Edam

Vi hade både fått tips och läst om Volendam.

Men när vi var på väg dit med cyklarna stannade vi till för en glass i mysiga Edam – och blev kvar i flera timmar.

Edam blev verkligen en positiv överraskning.

Att få uppleva våren på det sätt vi gjorde under de 16 dagar vi var iväg med husbilen i Nederländerna var helt fantastiskt.

Vi åkte från ett Göteborg där vi sett både tussilago och sädesärla som båda är sådana härliga vårtecken.

Men i Nederländerna var träden komna längre i sin lövsprickning och innan vi åkt ur landet hade löven nästa spruckit ut överallt. Det var sååå vackert. Alla vackrast var det naturligtvis i Keukenhof.

Efter att vi varit i Amsterdam var målet Volendam. Vi hittade dock inget bra ställe att stanna några nätter där.

Det gjorde ju inget, för alldeles intill låg Edam. Där fanns två ställplatser, en alldeles vid vattnet och en på en bondgård.

Vi valde den på gården och det var vi glada över. För den som låg allra längst ut vid havet hade det ganska blåsigt. Det var visserligen soligt, men det var rejält kallt i vinden.

Vi kom till camping Zeevangshoeve och vi hade läst att där fanns en massa djur. Så var det också. Där fanns en massa mjölkkor som var ute på bete dagtid. Där fanns också en massa kalvar, flera kaniner och en stor gris

Den svarta geten var väldigt trevlig.

Fyra alpackor fanns bakom en rad med husbilar på ställplatsen.

De fyra åsnorna fanns åt andra hållet, nära lekplatsen och studsmatta. Alla dessa djur måste vara ett paradis om man är barn.

Nu är vi ju inga barn, men vi uppskattade den fina campingen som nog hade den finaste sanitetsbyggnaden vi sett.

Man kunde köpa färska ägg från gårdens höns och på kvällen kunde man köpa pizza från en pizzavagn..

När vi parkerat vår husbil på den väldigt stora platsen vi fick oss tilldelad, fikade vi innan vi tog våra cyklar och cyklade de två och en halv kilometerna in till Edam.

Vi skulle bara stanna och titta runt där för att sen cykla vidare till Volendam – den stan hade vi läst så mycket positivt om.

Men först skulle vi bara parkera cyklarna och ta en glass på ett glasskafé vid kanalen.

Utanför glasskaféet fanns det bord och stolar på båda sidorna av dörrarna, men vi var ju inte ensamma om att vilja sitta i solen och äta glass. Vid borden var det fullt med folk.

Men alldeles framför glasskaféet fanns det på andra sidan den lilla gatan liksom en kulle.

Den såg ut att vara gjord av gatstenar men vi förstod snart att kullen var en bro över den lilla kanalen som gick där under.

Högst uppe på kullen fanns det bänkar och där satte vi oss i solskenet.

Och eftersom bron var gjord som en kulle kom vi upp en bra bit. Bron var för brant för bilar och andra fordon på hjul.

Den användes flitigt av människor som skulle gå över kanalen från det lilla torget med rådhuset till gatan där vi köpte glassen. Det var verkligen så mysigt.

Små affärer utefter gatan, bland annat en affär där man kunde få ta del av Edamerostens tillkomst.

För det var just i Edam som tillverkningen av Edamerosten startades.

När vi gick där började jag känna att vi inte bara kunde cykla ifrån den här gulliga lilla stan. Jag ville se mer. Så cyklarna fick stå kvar.

Vi beslöt oss för att ta Volendam och Marken dagen efter och se mer i Edam istället. Och vad rätt vi gjorde. det var verkligen ett mysigt litet ställe vi kommit till.

Vi gick runt bland smala gator med sikte på den stora kyrkan, Sint Nicolaaskerk, även känd som Grote Kerk. Tornet syntes över stora delar av staden.

Kyrkan är ett av de 100 främsta nationalmonumenten i Nederländerna och den är känd för sina vackra glasmålade fönster och sin vackra orgel.

När vi kom fram till kyrkan ville vi ju titta in. Det var en lite annorlunda kyrkbyggnad. Ofta är det så tyst och vördnadsfullt när man kommer i en kyrka, men så var inte fallet i denna kyrkan.

I ena sidan var det liksom avgränsat. Där såg det ut som att det var ett bibliotek, kanske kunde man köpa böcker där också. Där gick i alla fall människor runt och letade i bokhyllor och i lådor.

Några kvinnor satt och drack kaffe och handarbetade och alla samtalen var i normal samtalston. Kyrkans vackra fönster gick vi runt och beundrade, de var otroligt vackra.

Under hela tiden vi var inne i Edam hörde vi spel, i början trodde vi att tonerna kom från Den Grote kerk. Det var inte så att det ringdes som vanliga kyrkklockor utan det var mer melodier och det spelade länge och ofta.

Vi förstod efter en stund att klockorna spelade närmare torget. När vi strosade runt på de fina gatorna kom vi närmare klockspelet. Vi hade kommit till Speeltoren, det spelande tornet.

Tornet är det enda som är kvar av kyrkan Onze Lieve Vrouwekerk som revs i början av 1800-talet. Själva tornet är från 1500-talet och det spelar fortfarande så fint.

Vi fortsatte på de fina, små gatorna.

Gick runt bland de karaktäristiska nederländska husen, över smala broar med slussar. Kikade in i fina trädgårdar.

Tittade på fina blomsterklädda cyklar och ännu fler broar och fina kanaler.

När vi gick bredvid kanalerna så åkte andra runt i små båtar, inte alls på det sättet som det var i Giethoorn när vi var där några dagar tidigare.

Här kändes det inte som att det var turister som åkte runt, kanske har vi fel, men dessa båtar som kördes i kanalerna i Edam hade förare som kunde köra båtarna. Det var inget bumpande i andra båtar som i Giethoorn.

När vi hade gått runt i flera timmar kändes det dags att ta sig tillbaka till campingen igen.

Vi gick tillbaka till våra låsta cyklar och cyklade den fina vägen tillbaka till campingen.

Väl tillbaka där gick vi in i den Camping Comfort app som campingen använde för att lätt kunna ge information till sina gäster. Den innehöll allt som man behövde veta om campingen, med telefonnummer om man behövde hjälp när receptionen var stängd. Man behövde ladda ner appen och det fanns en QR-kod så man kom till rätt ställe beroende vilken telefon man hade.

Man kunde få tips på fina utsiktspunkter, affärer, kafeer, cykelleder – ja, allt som kunde behövas.

Där läste vi på om vad vi skulle göra i Volendam dagen efter.

Anette 28 april 2026