Trädgårdsföreningen i Göteborg
Vackra Trädgårdsföreningen är som en oas mitt i Göteborg

Trädgårdsföreningen i Göteborg är som en oas mitt i stan.
Den är inte jättestor, men det är en otroligt vacker park och den ska vara en av Europas bäst bevarade 1800-talsparker.
Eftersom käre maken inte är så väldigt rörlig ännu efter sitt knäledsbyte tog jag mig in till stan en dag och njöt av Trädgårdsföreningen.

Att gå in i parken är gratis, förutom när det är konserter. Och det kan vara bra att veta att man inte får ta med hund in i parken.
Så fort man går in genom den vackra porten sprider sig lugnet. Det är otroligt grönt, gångarna inne i parken böljar sig liksom fram och man ser tydligt att besökarna njuter.

Alltid när vädret tillåter sitter folk på gräsmattorna på filtar och fikar.
Trädgårdsföreningen anordnar en massa evenemang och vill man vara med på något sådant kan man gå in på evenemangskalendern. Det finns vandringar i parken, sommarträffar som ger anhörigstöd för människor som stödjer en person under 65 år.

Det finns barnteater, skulpturvandringar, Mindful Qigong och man kan också måla i det fria. Det är verkligen en levande park. Och fastän det går trafik alldeles utanför så känns det inte så. Mitt i allt det vackra försvinner bruset.

Men det finns också en del konserter varje sommar. I år spelar bland annat Roxette, Laleh och Viktor Leksell där. På sådana evenemang får man betala för att komma in.

Det är dock inget som Trädgårdsföreningen anordnar själva, det är konsertarrangörer som anordnar dem. Men det är mysigt att besöka Trädgårdsföreningen på sådana konserter.

Lite intressant är det också att Trädgårdsföreningen är ett byggnadsminne enligt Kulturmiljölagen. Det blev den 1992, då som första parken i Sverige.

Mitt mål denna dagen var att ta mig in till rosariet. Jag gick förbi baksidan av anrika restaurang Trädgår’n och fortsatte in förbi den fina lekplatsen.

Lekplatsen ligger liksom inbyggd i grönska, som ett eget rum. Jättefint verkligen och det var inte bara barnen som såg ut att njuta, utan de vuxna som var där med sina barn stod i små klungor och pratade när jag tittade in.

Jag fortsatte bort mot rosariet. Passerade det fina växthuset Palmhuset som är under restaurering.
Palmhuset är en otroligt fin byggnad och jag tror att de flesta göteborgare vet hur det ser ut, även om de inte besökt byggnaden. Det är ett otroligt stort och vackert växthus och det har haft många besökare ända sedan 1878. Det byggdes för att likna det vackra Chrystal Palace i London.

Palmhuset är byggnadsminnesförklarat sedan 1976. Det kan man hyra för en vigsel eller en minnesstund och det är en kulturhistoriskt värdefull byggnad.
Det finns inte så många sådana växthus bevarade i Europa, så det är en unik byggnad, inte bara i Göteborg utan även internationellt.

Nu håller det alltså på att restaureras, men det görs i olika etapper så det finns möjlighet att besöka Palmhuset, även om det inte är öppet överallt och det kommer att ta några år att rusta upp och ta hand om det vackra gamla växthuset. Om allt går bra ska det vara färdigt 2026. Det är bara att hålla tummarna för att det blir så.
Denna gången gick jag inte in i Palmhuset men det ska bli otroligt spännande att se det när det är färdigrestaurerat. Om allt går bra ska det vara färdigt 2026. Det är bara att hålla tummarna för att det blir så.

Alldeles intill ligger rosariet.

Att gå in bland rosorna, känna den fantastiska doften från många av dessa vackra blommor är ren lycka.

Man tittar, och tar in de fantastiska dofterna och förundras hur perfekta rosorna är.

Är ni i Göteborg i tid när rosorna blommar, gå in i Trädgårdsföreningen och njut.

I Trädgårdsföreningen finns flera andra fina hus. Bland annat den fina gula Direktörsvillan där trädgårdsmästare bodde med sina familjer.
I dag är det mötesrum och kontor i huset.

I Lagerhuset förvaras parkens frostkänsliga växter på vintern. När huset tömts under sommarhalvåret går det att hyra för fester.

Växthuset är också en gammal byggnad. Det byggdes redan 1907 och det imponerade väldigt på mig när jag för en massa år sedan var där. Då kallades det för fjärilshuset för där fanns mängder med exotiska fjärilar som flög runt där inne. Från början huserade parkens orkidéer där inne.

Det är lite konstigt att förstå hur det såg ut när det fanns ytterligare 26 växthus i Trädgårdsföreningen, som det fanns under 1900-talets första hälft. Det växthuset som finns nu är det enda som är kvar.
Den kulturminnesmärkta Fröhandeln är ett populärt hus i dag. Där ligger nu Alfons Åbergs Kulturhus. Det var bildskaparen och författaren till Alfons Åberg-böckerna, Gunilla Bergström, som hade en önskan att kulturhuset skulle placeras i den gamla fröhandeln. Våra egna barnbarn i ”rätt ålder” besöker gärna det huset.

När vi förra året åkte Paddan i kanalen som går utmed Trädgårdsföreningen såg vi Fröhandeln på ett annat sätt än om man går in genom ingången in i parken. Det är ett vackert gammalt hus.

När jag var alldeles vid Fröhandeln vände jag tillbaka och gick utmed kanalen, under alla lummiga träd, mot ingången vid Bältesspännarparken. Jag fick en riktigt fin promenad i en riktigt fin park.
Så, är ni i Göteborg rekommenderar jag ett besök i Trädgårdsföreningen.
Anette 9 juli 2025
Röda Sten och Klippan i Göteborg
Avenyn i Göteborg
You May Also Like
Kinnekulle
maj 28, 2024
Jul på Liseberg och i Haga
december 8, 2023
2 Comments
bmlarsreseblogg
Tänk vad mycket fint det finns i Göteborg! Numera blir det mest barn och barnbarn när vi är där och någon gång en utställning eller något annat. Trädgårdsföreningen har jag nog inte besökt sedan mina barn var i skolåldern och jag kommer särskilt ihåg fascinationen över fjärilshuset. Visserligen har vi varit på konsert med BAO, en magisk sommarkväll i gröngräset men även det börjar bli några år sedan. Vi får nog åka till Göteborg som ”riktiga turister”, precis som vi gjorde i Stockholm för ett antal år sedan, bo på camping och sedan turista från morgon till kväll….
Ha det fint!
Anette Nilsson
Ja, Trädgårdsföreningen är på nåt sätt lätt att glömma av fastän det ligger mitt i stan. Och nu är det sååå vackert. Att turista i sin egen stad är inte fel det heller. Det är det vi försöker göra lite då och då. Vi har ju pärlor här vi med. Oftast ser eller tänker man inte på dem.