Knippla

Det vanligaste när man tar färjan från Hisingen är att man stannar på Hönö eller Öckerö när man åker till Göteborgs norra skärgård.

Men kör man rakt genom Öckerö och den norra grannön Hälsö kommer man till ytterligare en färja.

Den tog vi till Knippla och fick två fina dygn.

Det skulle bli runt 20 grader i luften, hyfsat sommarväder. Men det skulle blåsa så mycket att vi inte kunde gå ut och bada eller fiska med vår båt.

Det fick bli en sväng till med husbilen istället.

Vi ville ha en kort resa till något fint ställe där det både fanns grejor att upptäcka och möjlighet till att bada ifall det plötsligt skulle bli det vi kallar badväder igen.

Det fick bli Knippla. Knappt en och en halv timma efter att vi startade husbilen i Fiskebäck rullade vi av färjan på Knippla.

För att komma till den lilla bilfärjan, som går från Burö på norra Hälsö, får man ta färjan från Hjuvik till Hönö och sedan köra över broarna mellan Hönö och Öckerö och mellan Öckerö och Hälsö.

Vi hade ringt till hamnkontoret, som har hand gästhamnen och ställplatsen, för att kolla om det fanns plats för oss. Det gick inte att boka, men där fanns gott om plats, uppgav hamnkaptenen.

Först ställde vi oss vid den del av ställplatsen som ligger bakom foodtrucken med thaimat, där finns runt fem platser.

Men vi valde ganska snart att följa skyltarna mot den större delen av ställplatsen som ligger längst ut på den pir som ramar in hamnen på Knippla.

Och det gjorde vi rätt i, för där stod vi perfekt. Havet i ryggen, hamnen framför oss.

Att plocka ut möblerna och hälla upp komma fram-kaffet är alltid härligt, ännu bättre blev det i den fina omgivningen.

Trots att det är så nära från Fiskebäck till Knippla har vi inte varit där så många gånger.

Vi kan ha varit där när vi hade en semesterbåt och var på väg upp i Bohuslän, men framförallt har det varit när våra söner spela fotboll mot Knippla IK.

Vi bestämde oss för att ge oss ut på den stora upptäcktsfärden nästa dag, men gav oss första eftermiddagen ut för ett litet smakprov på vad som redan när man kör av färjan ser ut som en bohuslänsk idyll.

Dagens småbåtshamnar domineras av båtar byggda i plast. Men utefter Bohuskusten kan man fortfarande se fina träbåtar.

Det gjorde vi på Knippla.

En blanklackerad, välskött båt i trä är rent skönhetsmässigt av en helt annan dimension än plasten. Vid den lilla skutan Gyllene freden stannade vi och kikade lite extra varje gång vi passerade.

Vi gick den korta promenaden till hamnkrogen Vadbinderiet. Namnet kommer sig av att det tidigare var just ett vadbinderi, ett ställe där man tillverkade och lagade fiskenät till Knipplas fiskare.

Vi gick inte dit för att äta mat utan för att betala de 330 kronor per natt det kostade att stå på ställplatsen och för att använda serviceutrymmena som finns för både båtfolket och husbilsmänniskorna.

På utsidan av restaurangen fanns matgäster. Några tog en glass, andra spelade minigolf.

Vägen från Vadbinderiet till färjan, utefter hamnen, är bara 400 meter. Men om det finns ett centrum på Knippla ör det utefter den sträckan.

16 augusti 2022 är en dag som alla cirka 300 fast boende på Knippla minns. Det var då det brann i centrum. Bland annat brann Coop-affären och biblioteket ner och framtiden såg mycket mörk ut.

Men i maj i år invigdes nya Mötesplats Källö-Knippla där det bland annat finns en ICA-affär och ett bibliotek.

Källö-Knippla, förresten. Ursprungligen var det två öar, Källö och Knippla. Men utrymmet mellan dem fylldes och det betraktas numera som en ö. En del säger Källö-Knippla, men det vanligaste tycks vara att bara säga Knippla.

Vi hade hört från min svåger och hans sambo, som har bott på Knippla i många år, att det fanns en sak som vi bara inte fick missa när vi var på ön. Slingan på den norra sidan, på Källö-delen.

Med lånehunden Isa i kopplet gav vi oss i väg från husbilen efter frukost.

Vi promenerade förbi tätt liggande villor, många med vackra blommor i trädgårdarna ut mot gatan.

Jag, som inte är vad som kan kallas blomstergubbe, har lärt mig att det är både vanligt och fint med stockrosor.

Och det fanns många möjligheter att konstatera att så var fallet även på Knippla.

Vi gick norrut på öns västra sida, såg grannön Hyppeln en bit bort och konstaterade att dit får vi åka nästa gång.

När vi kom till Knippla IK:s klubbstuga fick jag vibbar från svunna tider. Som sportjournalist på GT skrev jag mycket fotboll.

När jag såg klubbstugan letade jag fotbollsprofiler bland minnena från 1970-, 1980- och 1990-talen. Det största namnet från Knippla var Kjell Olofsson, som via Öis tog sig Aberdeen där han kallades för Big Kjell när han gjorde fler mål än självaste Henrik Larsson i den skotska ligan.

Från Knippla kom även Bengt Kristensson, tränare i Västra Frölunda IF under klubbens första allsvenska säsonger i slutet av 1980-talet.

Och så Ralf Magnusson som gjorde ett par säsonger i Frölunda på 70-talet, men som framförallt gjorde avtryck som spelare och tränare i Knippla IK under många säsonger.

Magnussons namn blev synligt framför våra ögon när vi precis skulle ge oss ut på den promenadväg som kallas slingan. På en skylt kunde vi läsa ett tack till Ralf och hans fru Lena för deras insats när slingan skapades för några år sedan.

Att skapa slingan, som gjorde norra delen av ön tillgänglig för alla, blev den förre fotbollsprofilens stora projekt på senare år, berättade några äldre Knipplabor som vi mötte.

Vi hade bara kommit upp för den första backen när den första utsiktsplatsen blev synlig. Från en bänk kunde vi sitta och spana norrut. Mot Rörö och långt bort i fjärran Marstrand.

Vi gick ner från höjden, korsade slingan och följde pilen märkt Wideringen uppför en trappa där varje steg var märkt med namn på den eller de personer som varit med och sponsrat trappan upp till öns högsta punkt.

Där uppe fanns platsen som kallas Wideringen med 360 graders utsikt över norra skärgården, fastlandet och havet västerut.

Åt norr skymtade återigen Marstrands fästning, i sydost stack Karlatornet, Göteborgs nya landmärke, upp.

I mitten på det stora trädäcket fanns det beskrivet i ord och bild vad vi såg i de olika riktningarna.

Vi satt en stund på Wideringen och njöt av utsikten.

Precis som på trappstegen fanns det ett eller flera namn på bänkarna på toppen. Anette slog sig ner på en bänk med en namnskylt som gav nya fotbollsminnen: Leif Randers. Legendarisk domare som toppade karriären som huvuddomare i damallsvenskan och linjeman i herrallsvenskan. Men mest dömde Leif lokalt i Göteborg.

Senare fick han en ny karriär som historieberättare, han besökte olika föreningar och drog mestadels Göteborgs-vitsar.

Bänkar fanns det gott om utefter hela slingan, alltid med ett namn inristat.

Men där fanns också många anledningar till ett avbrott under promenaden på den cirka fyra kilometer långa slingan.

Vid en bänk satt en krok och en metallplatta på berget där man uppmanas att hänga upp sina bekymmer.

En skylt pekade in mellan träd och buskar vid slingan.

Där inne fanns massor av föremål att titta på tills den stigen var tillbaka på huvudslingan.

På nordvästra sidan fanns både badplats och en rejäl bänk för den som ville se bort mot Hyppeln varifrån Källö-Knipplas första invånare kom i slutet av 1700-talet.

När vi närmade oss slutet på slingan, på öns nordöstra sida, stannade vi till vid Dyhöla och studerade under några minuter ”motorvägen” där massor av fritidsbåtar rör sig till och från Bohuslän under sommaren.

Och naturligtvis fanns skyltar som satte Knippla i perspektiv till resten av världen. Typ Göteborg, Rävlanda, Texas och Filippinerna.

När vi gav oss iväg på slingan var vi beredda på en stunds trevlig promenad.

När vi klev av den vid vackert belägna Tranbärsvallen hade vi upplevt så mycket mer. Vi anser nu att slingan är ett måste för den som besöker Knippla.

Tillbaka vid husbilen var det varmt och gott. Det blev ett dopp vid badbryggan vid hamnen och en stund längst ut på piren. Alldeles utanför ställplatsen finns gigantiska bänkar där man kan sitta och kolla in båtarna som går ut och in i hamnen.

Sedan plockade vi fram grillen. Medan vi såg hur båtar kom och gick med gäster till restaurang Spiken på andra sidan hamninloppet blev de två bitar torskrygg vi hade förvarat i frysfacket färdiga att ätas.

Kvällen blev en av de skönaste dittills under sommaren. Det var varmt i luften, vinden slutade att blåsa.

När vi nästa dag lämnade Knippla och körde till Fotö var vi väldigt nöjda med våra två dygn på en ny favoritö.

Stefan 7 augusti 2026