Honfleur

En fin liten hamn omgiven av hus av olika storlekar och färger.

En dubbelkyrka, inspirerad av upp- och nervända skepp, och massor av konstgallerier.

Det är inte så konstigt att Honfleur, namngiven efter en vikingaledare, är ett så populärt besöksmål.

Ibland blir det inte alls som man tänkt sig. Vi siktade på Etretat, men åkte istället direkt till Honfleur.

Vi hade läst om och sett bilder från Etretat på franska Atlantkusten, med sina höga kalkstensklippor stupande brant ner mot vattnet. En av klipporna har genom åren formats så den ser ut som en elefant – och dit skulle vi. Inte hade vi tänkt att det faktiskt skulle kännas helt omöjligt att ta sig dit med husbilen. Men vi gav faktiskt upp.

Vi åkte med vår 7,5 meter långa husbil som väger över 3500 kilo. Förbudsskyltarna som förbjuder oss att köra med fordon som väger över 3,5 ton står på många småvägar, vilket gjorde att vi fick köra runt lite hit och dit innan vi kom fram till Etretat.

Våra kompisar Martin och Carina har en plåtis på 6 meter och kunde köra en annan väg när vi kom ifrån varandra på en av de smala gatorna runt stan.

Vi bestämde att vi skulle mötas på en parkering där Martin sett att husbilar kunde stå. Men ni vet, allt kan ändras och nu fanns en bom vid den parkeringen. När vi såg hur smal gatan var som ledde till parkeringen insåg vi innan vi ens körde in på den att den var på tok för smal för oss.

Vi irrade runt på de trånga gatorna. Eftersom det var soligt och fint väder och helg var vi inte ensamma om att vilja se kalkstensklipporna vid kusten.

Efter moget övervägande ringde vi kompisarna och sa att de kunde leta vidare, medan vi vände kosan mot staden Honfleur där vi hade bokat plats på en ACSI-camping.

Vi har konstaterat att i september är det väldigt många som, precis som vi, kan åka iväg på semester. Vi som pensionärer känner inte alls att vi vill åka runt i Europa under högsäsong och åker gärna i månadsskiftet augusti/september. Men det är vi alltså inte ensamma om.

Vill vi till något speciellt ställe bokar vi en plats och använder gärna vårt ACSI campingkort som ger oss rabatt på massor av campingar.

Vi hade bokat ett par dagar tidigare för att vara säkra på en plats  för våra två husbilar och det var tur. Campingen var helt full och folk fick vända och letat annat ställe att stå.

Campingen var riktigt fin. Där fanns ett stort poolområde med två bassänger, över en av dem kunde man dra ett glastak när det inte var tillräckligt varmt. Solstolarna användes flitigt.

Där fanns även en restaurang, som vi inte besökte. Men vi såg att den hade många gäster på kvällen.

Alla husbilsplatserna var väl tilltagna, precis så man vill ha det och med vatten vid platserna.

Stefan, som gärna använder gym nu när han kör sin rehab, kunde använda campingens gym gratis.

Sen kunde vi säkert, om vi velat, varit med och spelat boule. För det var massor av pensionärer som spelade boule på campingens två boulebanor.

Dagen efter tog vi fram våra cyklar och begav oss nedför backen in till centrum. Som på många andra ställen i Frankrike saknades cykelbana in till Honfleur. Ofta får man cykla på vägarna, men vi hittade en helt öde trottoar som vi faktiskt använde som cykelbana.

Vi kom fram till Honfleur, en fin liten stad med en väldigt pittoresk liten hamn. Det var fullt med folk åt vilket håll vi än tittade. En hel del bilar och husbilar körde runt på gatorna genom centrum.

Det fanns flera ställplatser på olika håll i stan och vi konstaterade att vi var glada att vi bokat campingen så vi slapp leta plats.

Folk satt på uteserveringar runt hela hamnen och det kändes som det var en god stämning bland alla vi såg. Vi började leta efter nånstans att ställa cyklarna, men vi var ju inte ensamma. Många platser var redan upptagna av cyklar och motorcyklar.

Vi hittade till slut en en ledig plats där vi med nöd och näppe kunde få plats med våra fyra cyklar.

Stadsbesöket började med en promenad åt Seine-hållet – för Honfleur ligger alldeles vid Seines mynning.

På andra sidan syntes den stora hamnstaden Le Havre. Ett stort kryssningsfartyg låg alldeles utanför stan, jag kan tänka att det är en populär hamn att lägga till vid.

När vi kom till Honfleur med husbilen dagen före körde vi över två vackra broar som vi nu såg en bit bortanför kryssningsfartyget.

Vi gick mot en gammal karusell som, vilket vi kunde läsa, härstammade från början av 1900-talet: Carrousell a Honfleur. Det var mycket folk med glada ansikten som hoppade på och av under tiden karusellen snurrade, både gamla som unga. Karusellen låg alldeles vid det vackra Hotel de Ville, som numera är stadshus.

Precis när vi stod där och tittade på folk som hoppade av och på karusellen i farten började en klocka slå tolv slag. Jag tittade efter kyrkan som jag antog skulle ligga precis i närheten men såg ingen. Upptäckte då att det fanns ett klocktorn på hotellet och det var där klockan ringde.

Sakta men säkert började vi gå över den gamla stenbron till andra sidan av stan. Här var det fler människor som liksom vi gick runt och insöp atmosfären.

Där fanns bland annat många restauranger och små affärer med choklad eller kakor.

Självklart fanns det affärer riktade till oss turister. Många med plåtskyltar i olika former med namnet Honfleur på.

De gamla husen, som mestadels är från 1600- och 1700-talet, ligger vackert utmed den lilla hamnen. De gamla skiffertaken är imponerande vackra.

Vi gick vidare till Frankrikes största träkyrka, Sainte Catherine kyrka. I augusti var vi i Norges största träkyrka, detta var något annat.

Den första delen byggdes redan 1468 av skeppsbyggare, tillsammans med den andra delen, som byggdes under århundradet efter, ser det ut som två båtskrov vända upp och ner. Det sägs vara en hyllning till sjöfararna i stan.  Det är en väldigt mäktig kyrka.

Dörrarna var öppna och vi hörde musik inifrån. På en skylt stod det att det inte var tillåtet att gå in och se sig omkring i kyrkan eftersom det var en gudstjänst där inne. Men vi gjorde som många andra, smög in och satte oss längst ner på en bänk.

Det visade sig att det var ett barndop i kyrkan och släkten var samlad på bänkarna längst fram. Alldeles tysta satt vi tillsammans med några andra.

På baksidan av kyrkan, på den andra kortsidan alltså, kollade vi på kyrktornet.

När vi efter en stund gick ut igen kom vi direkt ut på ett torg med en massa marknadsstånd där folk gick runt och tittade. Där fanns lite krimskrams, antikviteter och en del olika handdukar och bonader som låg på borden i olika högar.

På andra sidan stånden stod kyrkans vackra klockstapel.

Runt torget låg det väldigt många gallerier och man förstod att det var konstnärskvarter vi befann oss i.

Mängden gallerier är en av anledningarna till att Honfleur för många är en välbekant stad. Det var många skyltfönster med den ena häftiga skapelsen efter den andra.

Nu hade vi börjat bli lite hungriga.

Vi beslöt oss för att bara köpa varsin hamburgare och sätta oss under hamburgerställets parasoller alldeles vid gågatan.

När hamburgarna var uppätna började vi gå utmed den lilla hamnen mot våra cyklar.

Vi konstaterade att Honfleur var en liten pärla att besöka. Namnet Honfleur sögs komma från vikingaledaren Honne, vilket kanske inte är så konstigt. För namnet Normandie, landsdelen där vi befinner oss, betyder nordmännens land efter att vikingarna slog sig ner här på 900-talet.

Staden nämndes redan 1027 i historiska böcker, vilket gör den ännu mer intressant.

När vi kände oss nöjda med vad staden hade att erbjuda satte vi oss på cyklarna och trampade västerut utefter den långa stranden där vi eventuellt, beroende på hur det såg ut, kunde tänka oss ta ett dopp.

Men även om stranden såg väldigt fin, var det väldigt långt att gå för att komma fram till vattnet och botten var sådär tyckte kompisen Carina som gick på spaningstur efter ett bra badställe.

Vi satte oss istället återigen på cyklarna. Den långa nedförsbacken in till stan byttes ut mot en väääldigt låååång uppförsbacke till husbilen. Att vi var innerligt glada att vi hade elcyklar uppför backen behöver jag nog inte berätta.

Anette 9 september 2025