Fjällbacka

Två kända kvinnor är starka symboler för Fjällbacka.

Ingrid Bergman, legendarisk Hollywood-skådespelare, har gett namn åt torget mitt i samhället.

Författaren Camilla Läckberg har placerat åtskilliga mord i den lilla bohuslänska pärlan.

Men Fjällbacka är framförallt ett populärt kustsamhälle där det mesta handlar om läget vid havet.

Vi bor i Fiskebäck i Göteborg. Vi bor på Västkusten, men inte i Bohuslän.

Bohuslän för mig är fiskarsamhällen, smala gränder, röda sjöbodar, hummertinor och småbåtshamnar.

Det är fiskargubbar som pratar med dialekt på i. Det är sommar för mig.

När jag var barn hade vi vår husvagn stående vid Sotekanalen nära Hunnebostrand.

Varje år bara måste vi åka till Bohuslän på sommaren.

I år körde vi bara genom Grebbestad på väg till en kompis 70-årskalas i Kämpersvik.

Därefter bokade vi en natt på Fjällbacka camping för två husbilar, vår och svågern och svägerskans. Det var tur att vi bokade, för alla platser var fullbokade vid middagstid.

I Fjällbacka har vi varit många gånger båda två. Med våra föräldrar, vi själva tillsammans och med våra barn.

Vi har varit här med egen båt och sovit i småbåtshamnen och vi har bott på camping med både husvagn och husbil.

När jag tänker på Fjällbacka ser jag framför mig den branta backen, småbåtshamnen och Kungsklyftan.

Denna gången bodde vi alltså med husbilen på Fjällbacka camping.

Den ligger bra till, i Sälvik söder om samhället, om man vill besöka Fjällbacka.

Från campingen tar det ungefär 20 minuter att promenera in till centrum.

Promenaden gick utmed vattnet förbi röda sjöbodar.

Vi gick mellan vackra gamla trähus med rosor och stockrosor vid ytterdörrarna.

Vid Sjöräddningsällskapets räddningsstation höll personal på vid båten, som åker runt och räddar liv och båtar under somrarna.

Utmed småbåtshamnen fanns på en del ställen bänkar där man kunde sitta och se ut över hamnen och havet.

Promenaden fortsatte fram till torget som fått sitt namn efter den världskända skådespelerskan Ingrid Bergman.

Där finns en byst av Ingrid Bergman, som kom till Fjällbacka första gången 1958.

På ön Dannholmen utanför Fjällbacka tillbringade hon över 20 somrar tillsammans med sin dåvarande man Lars Schmidt. Bohuslän kallade hon för sitt paradis och när hon dog spreds det mesta av hennes aska i havet utanför Fjällbacka.

Alldeles nära Ingrid Bergmans byst står en båge huggen i granit där det står Kungsklyftan. Bågen visar var trappan upp till Kungsklyftan börjar.

För att komma dit blir det att knata uppför en massa trappsteg uppför det branta Vetteberget. Denna gången besökte vi inte den kända klyftan, som fått sitt namn efter Oscar ll när han besökte Fjällbacka år 1886.

När man kommit en bit upp på berget kommer man till en otrolig klyfta i berget, Kungsklyftan. Men det är inte bara en stor klyfta som imponerar utan också de stora klippblocken som sitter fastkilade mellan klippväggarna. Det är riktigt häftigt att uppleva detta. Den promenaden under de stora stenblocken i den stora klyftan kommer jag ihåg från när jag var barn och vi gick där med mamma och pappa.

Kungsklyftan är också en av inspelningsplatserna för Ronja Rövardotter. Det var här man filmade scenen med Vargklämman.

Från klyftan kan man också ta sig upp på Vetteberget och få en fantastisk utsikt över Fjällbacka skärgård. Kungsklyftan är väl värd ett besök.

Ingrid Bergmans torg känns, för mig, som själva centrum i Fjällbacka.

Så är det väl inte egentligen, men det är där som småbåtshamnen och gästhamnen finns. Det är alldeles där som det finns härliga restauranger alldeles vid vattnet.

Och på en av dom, Restaurang Bryggan, åt vi en god middag.

Där fick vi ha med hundarna och där satt vi i solen och den ljumma blåsten, för blåste gjorde det, och njöt av miljön.

När vi mätta och nöjda gick därifrån gick vi förbi Stora Hotellet, små butiker och vidare uppför den branta backen mot Fjällbacka kyrka, byggd 1892.

Kyrkan är verkligen ett landmärke där den ligger högt uppe på ett berg med fantastisk utsikt mot havet.

Den är byggd av röd granit som brutits på platsen. När vi kom dit var kyrkan stängd, annars hade vi gärna gått in och tittat.

Alldeles utanför ingången fastnade jag helt för de vackra granitbänkarna som omgärdade en skulptur, Pålarne, av Pål Svensson, som samarbetat med akvarellkonstnären Arne Isacsson.

Den är uppförd i granit i olika färger. Det är en fem meter hög skulptur med sex olika kubiska block som staplats på varandra och mellan stenarna finns det akvareller som är skyddade av glas. Den invigdes 2009. På kvällarna lyses konstverket upp av lampor underifrån. Det är säkert häftigt att se, men när vi var där var det inte mörkt, så det missade vi.

När vi sakta men säkert började gå tillbaka ner mellan smala kullerstensgränder mot hamnen såg vi skylten som visade vägen för Kuststigen som går från Göteborg i söder till Svinesund i norr.

Åker man runt i Bohuslän stöter man på den både här och där. När vi besökte Fotö med husbilen för något år sedan fanns skylten alldeles utanför vår husbil.

Då kollade vi upp hur de 44 olika etapperna går genom olika kustsamhällen, längs vägar, i skogar och bland klipporna. Den är 376 kilometer allt som allt och man kan gå den i dagsetapper.

När vi kom ner till hamnen igen var det dags för en glass i solen innen vi i sakta mak började gå tillbaka mot campingen.

Den ligger i Sälvik som Camilla Läckberg skrivit om i boken Sjöjungfrun. Camilla Läckberg, som är född i Fjällbacka, har satt orten på kartan, om man inte känt till den tidigare, med sina storsäljande romaner om Fjällbackamorden.

Har du inte varit i kan vi verkligen rekommendera ett besök i det lilla fiskeläget som har sina anor från 1600-talet och har varit en stor aktör i sillfisket och inom konservindustrin.

Anette 24 juli 2026