Gudhem

I filmerna om Arn Magnusson, tempelriddaren från Jan Guillous romaner, har klostret Gudhem en central roll.

I dag är uppmärksamheten inte lika stor, men den gamla ruinen efter klostret från 1100-talet, är väl värd ett besök.

De gamla stenmurarna kan verkligen sätta i gång fantasin.

Visst läste jag som så många andra Jan Guillous böcker om tempelriddaren Arn Magnusson när de kom i slutet av 1990-talet: Vägen till Jerusalem, Tempelriddaren och Riket vid vägens slut.

Och visst kollade jag på filmerna och tv-serien.

Däremot hoppade jag inte på racet där det gällde att följa Arn runt om i Skaraborg. Men nu, långt efter att Arn-febern har gått över, blev det dags för oss att ta tag i de historiska platserna.

De som, enligt vad som kallas Västgötaskolan, spelade stora roller när konungariket Sverige föddes.

Första anhalten blev Gudhem. Inte att förväxla med Gudhjem, som ligger på Bornholm. Där var vi för tre år sedan.

När vi passerade Falköping och styrde husbilen mot Gudhem fanns våra guider i husbilen framför; goda vännerna Britt-Marie och Lars. Skaraborg är deras hemmaplan.

De visste att det fanns en parkering, med plats för husbilar, alldeles nedanför Gudhems kyrka och klosterruinen. Det var bara att swischa en hundralapp till Svenska kyrkan så kunde vi stå där över natten.

Vi insåg att vi var ganska högt upp i förhållande till västgötaslätten, när vi tittade neråt från parkeringen såg vi tranornas favoritplats Hornborgasjön i fjärran.

Innan vi gick upp till själva klosterruinen valde vi att korsa den lilla vägen vid parkeringen och gå in i den lilla gula byggnad som utgör Gudhems klostermuseum.

Där inne fick vi ta del av de historier som vi behövde ha i ryggen när det blev dags att gå runt bland murarna.

Redan innan kristendomen kom till området hade det använts som begravningsplats och det fanns uppgifter om att samma plats tidigare hade använts till att dyrka andra gudar än den kristne guden.

I början av 1100-talet stod en kyrka klar och runt 1160 invigdes nunneklostret som ingick i den stora Cisterciensorden.

Det var i detta kloster Arn Magnussons älskade Cecilia tvingades bo i tjugo år medan Arn själv skickades i väg lika länge till det heliga landet, där han så småningom blev tempelriddare.

Deras respektive tjugoårsstraff berodde på att de blev alltför närgångna när de träffades.

Inne i museet fanns även gamla originalstenar, tavlor över hur klostret uppskattas ha sett ut och en hel del annan information.

Regnet hängde i luften när vi lämnade det lilla museet och svängde åt vänster, bort mot det historiska området.

Vi passerade kyrkogården och var nästan framme vid det som i dag är Gudhems kyrka när vi gjorde en högersväng och gick in i det som för ett antal år sedan var ett kloster fullt av nunnor.

Klostret slutade vara kloster 1527 efter att protestantismen hade ersatt katolicismen i Sverige.

Två år senare brann det på klostret, som därmed började förvandlas till ruin. Stenar forslades bort av människor som behövde byggmaterial.

Först 1928 började området grävas ut och klosterruinen kom i dagen, till vad den är i dag, under drygt 40 års arbete.

Om man jämför med de grekiska och romerska byggnadsverk som vi sett i exempelvis italienska Selinunte, spanska Segovia eller holländska Utrecht låter ju inte svenskt 1100- och 1200-tal så gammalt.

Men 900 år är ändå ett tag. Och det är ju imponerande att bygga grejer som fortfarande står efter nästan ett millenium.

Vi gick runt i vad som tidigare var olika rum i klostret.

Stenväggar av olika höjd och längd stod kvar.

Några var mer intakta än andra.

Fascinerande var att se bågar som fanns kvar trots att de inte längre var del av en vägg.

Vi kom fram till en av huvudattraktionerna i ruinen. Platsen där drottning Kristina Sunesdotter begravdes, förmodligen år 1252.

Hon var gift med kungen Erik Eriksson, var smeknamn jag fascinerats av sedan jag var ung: Erik den läspe och halte. När han dog blev Kristina oerhört rik. En stor del av förmögenheten skänkte hon till klostret i Gudhem där hon sedan bodde kvar till sin död.

Hon begravdes i vad som var den äldre delen av kyrkan. På graven fanns ett lock i form av en skulptur av henne. Originalet finns på Historiska museet i Stockholm, en kopia finns i Gudhems klosterruin.

Vi fortsatte in i ruinen och såg ut över nejden bort mot Hornborgasjön när regnet började falla. Inte ett sånt där skönt sommarregn utan riktigt blött regn, sådant som får en att skynda på stegen.

Vi tog en kort titt in i dagens kyrka, som är i full användning.

På väg tillbaka mot husbilen såg jag en lucka i marken under en låg ruinvägg.

På ovansidan hade det funnits ett gästhus, där nere fanns källaren kvar. I skick som ny. Eller – åtminstone intakta väggar och tak från gamla tider.

Efter att ha gått runt i Gudhems klosterruin och fantiserat om och funderat på klostrets invånare och Sverige under medeltiden var vi återigen överens: tänk så mycket spännande det finns i närheten av där vi bor.

Stefan 4 augusti 2026