helt magiskt. Jag skriver ”förmodligen”, för vi har det fortfarande framför oss. I Uppgränna testade vi att njuta från lite lägre höjd.

Men nästa gång vi åker till Café Kleven ska vi se till att göra det en solig dag när det är öppet.

Stefan 12 maj 2025