Oscar II:s fort

Det enda som visar att det finns något speciellt i närheten är människor som kommer från olika riktningar och går mot samma mål.

När vi är framme ser vi skylten med Oscar II Fort, men fortfarande inget annat tecken på att det finns en gammal försvarsanläggning från början av 1900-talet.

Men i Långedrag, i västra Göteborg, finns verkligen kanonerna som skulle skydda Göteborg.

Fyra gånger per år är det öppet för allmänheten – den första är nu på lördag, 9 maj.

Oscar den andres fort, högt upp på Västerberget i Långedrag, var länge en hemlig anläggning dit inga civila människor var välkomna.

Men numera är det annorlunda. Stiftelsen Oscar II fort ser med sina volontärer till att alla som vill kan gå och kika på den gamla försvarsanläggningen. Men bara fyra gånger om året.

Årets datum är 9 maj, 6 juni (nationaldagen, då brukar det skjutas salut med en av de gamla kanonerna), 1 augusti och 5 september.

Vi valde att gå dit vid ett av de fyra möjliga tillfällena 2025, 2 augusti.

Det är enklast att ta sig dit med cykel eller till fots från spårvagnshållplatsen som heter Långedrag. Men eftersom jag hade opererat mitt knä tre månader tidigare ville vi inte gå alltför långt. Därför tog vi bilen och hoppades på att kunna stå nära.

Men det är trångt mellan husen och inte många platser att ställa bilen, även om vi lyckades hitta en när en annan bil körde därifrån.

Det absolut enklaste för den som kommer i bil är att parkera den på någon av parkeringarna på sidorna av spårvagnshållplatsen.

Det finns inte överdrivet många skyltar som pekar i rätt riktning, man behöver ha gps- eller kartkoll på vart man ska. Om det inte, som när vi gick, finns rader med människor att följa.

Vi betalade entréavgiften (i år kostar det 120 kronor per person) och gick in på själva området. Man kan gå och kika runt lite innanför staketet, men utanför själva fortet.

Men även om det fortfarande var sommarvarmt ösregnade det på ett sådär göteborgskt sätt så att vi skyndade oss in i fukten på insidan.

För Oscar den andres fort är insprängt i själva Västerberget. Och eftersom det inte finns möjligheter att underhålla det tillräckligt är det alltid fuktigt där inne.

Anläggningen byggdes mellan 1899 och 1907 när, vilket namnet antyder, Oscar Il var kung över Sverige. Under de första byggåren var han kung även över Norge, men efter unionsupplösningen 1905 fanns bara Sverige kvar.

Befästningen byggdes för att ersätta Älvsborgs nya fästning i hamninloppet och skulle skydda Göteborg.

Den fick även namnet Älfsborgs fästning, precis som företrädarna.

På väg in passerade vi genom den vallgrav, med gräs i stället för vatten i botten, som omger kärnbyggnaden.

Vi har tidigare varit på fästningarna i Kungälv och Marstrand och kollat in ruinen efter Ragnhildsholmens borgruin nära Kungälv.

Utanför Söderköping besökte vi ruinen efter Stegeborgs fästning – plus flera andra både i Sverige och utomlands. Fästningar som i flera fall ses från långt håll när de med en välbekant silhuett sticker upp över omgivningen.

Men fästningen i Långedrag, bara en kvarts cykeltur från vårt hem i Fiskebäck, är något annat. För den syns knappt. Det är bara om man från havssidan eller från någon höjd i närheten får syn på de båda 24-centimeterskanonerna som man kan ana vad som finns där under.

Inne i fästningen börjar vi gå i en av flera tunnlar, eller korridorer, ska man kanske skriva.

För på båda sidor finns det rum för de upp till 300 soldater som kunde bo där under en lång period under sin tjänstgöring.

Där fanns, och finns, rinnande vatten och elektricitet. Tidigare även uppvärmning.

Vi passerar soldaternas sovrum, kök och övriga utrymmen som bland annat fanns för den tekniska utrustningen.

Det ser slitet ut, här och där närmast förfallet, vilket inte är så konstigt med tanke på att det inte finns pengar till underhåll och renovering.

Entusiastiska volontärer finns utplacerade här och där och berättar gärna om fästningen och platsen där vi just då befinner oss.

För det är stiftelsen och dess volontärer som driver den museala delen och ser till att det är öppet för besökare fyra gånger om året medan Statens fastighetsverk står för den formella förvaltningen av Oscar den andres fort, som är ett statligt byggnadsminne och därmed ett skyddat kulturarv.

Efter att ha gått runt i de underjordiska korridorerna med utsprängt berg i taket och kakel på golvet tog vi oss utomhus.

Att vi hade tagit på oss regnkläder gjorde det lättare att uthärda allt vatten som kom uppifrån, men mängden var så riklig att det ändå inte räckte. Vi blev rejält blöta.

Högst upp finns området som kallas hjässan, en stor platå där det är lättare att förstå sammanhanget.

På andra sidan Göta älv finns Hisingen med sina fartyg och hamnar.

Mitt i hamninloppet ligger Älvsborgs fästning (egentligen Nya Älvsborgs fästning), som byggdes för att framförallt hålla danskarna borta från mitten av 1600-talet.

Söderut ser man ut över Långedrag och bort mot Fiskebäck.

Och västerut mot de norra delarna av Göteborgs södra skärgård och Rivöfjorden är de båda 24-centimeterskanonerna riktade.

När jag beklagade att det regnade svarade fortchefen Martin Tilander att det inte var så konstigt, för det gör det alltid när fortet (eller Oscar, som volontärerna ibland använder) har besöksdagar.

Jag är inte i närheten av att vara en möp (militärt överintresserade person), valde exempelvis att göra vapenfri tjänst istället för att göra den vanliga lumpen.

Men mitt historiska intresse gör det ändå intressant att besöka en plats som Oscar den andres fort.

Fästningen togs i bruk 1907 och ur drift 1955.

De första besöksdagarna hölls för flera år sedan, men sedan tio år tillbaka ser stiftelsen till att vanligt folk har några chanser per år att gå in och se hur 300 soldater hade det när de, om det hade behövts, skulle försvara Göteborg.

Förhoppningen är, förutom att besökare ska fortsätta komma, att hela anläggningen får en ordentlig ansiktslyftning.

Stefan 5 maj 2026