Grimstad

Grimstad kallas poeternas stad.

En liten bit från den fina hamnen finns museer för två stora norska författare:

Henrik Ibsen och Knut Hamsun.

Men eftermälet till dessa båda giganter är väldigt olika.

Vi kan bara konstatera att vi har besökt väldigt fina platser på vår resa i Sörlandet i Norge.

När Stefan kom med förslaget att vi skulle åka dit, var vi båda två tvungna att läsa på och kolla upp vad vi ville ha ut av veckan vi skulle vara i Norge.

Därefter valde vi ut vilka platser vi ville besöka.

Vi läste bland annat på Visit Norways sida om Sörlandet. 

Ganska snart hade vi valt ut att åka till Risör och Arendal. Och när vi kollade kartan var olika städer låg var det enkelt att välja Grimstad.

För när vi tittade på bilder och läste på websidan om Grimstad blev vi båda två väldigt förtjusta.

Grimstad kallas poeternas stad. Det är något som verkligen inte brukar intressera oss nämnvärt. Men det handlade bland annat om Henrik Ibsen som vi ju vet är en stor skribent, fast i ärlighetens namn har ingen av oss läst något av denne store författare.

Knut Hamsun, var det andra namnet. Honom hade jag hört talas om – men vem var han? På något sätt hade jag för mig att han inte var någon god man, så det blev bara till att läsa på även där. En riktigt intressant historia. Men jag berättar mer lite längre ner i detta inlägg.

När vi var på väg till stan hade vi i förväg kollat upp var vi skulle kunna parkera husbilen. Vi hade inte planerat att sova över i Grimstad, utan planen var att fortsätta när vi kände oss färdiga. I appen Park4night, som vi oftast använder, fanns det några alternativ för oss med husbil.

Vi körde in på gatan som förde oss till en stor parkeringsplats där man kunde betala sin parkering med appen Easy Park.

En man som gick omkring på parkeringen tittade så intresserat på oss att jag var tvungen att fråga om vi verkligen kunde stå där. Jo då, det fungerade alldeles utmärkt. Men han rekommenderade oss en annan parkeringsplats mitt över viken vid småbåtshamnen istället. Där var det gratis de första två timmarna och sen kunde man betala de ytterligare timmarna vid en parkeringsautomat.

Det var en pratglad norrman som bodde i Grimstad och själv hade husbil. Mycket trevlig att prata med och han berättade om lite andra ställen vi kunde åka till senare.

Vi gjorde som den trevlige norrmannen sagt. Vi körde vidare till den andra parkeringen och började vår upptäcktsfärd i den fina trästaden med sina vita trähus.

Känslan i stan gillade vi båda. Det var litet men kändes väldigt trevligt och inbjudande.

Vi började att gå utmed en strandpromenad alldeles vid hamnen. 

Vi stannade till vid ett minnesmärke över folk som stupat under andra världskriget. 

Sådana minnesmärken har vi sett i varenda en av de norska städer vi besökt på vår resa.

Det var en del folk ute på promenad. Utmed bryggan vi gick på låg det restauranger där folk satt alldeles vid vattnet och åt en bit mat. Det såg riktigt trevligt ut, men vi stannade inte.

Vårt mål var att bland annat besöka Ibsenmuseet. Men vi hade gott om tid innan det stängde och stannade till vid en staty alldeles vid bryggan. Den föreställde Terje Vigen. Då hade vi ingen aning om vem Terje Vigen var, men det visste vi bara en liten stund senare.

När vi hade kört in i stan hade vi sett en pil som pekade mot Ibsenmuseet. Det var bara att promenera vägen upp dit pilen visade. Vi stannade framför ett vitt gammalt trähus. I trädgården stod nästa staty föreställandes en man med ganska sur uppsyn.

Det var Henrik Ibsen. Tydligen var han inte alls nöjd med avbilden av sig själv, han tyckte han såg alldeles för bister ut. Men hans fru hade tydligen tyckt att den var väldigt lik honom.

Vi gick in i det gamla huset och blev mötta av två unga experter på Ibsen. En tjej stod i det lilla museets affär och reception. Den andre, en ung kille som hette William, blev vår guide på den guidade tur man var tvungen att vara med på om man skulle få se huset som hade så stor betydelse för Ibsen.

Han föddes den 20 mars 1828 i Skien i Telemark. Han beskriver själv att han växte upp i en borgerlig familj och hade en bra uppväxt.

Människor i hans närhet beskriver Ibsen som arrogant och elak under sin uppväxt. Efter konfirmationen 1843 flyttade han till Grimstad och blev apotekarlärling. Därefter hade han bara sporadisk kontakt med sin familj. 18 år gammal blev han far till en son, mamman var en tio år äldre piga. Sonen ville han aldrig erkänna men han blev dömd att betala underhåll för honom.

Under tiden som han arbetade som apotekarlärling fick han bo i huset som i dag är museum. Samtidigt som han arbetade studerade han och 1850 tog han sin examen i Kristiania.

Samma år debuterade han under pseudonymen Brynolf Bjarne med dramat Catilina. En pjäs som blev väldigt dåligt mottagen.

Numera ses Henrik Ibsen som en av de allra främsta dramatikerna. Han är världens mest spelade dramatiker, bara Shakespeares pjäser har spelats mer. Ibsen har skrivit verk som Peer Gynt, Ett dockhem, Hedda Gabler, Vildanden och Terje Vigen. Den Terje Vigen som stod som staty nere i hamnen.

På den guidade turen vi fick på museet var det också med två norska kvinnor. Två stolta kvinnor som kände sin Ibsen. De diskuterade med vår guide och vi som inte ens hade läst något av Ibsen förstod att vi missat något. Vi ska verkligen läsa något för att förstå storheten.

En bok som jag ska börja med är Ett dockhem.Det är ett äktenskapsdrama som också är en av Ibsens mest kända och spelade pjäser. Den väckte stor uppståndelse eftersom den tog upp ämnet om kvinnlig frigörelse. Lite märkligt ämne av en man som aldrig erkände sin son… Henrik Ibsen dog 1906 i Oslo.

Har ni inte varit i Grimstad men funderat på att åka dit är museet verkligen värt att besöka.

Efter Ibsen ville vi försöka hinna med ännu ett museum, det om Knut Hamsun. Det är bara öppet under sommarmånaderna och vi hade tur som kom dit just den sista dagen det var öppet. Det var ett litet museum och eftersom vi betalt inträde till Ibsenmuseet var det gratis att gå in.

Knut Hamsun föddes i augusti 1859 och hade en mycket svår uppväxt som också är beskriven i hans böcker.

Han var en norsk författare som fick Nobelpriset i litteratur 1920.

Han sympatiserade med Tyskland både under första och andra världskriget och träffade både Goebbels, som fick hans nobelprismedalj, och Hitler. Det sägs att han är en av få som vågade säga emot Hitler.

Han ställde sig till förfogande för Vidkun Quislings Hitler-vänliga regering vilket självklart inte sågs med blida ögon i Norge. Efter krigsslutet spärrades han därför in på Vinderen sinnessjukhus där det gjordes en psykiatrisk undersökning som visade att han inte var sinnessvag.

Hamsun dömdes till höga böter och förlorade i princip allt han ägde. Just i huset som inrymmer museet finns den sal där han dömdes. Även om han var en stor författare blev han en skamfläck för Norge genom sitt förhållande till Tyskland och nazismen. Han dog i februari 1952.

Vi lämnade museet och gick vi ner genom den mysiga lilla stan med sina fina hus och trevliga små butiker och restauranger.

Det märktes att högsäsongen var slut, det var inte så mycket folk på gatorna. Och utanför och inne i affärerna kunde man här och där se lappar som förkunnade att det var rea på sommarens utbud.

Vi fortsatte mot hamnen. Passerade fler fina trähus, de flesta målade i vitt. Men där fanns också en del andra färger på trät.

När vi kom ner till hamnen gick vi bort mot den lilla folksamlingen runt vårt nästa mål: glasskiosken. Med två stora kulor i var sitt rån gick vi tillbaka till husbilen för vidare färd västerut på Sörlandet.

Anette 19 augusti 2025