Keukenhof

Jag antar att det är fler än jag som suktande tittat på bilder, som andra lagt upp när de befunnit sig i den fantastiska parken Keukenhof i Nederländerna.

Hav av tulpaner i alla regnbågens färger.

Jag har många gånger sagt att vi måste åka dit. I år blev det äntligen av.

Och det var verkligen lika vackert som på bilderna jag sett tidigare.

Innanför entrén ställdes vi inför tre alternativ: vänster, rakt fram eller höger. Det fanns blommor i alla riktningar.

Varför vi valde att gå åt vänster vet jag inte, det bara blev så.

Men direkt efter att vi tagit de första stegen i den riktningen slutade vi fundera på om vi kanske skulle valt ett annat håll. För det fanns massor av vackra blommor direkt.

Tempot blev redan från början väldigt lågt eftersom det överallt fanns blommor värda att fotografera.

Vi förundrades över färgerna, mängden – ja, allt. Och likadant gjorde många andra.

Inte minst alla par och kompisar som jobbade med att ta den perfekta bilden på varandra, oavsett om de själva var med på den eller inte.

Vi hade själva med oss powerbanks med extra energi till mobilkamerorna. Och det var tur. För det behövdes när mobilernas laddningsstaplar sjönk.

Jag gillar verkligen blommor, oavsett om de växer vilt eller som i Botaniska trädgården hemma i Göteborg. 

Och under de första minuterna i Keukenhof fick jag valuta för den tid jag hade lagt ner på förberedelserna. För det hade ju funnits lite att göra innan vi kom i väg hemifrån.

Först måste jag ju kolla när det är öppet i själva parken. Jag vet inte om det är samma datum varje år. Men i år, 2026, är det öppet från 19 mars till 10 maj.

Man måste köpa biljetter för att komma in och det kan man inte göra i en biljettlucka vid entrén utan det måste göras online.

Entrébiljetterna säljs slut under högsäsongsveckorna och det är bra att veta att det ofta är långa köer in efter klockan elva på förmiddagen när turistbussarna anländer.

Man kan köpa många olika sorters biljetter. Till exempel från Amsterdam med buss och inträde. Eller som vi gjorde. Vi tog husbilen till Nederländerna och besökte bland annat Giethoorn på vägen.

Natten före Keukenhof bodde vi på camping Le Parage, en halv mil därifrån. På morgonen tog vi sen husbilen till den stora parkeringen utanför eftersom vi skulle vidare efter besöket.

Det hade även varit perfekt att cykla från campingen eftersom det hade varit en alldeles lagom cykeltur när campingen låg så nära.

Vi bokade det som funkade bäst för oss. Parkering för husbilen kostade 12,50 euro (fem euro dyrare om man väljer att betala på plats) med inträde klockan tio och då var det noga att vi var där och checkade in mellan tio och halv elva.

Keukenhof är öppet mellan klockan 8.00 och 19.00 men stänger för insläpp klockan 18.15.

Man måste också kolla blomningsprognosen innan man köper biljetter. Har det varit väldigt kallt blir det ju självklart en senare blomning. Här finns information.

Vill man sen även vara med på den otroligt populära blomsterparaden som detta år går den 18 april, en sträcka på 42 kilometer, behöver man tänka till och planera ännu mer. Här finns information.

Själva parken Keukenhof har över sju miljoner blommande blommor. Självklart allra mest tulpaner, men också andra vårblommande lökväxter. 

Det är en stor park på över 30 hektar med olika teman på planteringarna, vackra paviljonger, blommande träd och buskar, fontäner och dammar. 

Det finns också flera platser med olika slags serveringar och butiker för souvenirer och en del blom- och lökförsäljning.

Vi åkte från campingen 30 minuter före vår ”spot-tid”. Vi frågade på campingen hur lång tid det skulle ta att köra dit och fick svaret max 10 minuter.

När vi närmade oss Keukenhof blev det lite kö, med betoning på lite. För det fanns personer i neonfärgade västar som guidade alla bilar in på respektive parkeringsplats.

Vi visste att vi skulle stå på parkering 2 och både bilar, husvagnar och husbilar placerades vant av pekande och viftande parkeringsvakter på det stora gräsfältet som utgjorde parkering 2.

Vi undrade lite när vi skulle visa vår förköpta parkeringsbiljett, men insåg att det måste vara vid utsläppet, för ingen behövde visa någon biljett vid infarten. Allt skulle gå snabbt så att det inte blev för långa köer.

Med facit i hand borde vi kanske ha bokat vid klockan 8.00 istället. Det var säkert mycket lugnare och skönare för besökarna då.

Både dagen före, när vi körde till campingen, och på väg mot parken hade vi sett de mest otroliga fälten med tulpaner i olika färger. 

Det nästan tog andan ur en.

Därför var det inte svårt att förstå att det måste vara magiskt inne i parken.

Vi gick där i cirka fyra timmar. Våra kompisar som också var där gick över sex timmar i parken.

Men varken Stefan eller jag var helt okej. Stefan var genomförkyld och jag var rejält allergisk och ingen av oss mådde helt bra.

Att vi orkade så länge berodde på det helt fantastiska vädret och att det var så otroligt vackert.

I början, eller rättare sagt nästan hela tiden, var det svårt att inte fotografera. Det var så galet vackert.

Färgkombinationer, olika slags tulpaner och andra vårblommor som samsades i planteringar så smakfullt komponerade.

Överallt fanns små tunna rep som tydligt markerade var man inte skulle gå. Allt för att hålla planteringarna så fina som möjligt.

Och fint var det, inte ett ogräs vad vi kunde se och gräsmattorna var helt otroligt gröna och fina.

Så fort man lyfte ögonen från de vackra planteringarna så fanns det oändligt med lika vackra planteringar med tulpaner i andra färger. Det var ett lyckorus i hela min kropp.

Att det finns så många vackra tulpaner. Det var stora, riktigt höga, tulpaner. Väldigt små tulpaner, blommande nästan nere på marken.

Tulpaner som hade nästan exakt samma färgställning men som hade inslag av en annan färg också.

Pärlhyacinter som var så otroligt blå, eller rosa eller ljusblå….

Dofter som kändes var man än befann sig, mest från påskliljor som också fanns i hur många sorter som helst. En del hade dock blommat över. Då hade man ju kunnat bli lite besviken, men icke, för det fanns så otroligt många andra sorters påskliljor på andra ställen.

Under första delen av vår parkpromenad rörde vi oss i utkanten. Vi passerade till exempel den stora väderkvarnen där det fanns souvenirer.

Det fanns också en möjlighet att fotograferas i en gigantisk holländsk träsko i plast.

Då och då stannade vi till och kikade utanför området på något av de omgivande blomsterfälten med blommor så långt ögat nådde.

När vi hade gått nästan hela varvet runt korsade vi parken så att våra promenadvägar blev mer som ett rutmönster.

Vi passerade vackra vattenkonstruktioner där det sprutade och rann vatten.

Vi promenerade runt den stora dammen och köpte lite mat som vi åt sittande på en bänk vid en gång.

Vi kollade runt i det stora huset mitt i parken där det förutom matställen och toaletter även fanns mycket växter och där det förbereddes för ännu fler.

Mot slutet fotograferade vi inte lika mycket som under de första timmarna. Inte för att vi hade tröttnat, mer för att det aldrig tog slut. Vi pekade i olika riktningar: ”Har du sett den…?”.

Det var svårt att slita sig och gå därifrån, det måste jag medge. Frågar någon om det är värt att åka dit säger jag JA.

I mitt tycke är Keukenhof ett ställe man bara inte får missa. Jag är sååå lycklig att vi verkligen åkte dit.

Anette 17 april 2026