Drottningholm

Drottningholm är inte vilket slott som helst.

Dels bor kungafamiljen där, dels är det Sveriges första världsarv.

De stora salarna bjuder på en omfattande historielektion, den stora slottsparken ger fröjd för ögat.

Och lugnet på Drottningholm är mumma för oss storstadsbor.

Vi har skrivit det förut och skriver det igen. Sedan vi skaffade husbil och drog i gång den här bloggen har vi börjat se oss om på ett annat sätt. Inte minst i Sverige.

Vi har vandrat i 22 av våra 30 (snart 31) nationalparker, men har även samlat på oss ett antal världsarv. Att Drottningholm skulle bli ett i raden av svenska världsarv som vi har besökt var självklart när vi besökte Stockholm i slutet av april.

Vi hade varit där en gång tidigare, men då med tre söner som alla var under tio år. Då tittade vi på ett annat sätt. Konstaterade att det var ett stort fint slott med en park där barnen kunde springa av sig. That´s it.

Den här gången blev det något annat.

På sommaren är Drottningholm ett väldigt populärt besöksmål för både svenska och utländska besökare. Att det inte skulle vara lika trångt denna söndagseftermiddag i april började vi inse ett tag efter att vi hade passerat Bromma och svängt mot öarna i Mälaren. Det var ganska glest mellan bilarna.

När det väldiga slottet tornade upp sig framför oss var vi beredda på att det inte skulle finnas plats för husbilen på parkeringen vid slottsområdet utan att vi skulle behöva köra en bit till nästa parkering och gå därifrån.

Men vi chansade och körde in direkt. Eftersom det var nästan tomt på platserna för turistbussar kollade vi med parkeringsvakten om det var okej att vi stod på en av dem – och det var det.

När vi hade parkerat och började gå mot själva slottsbyggnaden funderade jag lite på hur det var att bo på ett slott i nådens år 2025. Exempelvis: hur många robotdammsugare och robotgräsklippare behöver kungafamiljen, som har bott på Drottningholm sedan 1981, för att hålla ordning på sin gigantiska bostad? Nåja, lite mer seriösa funderingar hade jag också.

Nu är det ju inte så att man stöter på någon ur kungafamiljen när man är på Drottningholm. De håller till i sina egna rum, i sin egen del av slottet.

Vi började med att gå utefter strandkanten mot entrén på framsidan av slottet. Hade det varit lite varmare och om vi inte hade fikat alldeles nyss hade vi förmodligen stannat till och tagit en cappuccino på Karamellan café och restaurang.

Utefter vattnet passerade vi ett antal skulpturer som liksom ledde oss fram mot slottet.

Det var ingen kö vid ingången, bara att kliva upp genom det magnifika trapphuset och fram till kassan där vi betalade för vårt besök.

Man kan ta en guidad tur, men vi valde att oss genom slottet på egen hand.

I appen Kungliga slotten finns utmärkta audioguider med förklaringar till vad det är man ser i de olika salarna med olika teman.

Avsnitt på drygt en och en halv minut per rum gör att det hela blir lättöverskådligt, vill man ha lite mer kunskap om något är det bara att klicka vidare efter instruktionerna.

Men det går också att gå runt och läsa på de många skyltar som finns både här och där.

Historien om Drottningholms slott är som namnet antyder kopplat till svenska drottningar. Det började 1579 då Johan III lät bygga ett stenhus till drottning Katarina Jagelonica.

När änkedrottningen Hedvig Eleonora, vars man Karl X Gustav dog efter att han kallat till riksdag i Kronhuset i Göteborg, köpte byggnaden och området 1661 tog det inte lång tid innan det eldhärjades.

Arbetet med att bygga ett nytt slott började 1662, det stod klart 1699. Det är det slott som finns i dag. Att det byggdes under den svenska stormaktstiden finns det många tecken på.

Man kan läsa om hur inspirationen kom från olika håll, till exempel den romerska storhetstiden.

Där finns också en del målningar föreställande olika militära drabbningar där det gick bra för de svenske.

Men även de närmaste efterföljarna till Hedvig Eleonora har satt sin prägel på Drottningholm.

Till exempel såg Oskar II, kung i Sverige och Norge på båda sidor sekelskiftet när 1800-talet gick över i 1900-tal, till att inreda det rum som går under namnet Oskarssalen.

Det är lätt att bli imponerad av takhöjd, konstverk, takmålningar och annan utsmyckning i slottet. Och det historiska värdet är naturligtvis väldigt högt.

Min egen favoritsal var biblioteket. Att se rader av gamla böcker i en tid när läsandet av pappersböcker minskat dramatiskt är en lisa för själen för den som själv har skrivit böcker.

När vi efter att ha gått runt i de olika salarna kikade ut genom fönstret på baksidan av slottet såg vi den stora slottsparken med sina spikraka linjer och olika delar. Inomhusvistelsen var därmed över, slottsparken väntade.

Vi gick samtidigt som en liten familj med en barnvagn genom grinden ut i parken.

Den stora blomningen hade ännu inte börjat, slottsparken stod i väntan på värmen.

Vi gick en bit bort från slottet. Passerade Herkulesfontänen och betraktade de välkrattade, extremt raka grusgångarna. Solen lyste och Drottningholm var så där vackert som slott är i sagor och i turistprogram på tv.

Till vänster såg vi det som en gång i tiden var ett träsk, men som gjordes i ordning och numera heter Engelska parken.

Vi stod en stund och beundrade beståndet av ringlande buxbom som ligger bredvid där det en gång i tiden fanns ett orangeri.

På väg ut från slottsområdet kom vi till den berömda Drottningholmsteatern, som är en av huvudanledningarna till att Drottningholm som första svenska bidrag hamnade på Unescos världsarvslista.

Vid teatern finns även flera andra byggnader som hade sina speciella funktioner.

När vi kom tillbaka till husbilen var parkeringen nästan tom, men husbilen stod där vi ställt den.

Istället för att köra tillbaka mot Stockholm valde vi att ta vägen över Ekerö till Jungfrusunds färjeläge där vi tog färjan över till Slagsta, väldigt nära E20.

Stefan 17 juni 2025