Pezenas

Ibland undrar jag vad det är som gör att jag blir helt fascinerad av en plats.

Jag kan gå runt i städer och byar och tycka att dom är fantastiska. Hitta ställen som är sååå fina och riktigt njuta när vi åker runt med vår husbil.

Sen kommer man till ställen som tar tag i hela ens hjärta på nåt konstigt sätt.

Som Pezenas.

Jag har lite svårt att sätta ord på vad det egentligen är som berör mig så, men just i besöket i Pezenas vet jag vad det vad som fångade mitt hjärta. Det var dörrar och inte vilka dörrar som helst.

Vi hade stått på en camping i tre dagar i Cap d’Agde. En jättefin liten camping med pool och bara 200 meter ner till en fantastisk strand.

Därefter skulle vi besöka en god vän och hennes sambo som har ett hus i Montagnac.

Just där fanns det ingen ställplats, parkering eller camping så vi fick ställa oss i närliggande Pezenas på en camping. Där skulle vi bli hämtade med bil.

Vi är ju lite smått störda när vi ska nånstans och vill kolla upp vad som kan vara intressant dit vi ska.

Vi hade redan sett namnet Pezenas när vi var på ett intressant museum i Cap d’Agde. I själva området runt omkring Agde har man hittat lämningar som är sisådär 2600 år gamla. Ni fattar, 500–600 år före Kristus.

Och Pezenas fanns alltså då, för så många år sedan. Antingen tycker man sådan information är fantastisk eller så bryr man sig inte direkt om det.

Jag blir väldigt fascinerad av att veta det.

Jag kan liksom tänka mig in och fantisera om hur det kunde ha sett ut då, för väldigt längesen.

Vi hade försökt hitta information om Pezenas, både Stefan och jag.

Egentligen hade vi inte hittat så mycket mer än att det var en hantverks- och konstnärsstad och att Molière varit där.

Men Liselotte, vår kompis, sa att Pezenas var sååå mysigt. Jag kan nu bara hålla med.

Vi hade siktat in oss på camping Municipal Castelsec i Pezenas. Vi hade ställt in våra två Gps:er med koordinater för att hitta rätt.

Hade vi litat på dem hade vi kört rätt från början, men för att komma till campingen körde vi på en vältrafikerad väg som gick förbi ett stort köpcentrum där det också fanns en köskapande bensinmack med billigt bränsle.

Vi körde alltså långsamt och såg en smal infart som vi tyckte ledde in på köpcentrats parkering.

Vi sa båda två att där kan vi ju inte köra in. Där kunde det ju inte finnas någon camping.

Vi krypkörde och jag höll febrilt på att kolla var felet låg på våra Gps:er.

Till slut kunde Stefan köra av gatan ut på en vägkant och vi tog ut nya koordinater.  Vi fick fortsätta att köra en bra bit, ut på en stor väg och sakta, i kö, ta oss tillbaka in till stan.

Och eländes elände, det verkade som att vi kom på samma gata utanför köpcentrat och Gps:erna visade oss in mot parkeringen igen.

Vi såg då att det var en väg mellan parkeringarna, förbi köpcentret. När vi följde den vägen upptäckte vi efter ett par hundra meter en skylt som pekade mot campingen.

Dagen efter gick vi in till den historiska delen av Pezenas redan strax efter klockan nio.

Vi tog en liten omväg, gick mot stadens centrum istället för mot dess historiska centrum. Egentligen var det bara 20 minuters promenad dit, vi tog väl en halvtimma på oss.

Direkt när vi närmade oss såg vi att det här var en stad vi skulle gilla.

En bil passerade genom en gammal stadsport.

Vi följde efter och kom in bland smala gränder, gamla portar som gick genom hus och gamla stenmurar. Sånt gillar vi.

Självklart stannade vi även upp och kikade på fönsterluckor och blomsterarrangemang.

Våra kameror på telefonerna gick varma, det var sååå mycket fint och charmigt att se och uppleva där inne bland gränderna.

Utmed en bit av den gamla stadsmuren fanns även en del av ett gammalt slott.

Vi läste informationen om det och vände oss om, då vi såg att det fanns en oansenlig öppen dörr där det stod museum.

Vi gick båda in och förstod att detta museum visade gamla dörrar. Det var gratis att gå in och titta.

En gammal kvinna, som passerat pensionsåldern sen väldigt många år, satt där och hälsade oss välkomna.

Eller, vi förstod att vi var välkomna, men förstod inte så mycket mer av vad hon sa.

Stefan tar ju sig fram på sin gamla skolfranska, men det kvinnan sa var inget han begrep.

Kvinnan förstod i alla fall att vi ville ha information på engelska.

Vad var det då som var så fantastiskt med dessa gamla dörrar? Jo, dom var många hundra år, många från 1600-talet.

Beslagen var så gamla, handtagen och nycklarna var helt galet vackra och trät i dessa gamla dörrar var fantastiskt. Ibland söndrigt och maskätet men också otroligt väl bevarade.

Det är då min fantasi går i spinn. Vems nyckel har det varit? Var har dörren suttit och vem har öppnat den dörren varje dag? Lite knäpp är jag, utan tvekan.

När vi var färdiga där gick vi vidare mot turistinformationen.

Fick en karta där vi såg olika inringade platser man tyckte vi skulle besöka.

Vi började med att sätta oss alldeles utanför på ett kafé, för att njuta på ett gammalt torg i Frankrike. Precis som vi hade gjort i Colmar, Eguisheim, Port Grimaud och Sainte-Maxime under vår franska höstresa.

Bredvid kaféet låg Brasserie Molière, som fått sitt namn efter den världsberömde dramatikern som en tid bodde i Pezenas.

Vi beställde varsin cappuccino, satt bara och tittade på folk och insöp känslan. Den känslan var riktigt härlig.

Vi började gå in på de smala gatorna och där hade vi om vi velat, kunna göra slut på en massa pengar.

När vi klev in Hotel de Lacoste från 1500-talet, där en av Pezenacs mäktiga familjer hade bott, öppnade sig en konstnärlig värld i flera våningar.

I mitten fanns ett trapphus, som var konst i sig.

Jag hittade en fantastisk tavla för 1500 euro, den hade jag gärna köpt med mig hem om jag haft de pengarna.

Där fanns keramik, fantastiska tygkonstnärer, smyckesdesigners och kläder.

Ögongodis helt enkelt.

Vi fortsatte vår vandring.

Kom till affärer med olika delikatesser och ännu mer kläder.

Vi passerade kyrkor och torg med fontäner och skulpturer.

Under promenaden såg vi massor av personer som passade in i den konstnärliga atmosfären.

Några satt utanför butikerna eller hus med lägenheter.

Andra strosade, precis som vi, genom gränderna.

Vi insåg att vi skulle kunnat gå runt där många fler timmar än vi gjorde.

Men vi skulle handla mat behövde checka ut från campingen för att åka vidare.

Helt klart, Pezenas var en sååå charmig stad.

Vi är väldigt glada att vi åkte dit.

Och dom där dörrarna och den häftiga tavlan finns nu djupt inne i mitt minne.

Anette 29 september 2026