Granada

Utsikten över Alhambra med Sierra Nevada-bergen i bakgrunden är magnifik.

Att gå genom de smala, mysiga gränderna i Albaicin-området är en ren njutning.

Granada är spännande stad som har mycket att erbjuda.

Granada är en stad som funnits med länge i vår planering inför höstresan.

Vi visste inte om vi skulle komma dit, men vi ville det gärna.

Och åker man till Granada vill nog de flesta också till Alhambra som är en av Spaniens största turistattraktioner och ett av Unescos världsarv. Det ville även vi, men … jag tar det från början.

Vi körde från fantastiska Ronda med målet Granada. Vi hade letat en del efter något bra ställe att parkera husbilen. Ställplats, parkering eller camping. Det kvittade egentligen vilket det blev. Vi hade bara ett krav, det skulle ligga bra till. Vi ville lätt kunna ta oss in till stan.

Som vanligt letade vi efter en camping som tog vårt lågsäsongskort, ACSI, men det fanns inga.

Vi tittade i appen Park4Night och läste recensioner. Inget tilltalade oss direkt. Stefan googlade och hittade till slut en camping som verkade ligga bra till, Camping Reina Isabel

Bussen gick alldeles utanför och även om campingen var ganska dyr kände vi att den passade oss bäst.

Vi bokade in oss och det var tur, för campingen var liten och blev full.

Några dagar tidigare hade vi börjat kolla efter biljetter till Alhambra. Helt lönlöst. Vi kunde få tag på biljetter först till den 18 november. En månad efter vi varit i Granada.

Men eftersom vi reser som vi gör, utan exakt planering, hade vi det på känn. Det sägs att om man ska vara säker på en biljett för att komma in behöver man boka tre månader i förväg. Vi testade väl kanske fem dagar i förväg, det var först då vi hade bestämt att vi verkligen skulle dit. Men inte ens då visste vi säkert vilka dagar vi skulle i Granada.

Men hade det funnits biljetter kunde vi ha ändrat resrutt lite beroende på när biljetterna fanns.

När vi hade parkerat på campingen tog vi en snabb fika och gick direkt därefter till bussen som låg bara en liten bit ner på gatan. Köpte våra biljetter av busschauffören och åkte in till ändstationen i centrum.

Vi brukar alltid försöka få tag på en turistinformation. De brukar bistå med bra kartor och brukar vara villiga att berätta bra saker om sin stad. Målet var i första hand att hitta ett ställe med en bra stadskarta.

Vi hittade turistinformationen och gick igenom vad vi kunde tänkas hinna med under den första eftermiddagen och kvällen i Granada.

Vi började med att gå till den stora katedralen mitt i centrum vid. Ingången till kyrkan är från Plaza de las Pasiegas, ett ganska litet torg. Där var inte så mycket folk.

Några satt på en uteservering, andra satt på den stora trappan framför kyrkan. En man satt på en stol och spelade gitarr. Det gjorde att det blev en väldigt härlig stämning. Lugn och skön.  Så mycket bra gatumusikanter vi har hört på denna resan. Vi är riktigt imponerade.

Själva katedralen tog 181 år att bygga och öppnades den 24 december 1704. Den byggdes ovanpå den gamla moskén som legat där. Den är väldigt ljus och inte så prålig som många andra spanska katedraler. Känd för sina kupoler och fönstermålningar.

När vi kände oss färdiga där började vår vandring mot de arabiska kvarteren i Albaicin.

Där, på de trånga gatorna med massor av folk, var det liv och rörelse.

Många affärer med sjalar, kjolar och lampor i massa färger.

Självklart också vanligt krimskrams som inte direkt lockar oss.

Det var branta backar och ganska mycket folk som nog precis som vi, hade som mål, att ta sig upp på höjden som skulle ha den fantastiska utsikten som vi läst om.

Vi knatade på ganska långsamt. Även om det var en kväll i mitten av oktober var det riktigt varmt. Vi var glada att vi hade våra vattenflaskor med oss.

Sakta men säkert tog vi oss förbi en och annan gatumusikant som gjorde promenaden upp riktigt trevlig.

Ibland fanns det väldigt vackra blommor på en husfasad. Då blev det nästan stopp för det var många som skulle fotograferas eller väntade på sin tur för att själv knäppa en bild på de vackra blommorna på de smala gatorna.

Till slut kom vi upp och vi hade inga problem med att förstå varför platsen, Mirador de San Nicolas, är en känd utsiktsplats. Även här var det mycket folk. En del satt på marken, trötta efter promenaden. Andra stod och beundrade den utsikt som fanns rakt framför ögonen.

Alhambra, som 1870 blev ett nationellt kulturminnesmärke i Spanien, låg där i sin gulröda sten med en otrolig växtlighet runt om. Tillsammans med den blå himlen var det galet vackert.

När vi stått och beundrat utsikten en stund började vi känna oss hungriga.

Vi stannade till nära utsiktsplatsen och fick ett bord på en liten restaurang med bara två bord på utsidan. Åt en god middag och fick en välbehövlig vila i våra trötta ben.

När vi mätta och nöjda började vår vandring nedåt var målet att ta oss tillbaka till campingen. Efter lite krångel med att hitta busshållplatsen tillbaka kom vi tillbaka ganska trötta till husbilen igen.

Vi ville verkligen till Alhambra dagen efter. Och vi visste att vi trots allt kanske hade en mikroskopisk chans att få tag på våra högt efterlängtade biljetter. Stefans gamla kollega Espen, som han träffade i Bilbao när vi var där, hade berättat att de hade haft tur och fått tag på biljetter även om de som vi blivit besvikna när de upptäckte hur svårt det var.

Han sa åt oss att vi skulle försöka vid midnatt när de biljetter som eventuellt inte blivit sålda returnerats och släpps på nytt. Åh, vad vi hoppades på turen.

Stefan tog på sig att försöka få tag på biljetter vid midnatt. Jag gick gärna till sängs en stund innan.

Men även om Stefan satt uppkopplad på både en iPad och sin dator och försökte få tag på biljetter på den officiella bokningssajten, lyckades han inte. Han var nog inte ensam….

Dagen efter stod vi återigen vid busshållplatsen för en tur in till stan. Denna dag hade vi som första mål att ta oss upp till Alhambra. Eftersom det ligger väldigt högt upp bestämde vi oss för att ta buss hela vägen upp.

Det går lite mindre bussar upp till Alhambra. Tror inte att vanliga stora bussar har så lätt att vända högst upp. Det kändes väldigt bekvämt att åka upp istället för att gå upp i värmen.

När vi kom upp till ändhållplatsen visste vi inte riktigt hur vi skulle gå för att se det som vi utan biljett har tillgång till. För det är faktiskt så att även om man inte får gå in i Nasrid-palatset och andra delar finns mycket annat vackert att se där uppe.

Själva miljön är väldigt fin. Vi såg en väg där det både kom upp en massa folk och där det även gick ner en massa folk. Det borde ju vara något att börja med.

Vi gick utmed en mur och det var ner, ner, ner tills vi kom till den vanliga bebyggelsen. Det blev bara till att knata upp, upp, upp igen.

Just den vägen var inte det bästa valet vi gjorde den dagen.

Trötta och varma chansade vi och gick fram till en vakt vid ingången och frågade efter biljetter. Hon sa direkt att alla var slut. Det visste vi ju, men när hon fick reda på att vi undrade vart vi skulle gå för att se så mycket som möjligt var hon väldigt hjälpsam.

Nu skulle vi följa den stora vägen ner en bit för att komma till den öppna delen av Alhambra där man bland annat kan se Nasrid-palatset från utsidan.

Där kunde vi gå och se oss omkring. Och det gjorde vi.

Vi kunde ändå gå in på vissa ställen, bland annat på Carlos V-palatset. Det var väldigt synd att vi inte fick tag på biljetter, men nu var det bara så. Vi gick runt där ett par timmar ändå innan vi sakta tog oss ner till busshållplatsen och åkte ner till centrum igen.

Vi gick sedan längs Rio Darro och såg på de gamla broarna från 1500-talet.

Därefter gick vi runt inne bland de smala gatorna, åt en sen lunch på Plaza Nueva på en restaurang och gick sen runt och bara njöt tills vi kom till det kungliga palatset. Och då måste vi erkänna att vi inte fattat innan att det satt ihop med katedralen. Alltid lär man sig något.

När vi började bli väldigt trötta i benen stannade vi för en kopp kaffe på en uteservering innan vi sakta men säkert tog oss till bussen för att åka tillbaka till campingen igen.

Även om jag inte vet om vi kommer tillbaka till Granada igen var jag väldigt glad att vi åkte dit. Granada hade varit synd att missa.

Anette 4 november 2025