Röda Sten och Klippan i Göteborg

En röd sten har gett namn åt en del av området.

En av Göteborgs populäraste vigselkyrkor står på toppen av det lilla berget.

När en buss kommer och kör rakt ut i vattnet kan gästerna på berömda restaurang Sjömagasinet följa den ut i Göta älv.

På en brygga övervakar en isbjörn det som händer på land.

Klippan och Röda Sten, vid Älvsborgsbrons södra fäste, är ett speciellt område.

När vi parkerar bilen på parkeringen vid Adolf Edelsvärds gata ser vi tvärs över Göta älv till Eriksberg där vi promenerade för ett tag sedan. Skulle vi känna för att åka över Hisingen för en ny sväng på Eriksberg kan vi  gå knappt hundra meter till färjan Älvsnabben, som stannar till vid Eriksberg, Slottsberget och Lindholmen innan den når ändhållplatsen Stenpiren.

I utkanten av parkeringen finns en husbilsparkering med sex platser, som var upptagna när vi kom dit. Den ligger väldigt bra till för en husbilsåkande Göteborgs-besökare. Och det är bara drygt hundra meter till Jaegerdorffsplatsen där man kan ta buss eller spårvagnar i olika riktningar, exempelvis till Saltholmen där man kan åka ut i Göteborg södra skärgård.

Men när vi tog oss till Klippan var det för just det, att besöka Klippan-området och Röda Sten.

Vi har ännu inte åkt någon oceanbuss, men bestämde oss för att vänta tills bussen som förvandlas till båt skulle dyka upp. Eller dyka i (vattnet).

Vi behövde inte vänta länge tills vi fick se hajtänderna. Vi stod vid rampen där förvandlingen från buss till båt sker. 

När bussen stannade med några tiotal meter från vattenkanten gick bommen upp medan jag hörde guiden på engelska fråga passagerna om dom var redo att ge sig ut på havet.

När det kom ett unisont ”yeeesss” viftade den förvandlade busschauffören med sin kaptensmössa och tryckte på gasen.

Bussen körde rakt i med ett stort plask innan den som vilken båt som helst gled framåt i vattnet.

Den körde över mot Hisingssidan och körde västerut under Älvsborgsbron.

Vi började i stället gå in mot Klippan, ett område som är mycket äldre än staden Göteborg. Redan på 1300-talet byggdes Älvsborgs fästning där för att försvara Sverige mot fiender som kom från havet.

Husen i det som heter Klippans kulturreservat är betydligt yngre. De byggdes under Klippans riktiga storhetstid som började när Ostindiska kompaniet drog i gång 1731 och började göra handelsresor till Asien.

Hamnen i Klippan var tillräckligt djup för de stora segelfartygen, medan det in mot mot Göteborgs centrum blev allt grundare.

Ett stort magasin byggdes i hamnen 1755, det är i dag känt som exklusiva restaurang Sjömagasinet. Ytterligare ett halvt sekel senare grundades även ett sockerraffinaderi och ett bryggeri.

Bostäder byggdes för arbetarna, en skola för arbetarfamiljernas barn.

Och högst upp på Skinnareklippan byggdes Sankta Birgittas kapell, kyrkan som är en av Göteborgs populäraste när det kommer till vigslar.

Att man gärna gifter sig där kan Anette och jag intyga. Det var där vi först gick fram till prästen innan vi efteråt stod utanför med den magnifika utsikten och blev överösta med risgryn. För 47 år sedan.

Vi passerade kyrkan med lite nostalgiska vibbar, gick förbi barnen som lekte vid den gamla skolan som numera är förskola.

Snett nedanför Sankta Birgitta kapell stannade vi till vid byggnaden där Carnegiebryggeriet hade sitt kontor. Det ligger numera i skuggan av ett av områdets nya bostadshus.

Direkt nedanför kyrkan blev det även ett stopp vid det gamla färjeläget, som ligger precis vid Sjömagasinet. En träskylt en bit över mark förkunnar att det här var den gamla ångbåtsbryggan låg, en viktig del av den en gång så livaktiga hamnen.

Bara några meter från restaurangen står de två gröna stolparna, som vi såg från andra sidan älven när vi besökte färjeläget på fina Färjenäs för några dagar sedan.

Färjorna slutade gå 1966, när Älvsborgsbron tog över trafiken över älven. Men stolparna står kvar.

När man fortsätter bortåt, västerut, gäller det att se upp. Cykel- och gångbanan är bred, men cyklarna kommer ibland väldigt fort vilket kan vara farligt för oförberedda fotgängare, oavsett om det göteborgare eller turister.

För i området finns, inte minst soliga sommardagar, mycket att uppleva som kan få en att tappa koncentrationen.

Som till exempel det jättelika hotell Waterfront där flera våningar med gäster har fri sikt över älven. Tidigare var det en del av sockerbruket, som ett tag hade 450 anställda. Men nu är det en del av Petter Stordalens hotellkoncern.

Framför hotellet ligger en lite mer anonym byggnad, men uppskattad av många: restaurang Porter Pelle.

Krögare är entreprenören och mångsysslaren, den glade Klippan-profilen Björn Lager.

Han plockade upp områdets historia som Sveriges en gång i tiden största porterproducent. Förutom att äta och dricka i restaurangen kan man gå portervandringar med guidning av Björn som berättar allt man inte visste om porter och Klippan – och lite till.

Dessutom finns det en del livemusik att lyssna på.

Vi stannade till vid Klippans konstcafé och tog var sin glass (två stora välsmakande Triumfkulor).

Därefter var det dags att stöta på nästa Björn Lager-insats. För på en brygga står en nästan tre meter lång isbjörn byggd i frigolit och plast. Björn köpte den av konstnären Peter Skallström som hade den stående i trädgården vid Kinnekulle.

Isbjörnen är en välfotograferad kändis. Säg den passagerare på de passerande Stena-färjorna eller kryssningsfartygen som kan låta bli att plåta detta ovanliga Göteborgsdjur.

Efter att ha gått genom det gamla sockerbruks- och porterområdet – utefter den slitna, nu avstängda kajen som ska börja byggas om hösten 2025 – tog vi oss vidare till området Röda Sten, som börjar ungefär under Älvsborgsbron.

Att det har en konstnärlig prägel behöver man inte ta många steg för att se. Området är enkelt, här och där lite charmigt ruffigt.

Bakom Röda Sten konsthall finns graffitimålningar och en skateboardpark. Restaurang Röda Sten är en del av konsthallens verksamhet i det gamla pannhuset som är ett kulturellt aktivitetshus.

Den stora grusplätten bortanför konsthallen är just en plats täckt av grus.

Om man inte vill sitta på kaféets/restaurangens platser och äta ock dricka kan man slå sig ner på någon av de långa träbänkarna en bit bort.

Men är man vid Röda Sten är det självklart att ta kolla in själva stenen, det märkliga  rödmålade, päronformade, granitblocket som väger nånstans mellan 20 och 30 ton.

Det finns många teorier om varför den är röd. En dödad soldats blod kan ha runnit ut där, det kan ha varit en gränsmarkering – eller något annat. Men den har målats gång på gång genom åren.

När vi kom dit stod tre pojkar med fiskespön, beredda att sätta i gång.

Oavsett vad som ligger bakom den röda färgen, Röda Sten är en av Göteborgs mest kända platser.

Klippan/Röda Sten är ett område med mycket att erbjuda. Själv ser jag fram mot när kajen har renoverats. Förhoppningsvis blir det en strandpromenad lika fin som den på norra Älvstranden.

Stefan 1 juli 2025