Lugo

Den gamla romerska muren i Lugo är, minst sagt, häftig.

När vi gick där uppe var det som att gå på en fyra meter bred grusväg – tio meter upp i luften.

Medan vi gick njöt vi inte bara av utsikten över den gamla stan, utan även av alla muralmålningar som vi passerade.

När vi i höstas åkte runt Iberiska halvön behövde vi prioritera, annars hade vi fortfarande åkt runt och tittat på alla läckra platser.

Och även om man kan tycka att en del saker på minner om varandra – typ lämningar från romartiden – så har många platser ändå sin egen originalitet.

Som Lugo, en stad jag aldrig hade hört talas om. Det säger å andra sidan inte så mycket, jag har märkt att det är ett epitet jag fäster på en by eller stad då och då.

Det som lockade oss att ta vägen om Lugo när vi hade ätit skaldjursgryta i Rinlo och skulle till pilgrimsstaden Santiago de Compostela var muren. Den gamla romerska muren från 200-talet.

När vi hösten 2023 körde Italien runt var det ju inte så konstigt att vi stötte på gamla romerska stenar och ibland även grekiska (som i Selinunte långt ner på sydvästra Sicilien). Men stenformationerna är inte mindre imponerande i Spanien.

Det var bara knappt tio mil att köra från den spanska nordkusten ner till Lugo. Lite fundersamma blev vi när vi såg på väderprognosen att det skulle bli regn, gråa moln på himlen styrkte den profetian.

Bortskämda som vi var med solsken och en blå himmel som gav en utmärkt fond bakom alla färgglada byggnader var det lite svårt att acceptera att besöket i Lugo kunde bli grått. Eftersom vi inte fotoshoppar eller låter AI fixa våra bilder vill vi ha så bra original som möjligt, inte minst här på bloggen.

Det regnade inte när vi parkerade husbilarna (våra vänner Magnus och Tina gjorde oss sällskap) men regnkläderna åkte ner i ryggsäckarna. På Park4night hade vi hittat en parkering med några platser för husbilar, knappt två kilometers promenad från gamla stan.

När vi närmade oss såg vi hur muren tornade upp sig. Eftersom vi kom söderifrån valde vi att gå in genom den port som heter Porta do Bispo Aguirre. Det är verkligen fascinerande hur den gamla muren, vars höjd varierar mellan åtta och tolv meter, är integrerad i den betydligt nyare, omgivande delen av staden Lugo.

Likt en ringled följer den enfiliga gatan Ronda da Muralla moturs muren i stort sett varvet runt.

När vi hade passerat genom porten såg vi direkt till höger den väldiga Lugokatedralen. Tyvärr var den stängd vid vårt besök, men vi hade gärna gått in och kollat kyrkan som det tog 144 år att bygga – från 1129 till 1273.

Däremot kom vi in i en annan spännande byggnad, A Domus do Mitreo. Det är ett museum med utgrävningar från tusen år innan kyrkan byggdes.

Utgrävningarna påbörjades år 2000, sedan dess har åtskilliga besökare tagit chansen att se lite historia från romartiden.

I utgrävningen finns också det enda stället i Lugos gamla stad där man kan se en del av själva fundamentet till muren, den största anledningen till vårt besök i staden.

Det var för övrigt i det nuvarande utgrävningsområdet som byggmassorna dumpades när kyrkan byggdes.

När vi var klara med museet var det dags att ta itu med huvudmålet, muren. Men först behövde vi lite mat.

Vi hade hört talas om att Lugo även var en stad med mänga muralmålningar.

Den första stora målningen inne i gamla stan, dock inte på någon hel, hög vägg, såg vi direkt utanför museet. Vi stannade till och kikade en liten stund på en imponerande målning som passerade över igenmurade portar och fönster.

Vid rampen som utgör uppgången till muren stod en hög stenstolpe med inskriptionen Unesco högt upp och världsarvssymbolen allra högst upp.

För naturligtvis är muren i Lugo ett världsarv. Det finns, enligt de artiklar jag har läst, ingen motsvarighet till den drygt 2100 meter långa muren.

Visst finns det murar och delar av murar, både intakta och delvis raserade, runt om i de gamla områdena som en gång i tiden var ockuperade av romarna. Men ingen annanstans finns en bevarad ringmur med sin ursprungliga sträckning och som fortfarande rundar en gammal stad på det sättet.

På Spaniens officiella turistsajt berättas att Unesco har utnämnt den till ”det finaste bevarade exemplet på senromerska militära befästningar”.

Vi hann knappt upp på den genomsnittligt fyra meter breda muren innan vi tillfälligt fick lite annat att tänka på. När det började regna påmindes vi om hur mörka molnen varit när vi lämnade husbilarna och gick in mot stan.

Regnkläderna plockades upp ur ryggsäckarna, andra som promenerade fällde upp sina paraplyer. Det var dock aldrig aktuellt att vi skulle avbryta och söka regnskydd, vandringen var alltför intressant.

Efter några hundra meters gående vände jag mig om och konstaterade att katedralen verkligen dominerade när jag såg ut över Lugos gamla stad.

Det var också fascinerande att gå fram mot kanten på muren och titta ner och se hur högt det var på en del ställen.
Vi stannade till här och där. Skyddade mobilkameran så gott det gick i regnet och tog bilder på några av muralmålningarna som vi passerade.

Bland de färgglada väggmålningarna var det ändå en svartvit som stack ut. Den lokale konstnären Diego As målade 2021 Julius Caesar på sådant sätt att målningen av organisationen Street Art Cities utsågs till världens främsta graffitimålning 2021.

Vi passerade en lång tvåvåningsbyggnad som inte alls ser ut att vara ett sjukhus, men som ändå är det under namnet Santa Maria.

När vi kommit knappt halvvägs hade vi en liten bit utanför ett byggnad med massor av tätt sittande fönster i olika storlek. Våra tankar gick till den/de som hade ansvaret för att se till att alla rutor var putsade.

Vi parkerade ju vår husbil en bit därifrån, men visste att det fanns en husbilsparkering även inne i stan. När vi gick förbi den insåg vi att vi hade gjort ett bra val, det hade varit trångt att köra dit med vår sju och en halv meter långa husbil.

Det fanns en hel del intressant att kika på under vår vandring, men det fanns också en del som inte var lika fräscht. Jag hade läst om bristen på pengar för fortsatta utgrävningar och vård av gamla byggnadsverk. Och det syntes på några ställen när vi såg in mot gamla stan från muren.

Vi gick varvet runt, klev tillbaka ner på marken nära där vi gick upp. Med regnvattnet droppande från våra kläder gick vi tillbaka till husbilarna och styrde mot Santiago de Compostela där nästa äventyr väntade.

Stefan 20 mars 2026