Lübeck

Varje gång vi har passerat Lübeck norrut har vi bara haft ungefär nio mil kvar till färjan i Puttgarden.

Att då ta en sväng in i Lübeck har inte varit aktuellt.

Men det är en stad man inte ska åka förbi.

Lübecks gamla stad, som är ett av Unescos världsarv, är magnifik.

Ni vet hur det ofta är; ju närmare hemmet är, desto sämre koll har man.

Det är inte så att Lübeck ligger nästgårds. Men med två färjor och ”bara” femtio mil kvar att köra av en lång Europa-semester blir det lätt en känsla av att vara nästan hemma.

Att säga att vi inte har stannat i Lübeck är förresten lite ljug. För några gånger har vi stannat och bunkrat på Citti Grossmarkt, den stora affären på behagligt avstånd från motorvägen. Där kunde man tidigare köpa billig mat för en långresa söderut med husvagnen.

Som pensionärer med husbil är det en annan verklighet för oss. Vi har inget jobb att stressa hem till. Vi kan stanna var och när vi vill, bara där finns plats att ställa husbilen.

På det sättet har vi börjat samla på oss tyska städer som Weimar, Quedlinburg, Regensburg. Och nu Lübeck.

En sökning på ”Lübeck Stellplatz” på Google maps och genomgång av appen Park for night visade att där fanns en parkeringsplats där man får övernatta väldigt nära den gamla staden mitt i Lübeck.

När vi kom fram efter att ha startat i Berlin tidigare på dagen var vi glada att det fanns några husbilsmärkta platser kvar på parkeringen vi hade siktat på. Men lite senare såg vi att det i området som heter Media docks fanns många fler platser vid husbilsskyltar. Det behövs väl om inte annat vid den stora julmarknaden i december.

Vi ställde oss på en plats, såg bort mot gamla stan på andra sidan Travefloden och konstaterade att det var max tio minuter – förmodligen kortare tid – tills vi var där.

På väg mot parkeringen hade vi passerat den mäktiga stadsporten Holstentor, på fastlandssidan av Holstenbron, som skulle bli vår väg in till den gamla stadskärnan som är omgiven av vatten.

Det är lite skamligt för mig, som är väldigt historieintresserad, att erkänna att mina kunskapsluckor om Lübeck var gigantiska. Visst, att Lübeck tillsammans med bland annat Kalmar och Visby var en viktig spelare i den gamla handelsorganisationen Hansan från 1100-talet in på 1600-talet hade jag koll på. Men inte så mycket mer.

På turistkontoret alldeles bakom Holstentor fanns den information som behövdes för att skaffa en snabb överblick över gamla stan och läsa på om Lübecks storhetstid på 1200- och 1300-talet.

När jag bad om en karta över gamla stan fick jag vad som visade sig vara en av de bästa turistkartor jag har hållit i min hand. Vi har även tidigare sett kartor med föreslagna stadsvandringar, men den här var riktigt bra.

Under några timmar gick vi från punkt ett till punkt tretton, med några utvikningar förstås, och skaffade oss en bra bild av den gamla stadskärnans mest kända platser och byggnader. Till varje punkt på kartan fanns en liten berättelse och ville man fördjupa sig fanns mer information på respektive plats eller vid byggnaderna.

Där fanns dessutom en röd linje man kunde följa, som inte var den rakaste vägen mellan punkterna. Men följde man den, som vi gjorde till stor del, passerade vi genom restaurang- och kafégator, butiksgator och förbi många fräcka, ofta överraskande färgglada hus i en stad som andas klass och makt.

Efter att ha gått över Holstenbron, där det finns ett museum, och kommit in i gamla stan gick vi söderut. Vi såg tillbaka mot andra sidan av Travefloden (som helt logiskt rinner ut i Östersjön vid Travemünde) där det gamla saltlagret ligger precis vid vattnet.

På ö-sidan av floden gick vi förbi flera kaféer och restauranger på väg mot sydspetsen.

Efter ett tungt regn tidigare på dagen hade molnen spruckit upp och solen gjorde en fin sommardag av alltihop. Det uppskattades av både de fastboende och turisterna. En del tog en fika, andra låg vid floden och läste eller bara solade. Några tog till och med ett bad i floden.

Några gånger mötte vi stora kanoter med mellan 10 och 16 paddlare plus en styrman och en cox, som hjälpte till att hålla takten.

Vi slogs av hur fantasifulla och vackra hus det fanns utefter vägen.

Och massor av blommor av olika slag. Fantasifullt och vackert på alla de sätt.

Nästan så långt söderut man kan komma på ön kom vi till dagens första kyrka, den mäktiga Lübeckskatedralen. Den var dock stängd eftersom den höll på att renoveras.

Vår pappersguide (den finns även digitalt) leddes oss därefter norrut. På den östra sidan, men inte så nära vattnet som på den västra.

Men lugn och ro fanns det flera som sökte vid Mühlenteichdammen.

Strax innan vi kom fram till synagogan och St Aegidien-kyrkan vid St Annens museikvarter gick vi in på Duvekenstrasse, en liten mysig gata med fina korsvirkeshus. När jag stod och fotograferade kom ett par ut genom en port. Kvinnan hade en hund i koppel. Mannen hade cykelhjälm på huvudet och händerna på styret.

När jag på min skoltyska berömde dem för hur fint de bodde svarade mannen. Till att börja med använde han tyska, men då han märkte att jag hade lite svårt att hänga med bytte han till engelska.

– Den här gatan har en speciell historia som inte så många känner till, sa han.

– Vad bra, då kan jag googla och läsa på, sa jag.

– Det står inte där. För det här var Lübecks red light district, eller glädjekvarter, på 1700-talet, sa han där han stod med ryggen mot de vackra husen. Det är inget det pratas så mycket om.

Att promenadguiden föreslog en 90-graderssväng till vänster på Huxstrasse förstod vi först inte. Det fanns ju ingen speciell byggnad markerad med siffra där, det var bara en omväg eftersom vi strax därefter skulle vara tillbaka på gatan vi lämnade för att svänga.

Men när vi såg butikerna, antikvariaten, de fräcka husen, kaféerna och restaurangerna insåg vi än en gång att det var bra att följa den röda linjen på kartan.

Man kan säga så här: Det finns ingen brist på museum i Lübeck. På väg norrut passerade vi flera stycken utan att gå in i något. Men nästa riktiga stopp blev desto finare. På ena sidan hade vi vackra Den helige andes sjukhus med sina fem torn, snett emot låg St Jakobs kyrka.

Mitt på den stora, öppna platsen finns Lübecks kulturträdgård där det fanns något som kallades Övergångsträdgården med hållbart odlande. Det var riktigt ögongodis. Vi dividerade en stund om vi skulle gå hela vägen till den norra spetsen på ön, bestämde oss för att det så man gör; fullföljer alltså. Därför vi fick även se utsidan av Hansamuseet, som inte var öppet eftersom vi var sent ute.

Detsamma gällde museet i den norra stadsporten, Borgtor.

Men när den röda linjen ville ta oss via hamnen till de centrala delarna valde vi att gå rakt fram. Det började kännas i magen att vi hade varit utan mat en stund, det löste vi med en middag på en av gågatan Pfaffenstrasses restauranger. Eftersom fotbolls-EM pågick fanns där stora tv-skärmar. Men när holländare och engelsmän slog sig ner för att se semifinalen länderna emellan hade vi ätit färdigt och fortsatte istället till de sista punkterna på vår karta.

Och visst var det värt att ta sig till själva centrum i Lübecks historiska kärna.

Heliga Marias kyrka, Peterskyrkan, rådhuset vid den väldiga marknadsplatsen och alla byggnader däromkring blev en bra slutpunkt på vår vandring runt staden.

På väg tillbaka till husbilen konstaterade vi att vi gärna åker tillbaka till Lübeck, för det är en väldigt mysig stad.

Någon gång vill vi även uppleva julmarknaden.

När vi kom tillbaka till husbilen vår sista kväll på resan som hade gått via Polen, Tjeckien, Österrike, Slovenien och Kroatien konstaterade vi att vi hade gjort ett gott dagsverke. Klockan på armen visade att vi hade gått åtta kilometer under de nästan sex timmar vi var ute och rörde på oss.

Stefan 20 augusti 2024