Port Grimaud

Vissa ställen ger en så mycket nostalgi så man bara blir lycklig när man säger namnet.

Ett sånt ställe är Port Grimaud på Franska rivieran för oss.

När vi väl beslutade oss för åka till Frankrike på årets höstresa ville vi återse Franska rivieran.

Vi skulle självklart till Saint-Tropez, där vi varit så många gånger. Och vi skulle till Sainte-Maxime och äta i den mysiga staden. Och vi skulle till Port Grimaud.

Vi hade tänkt oss till en Port Grimaud-camping som ligger kloss an camping Prairie de la Mer, där vi stod under många semestrar när våra barn var små. Tyvärr var det fullt hela tiden där. Det var inget vi räknat med, så vi blev lite förvånade.

Vi stannade istället kvar på camping Le Paradis des campeurs, några kilometer söder om Frejus, som låg bra till och så tog bussen till de ställen vi ville till istället.

En dag tog vi bussen först till Saint-Tropez (inlägg kommer senare) som låg längre bort från campingen. När vi var nöjda med det besöket åkte vi tillbaka och hoppade av vid Port Grimaud.

Direkt när vi gick av bussen kände vi oss upprymda. Det här besöket hade vi verkligen sett fram emot.

Stefan gick runt och tog bilder medan jag travade på mot den första bron, porten in i Port Grimaud.

Venedig är ju en jämförelse som ofta används när man ska beskriva platser med kanaler. Vi har varit på flera sådana ställen som nederländska Giethoorn, belgiska Brygge och Colmar i franska Alsace.

Port Grimaud kallas för Provence Venedig och det kan man nog instämma i.

1962 fick arkitekten François Spoerry reda på att sumpmark var till salu i Saint-Tropezbukten. Han köpte området och fick 1966 bygglov för sitt projekt.

Han ville bygga fiskarhus liknande de som finns i Saint-Tropez, i kanaler liknande de i Venedig.

Det var ett riktigt lyckat projekt som innebar att flera hus byggdes på 1970-talet och ännu fler på 90-talet.

Port Grimaud är i huvudsak bilfri. För att få köra in med bil måste en vakt öppna en grind.

Men staden är inte båtfri. Nästan varje fastighet har en egen kajplats.

Numera är Port Grimaud kulturminnesmärkt och beundras av människor från hela världen.

När vi gick över bron, där man kan ta sig in i den lilla stan utan tillstånd, blev vi sååå nostalgiska.

Vi kom bland annat att tänka på när några killar snodde en av våra minicyklar på stranden en sommar. Våra söner och deras kompisar såg det och sprang efter, men hann inte i kapp.

Den cykeln hittade en kompis senare på kvällen vid just den bron.

Direkt efter första bron fanns en Häagen-Dazs glasservering. Dit smet jag ibland iväg och köpte en glass alldeles för mig själv. Jag älskade den glassen och tyckte det var skönt att bara få gå iväg själv en liten stund.

Nu fanns en annan glasservering där. Säkert god glass det också.

Vi kom in på det första lilla torget där det ofta finns marknadsstånd.

Den här gången stannade vi vid tavlorna.

Vi fortsatte över nästa bro och kom till vad som kan kallas huvudtorget.

Så otroligt läckert, så vackert och mysigt. Allt på en gång.

De små kanalerna, de fina husen med sina trädgårdar. Alla butiker och restauranger.

Vi satte oss på ett glassfik och tog två kulor glass och en cappuccino och bara njöt av att titta på människorna som sakta strövade runt där inne.

På 1990-talet satt vi tillsammans med barnen och åt på flera av restaurangerna runt torget. När det var fotbolls-VM eller fotbolls-EM åt pojkarna gärna upp snabbt för att springa över till något av ställena som visade matcher på tv.

Vi gick över nästa bro och kom till kyrkan, uppkallad efter den helige Sankt Franciskus av Assisi, som ligger på kyrktorget.

Även det ritat av arkitekten François Spoerry. Det har ett kyrktorn som man kan gå upp i.

Stefan betalade två euro för att få gå de 98 trappstegen upp i tornet.

Sen stod han där och tittade på utsikten över Port Grimaud

Men han såg också bort mot Saint-Tropez och Port Cogolin, alldeles bredvid.

Jag är ju höjdrädd, stannade därför på marken. Men utifrån det Stefan berättade och sedan visade mig på bilderna hade jag gärna gått upp. Om det hade funkat.

Vi tog oss en liten promenad över ytterligare några broar. Såg en mysig restaurang med rödrutiga dukarr och båtar alldeles utanför.

En hel del fiskar simmade vid den lilla stranden alldeles vid restaurangen.

Vi fortsatte in bland husen. Tittade på båtarna som låg där och konstaterade att de hade förändrats.De båtar som låg vid husen när vi var dä r senast var inte i samma storlek som nu.

Nu fanns där riktigt många stora båtar som inte fick plats vid respektive hus.

De låg istället placerade vid kajerna och det var många som gick runt och tittade på dem.

Men det fanns också stora båtar som låg på baksidan av respektive lägenhet.

Man måste veta hur man ska gå där inne. Det är många gator som tar stopp med ett hus eller en kanal utan att man kommer över den.

Man kan också hyra små elbåtar eller åka runt med en sightseeingbåt för att få mer överblick.

I dag finns det ungefär 2500 bostäder i Port Grimaud och det finns 2000 båtplatser som ofta ligger direkt vid bostaden.

Man kan ju tänka att det inte är så stort som det är, men allt är uppdelat på 12 öar.

Där finns 14 broar och flera kilometer kanaler.

I Port Grimaud bor ungefär 300 åretruntboende, men på sommaren kan det bo upp till 18000 personer i stan.

Jag fyller år i juli och har firat flera födelsedagar på olika restauranger där inne.

När jag fyllde 40 år för väääldigt längesen blev jag väldigt uppvaktad och då var förutom min egen familj mina föräldrar, min bror med familj och ett flertal vänner med.

Port Grimaud betyder en hel del för oss.

När vi var på väg ut ur stan och gick mot stranden kom vi till ett nytt torg. Stefan pekade på ett hus och sa att där fanns läkaren. Våra tre söner, med ständiga öroninflammationer, slapp inte dem för att vi var i Frankrike.

Efter allt badande i havet blev det läkarbesök även där.

Men egentligen är det inte bara Port Grimaud i sig som är speciellt för oss, utan även campingen som fanns där för en massa år sedan.

Vi har ju kört ner i Europa de flesta somrar sen 1989. i Över 30 år med husvagn. Med tre pojkar i bilen i varierande åldrar satt jag där jag behövdes mest.

I början i baksätet när vår yngste son, Jonathan inte ens fyllt ett år. Så småningom fick jag flytta fram. Vi körde till många olika ställen i olika länder, men vi och barnen fick verkligen en favorit. Camping Prairies de la Mer, i Port Grimaud.

Där hade barnen massor av kompisar. Vi hade två minicyklar med oss som användes hela tiden när killarna träffade sina vänner än här och än där på campingen.

Där fanns lite olika ställen där man kunde köpa sockervadd och churros. Ett pariserhjul, en karusell och några ställen där man kunde kasta bollar på burkar och försöka få upp nån nalle med en gripklo.

Där var lite olika scener med livemusik på kvällarna. Ett artistpar kallade sig Bonnie and Clyde, efter de gamla gangsterparet från filmen med samma namn. De hade dock inte så bra uttal utan de sa att de hette Bony and Clydd. Det skrattade vi gott åt.

Och vi glömmer inte första gången vi såg en man styra sin husvagn med en så kallad mover, en liten elmotor som monteras vid husvagnens hjul för att man ska kunna styra den med en fjärrkontroll istället för bil.

Vi hade aldrig sett en sån innan och vi fattade nada när mannens fru gick och putte på husvagnen och han bara stod på gatan framför utan att röra sig. Vi undrade vad det var för en lat gubbe som lät frugan putta husvagnen på plats medan han stod och såg på med en liten grej i handen.

Numera är det ingen vanlig camping där. Det som finns numera är uppbyggda campingstugor, väldigt lyxiga.

Vi kunde ju inte hålla oss utan gick in på det som precis som tidigare heter Prairies de la Mer.

Stefan var tvungen att ta sig ett dopp och vi blev verkligen sååå nostalgiska när vi gick runt och tittade.

Vid mindes när stormen kom och fick träden att knaka och hota att falla över husvagnen.

Vi mindes alla kvällspromenader, bad, mästerskapsmatcher i fotboll på tv.

Alldeles före utgången passerade vi affären där äldste sonen Daniel gick och köpte bröd på mornarna: ”Deux baguettes, s’il vous plait.”

Affären fanns där men med annat utseende och nytt namn.

Alldeles utanför campingen fanns busshållplatsen, där vi skulle ta buss 876 tillbaka mot den camping där vi bodde den här gången.

Hållplatsen låg alldeles vid rondellen där vi en gång krockade med en vespa. Det var inte vårt fel för vi körde runt i rondellen för att köra in på campingen med vår bil.

Killen som körde vespan trodde att han skulle hinna snika förbi oss på insidan i hiskelig fart. Han hann inte utan körde rakt in i sidan på vår bil. Riktigt otäckt. Men det gick ändå ganska bra. Ytterbackspegeln flög av och det blev lite märken i lacken. Och killen klarade sig bra.

Men i övrigt var det helt klart många goa känslor i våra huvuden när vi gick ut från camping Prairie de la Mer.

Har ni inte varit i Port Grimaud och är i närheten så rekommenderar vi er verkligen att åka dit.

Anette 18 september 2026