San Sebastian

När vi kom med bussen ner från bergen bredde den långa, härliga La Concha-stranden ut sig framför våra ögon.

Världens finaste stadsstrand har den kallats.

Att gå längs den en solig sommardag är en njutning – precis som det är en njutning att gå bort till gamla stan i San Sebastian och äta pintxos.

Inför vår höstresa runt Iberiska halvön hade vi gjort en lista på ställen som vi absolut skulle åka till.

För mig fanns ett önskemål och det var Mont-Saint-Michel. Det har jag redan skrivit om här på bloggen.

Vi hade båda ett önskemål om att komma till San Sebastian. Dit skulle vi och äta tapas, eller som det heter här i Baskien, pintxos.

Vi gjorde en hel del stopp innan vi kom till San Sebastian och vi hade redan från början bestämt oss för att vi skulle stanna där fyra–fem dagar. Vi skulle ”göra” San Sebastian.

Det passade riktigt bra eftersom jag behövde gå till tandläkaren. Precis innan vi åkte iväg var jag hos tandläkaren. Det kändes tryggt att ha gjort en koll innan vi skulle åka.

Men det gick inte många dagar in på vår resa förrän jag helt plötsligt kände att en krona på en tand lossnade. Jag tänkte i min enfald att det kanske bara skulle vara att gå till nåt apotek och köpa nåt ”tandklister” och klistra fast kronan igen.

Jag ringde min tandläkare för säkerhets skull och fick svaret: absolut inte! Vi bestämde att jag skulle fixa tanden i San Sebastian, där skulle vi ju vara stilla ett tag.

Vi hade några dagar tidigare bokat plats för husbilen på Wecamp San Sebastian som såg ut att ligga bra till för ett stadsbesök. Det var inte helt lätt. Stefan försökte först på webbsidan, men även om campingen fanns med rabatt i ACSI-boken stod det inget om det på webbsidan. Han testade då att ringa.

Stefan fick tag på en engelsktalande kvinna på Wecamp, en organisation som administrerar många campingar i Spanien. Efter en stund hade han blivit gratis medlem i Wecamp och skulle få ännu större rabatt än vi redan hade med vårt ACSI-kort.

25 euro natten, inklusive el, skulle det kosta när all rabatt var dragen. När vi fick höra att samma camping utan ACSI kostade 59 euro natten kände vi oss ganska nöjda. Helt galet vilken skillnad det kan vara och då är vi ändå ute på lågsäsong.

Campingen låg högt uppe i bergen, men ändå ett bra läge med en buss som stannade utanför campingen och gick var tjugonde minut in till centrum.

Det var dock inte helt lätt att ställa oss på platsen vi blev tilldelade. Vi fick inte riktigt plats och stod dessutom alldeles för snett. En annan plats blev lösningen.

Första dagen vi kom dit blev en slappardag vid poolen. Men vi fick också hjälp i receptionen att få tag på en tandläkare och fick tid kvart i fyra nästa dag.

Dagen efter packade vi badkläder och vatten och tog på förmiddagen bussen in till stan.

Vilken trevlig stad vi kom till. Bland de första vi stötte på var Cervantes välkända, väderkvarnsjagande riddare Don Quijote och hans vapendragare Sancho Panza som höll ställningarna på strandpromenaden.

Vi gick utmed den helt fantastiska stranden La Concha, ibland kallas för världens finaste stadsstrand. Den förde onekligen tankarna till Copacabana i Rio de Janeiro.

Det blev var sin kaffe och glasskula på ett kafé på strandpromenaden.

Vi fortsatte åt väster där vi kom till Ondarreta-stranden där vi gick ner på stranden. En av oss badade – och det var inte jag.

Efter någon timma hittade vi ett ställe för en sen lunch före mitt tandläkarbesök.

Måste erkänna att det kändes lite stressande när vi kom in till tandläkarmottagningen och receptionisten inte kunde engelska. Det löste sig galant när en kvinna som också satt och väntade kom fram för att tolka för oss. För självklart skulle det fyllas i papper med en massa frågor och allt stod på spanska.

Men sen kom en sköterska som kunde engelska precis som tandläkaren. Att min krona hade gått sönder och inte gick att sätta fast igen var ju lite trist, men tandläkaren fixade lite provisoriskt så det kändes bra.

Dagen efter blev det återigen ett besök i stan. Nu var det dags för att se sig runt på ställen vi inte sett dagen innan. Det var varmt, 32 grader, och vi hade förberett oss med vatten och många stopp.

Med oss hade vi också ett glasstips från Stefans brorsdotter Erina. För en del år sedan åt hon där en glass som hon burit med sig i minnet sedan dess. Självklart gick vi dit och testade var sin.

Vi ville gå runt udden där Kristusstatyn står högt upp på klippan. Vi visste direkt att det inte var ett alternativ att gå dit upp i värmen. Och att gå upp på ett berg innebär att man också måste gå ner.

Även om Stefan vid det här laget klarar sin nya knäled riktigt bra gäller det att hushålla med långpromenaderna. Men den fina promenadvägen runt udden ville vi gå.

Det var så häftigt att se det turkosa vattnet slå mot klipporna så att skummet yrde nedanför oss. Det luktade saltvatten längs vägen, inte rutten tång som man ibland känner längs havet.

Vi gick och njöt och var inte ensamma. En hel del människor gick eller joggade runt utmed udden.

När vi kommit så långt att vi såg floden Rio Urumea, som går in i stan, och stranden som ligger på andra sidan bron över floden, började det dyka upp gränder in mot gamla stan.

Vi kände att något kallt att dricka på något ställe skulle passa perfekt och vi gick in på Konstitutionsplatsen (Plaza de la Constitución).

Där satt vi på det fyrkantiga torget, med kaféer och restauranger på alla sidor, och njöt av att titta på folk i skuggan.

När vi började bli lite smått hungriga bestämde vi oss för att hitta något mysigt ställe att äta våra pintxos på. För pintxos ska man äta i San Sebastian, det är sen gammalt. Och i gamla stan finns det ett pintxosställe i varje gathörn.

Vi hade läst oss till att man ofta står vid ståbord både på in- och utsidan av barerna. Det stämde. Och det fanns massor av barer. Vissa såg lite finare ut, andra var lite murrigare men också mysiga.

När vi tittade in såg det ungefär likadant ut på de flesta ställena. En lång bardisk i glas med massor av olika pintxos att välja på. Det var bara att peka på vilka man ville ha. De som låg upplagda under bardisken var sådana pintxos som var kalla och skulle ätas kalla. På väggarna fanns menyer med de pintxos som skulle ätas varma och som man beställde och fick vänta en kort stund på.

Vi insåg att det skulle bli besvärligt för Stefan att stå vid ett litet runt bord utomhus. Att stå är det han tycker är jobbigast med sin nya knäled. Promenera, cykla och simma går bra, men att stå still är jobbigt.

Vi gick in på ett ställe som fått bra recensioner och frågade om det fanns något bord att sitta vid. Jodå, inga problem, vi fick ett bord. Problem fick vi dock sen när vi skulle välja vilka pintxos vi skulle äta. Vi beställde två kalla och fyra varma och delade dom så vi fick smaka av allihop.

Sen blev det ytterligare några till. Allt var fantastiskt gott och vi var så nöjda.

Dagen efter var våra kompisar Martin och Carina med oss igen. Vi hade sagt hej då till dem i Biarritz några dagar tidigare eftersom de skulle vända av mot den spanska medelhavskusten. Men de kom till samma camping som vi och det blev ytterligare besök inne i stan tillsammans med dem.

Vi upprepade lite av vår egen promenad från dagen före ovanför La Concha-stranden, där det nu var mycket lägre vatten. Längst bort hade ett stort fält med helt platt sand bildats där det dagen före var vatten.

Det användes av flera till att med stora bokstäver, som lätt kunde läsas av alla som gick ovanför stranden, skriva in politiska budskap. En konstnär gick också omkring och ritade i sanden, gillade man det han gjorde kunde man slänga ner en peng på filten han hade lagt ut.

Martin och Carina promenerade runt en stund själva och gick upp på toppen till Kristusstatyn.

Under tiden gick Stefan och jag i kanten av gamla stan bort mot bron över Rio Urumea för att se oss runt där. Precis när vi hade börjat gå hörde vi höga, taktfasta talkörer och såg en del, mestadels äldre, människor gå i ett tåg. Det tog ett tag innan vi förstod vad det handlade om.

Budskapet kände vi igen från andra sammanhang när äldre människor demonstrerar. Dom krävde högre pensioner och högre lägstalöner.

Vi stannade och köpte var sin strut med två glasskulor var. Väldigt god glass. Min kaffekula smakade fantastiskt, Stefan var väldigt nöjd med sin bananasplitkula. Det var inte lika god glass som i Nora, men inte långt ifrån.

Vi fortsatte bort mot bron som närmast överskuggas av kongresscentret Kursaal som ligger alldeles på andra sidan. Där börjar också San Sebastians tredje strand, Zurriola, där vi längst bort kunde se surfare åka på vågorna.

Självklart blev det ett besök även tillsammans med Martin och Carina på en pintxosrestaurang i gamla stan.

Den här gången blev det en restaurang med ett ljusare och kanske ett lite modernare stuk, fast maten beställdes på samma sätt och var lika god.

Viktigt för kompisarna var också att ta ett dopp i havet vid den fina stranden och vi avslutade vårt besök inne i stan med en kaffe i solen vid Alameda de Boulevard.

När vi gick mot bussen kunde vi konstatera att förmiddagens konst och politiska budskap i sanden var på väg att dränkas när vattnet steg.

Vi stannade kvar ytterligare en dag på campingen eftersom det varnades för ett galet regnoväder med upp till 50 millimeter regn. Så mycket blev det inte, men det regnade stundtals helt galet.

Om ni funderar på om San Sebastian är ett ställe att besöka kan vi berätta att vi tyckte väldigt mycket om stan. Ett väldigt trevligt besök i en fin stad med en magisk strand.

Anette 23 september 2025