Åmål

Förra gången vi kom dit låg isen på Vänern.

Den här gången kom vi till sommarstaden Åmål där vi sökte skugga istället för nånstans att värma oss.

Åmål blev en trevlig bekantskap med en liten fin park, trähus – och massor av blommor.

I februari var vi ute med husbilen på en liten runda en vecka.

Då körde vi runt Vänern. Det var lite snö, is i Vänerns ytterkanter och rejält kallt. Vi stannade till på en hel del olika ställen, bland annat i Åmål.

Då, precis som när vi återvände i slutet av juni, var vi hundvakter och hade med vår lånehund Isa.

I februari stannade vi en natt på campingen i Åmål. Den var öppen, men vi var enda husbilen där den natten.

Dagen efter stannade vi till inne i stan. Vi hittade en parkering väldigt centralt där vi kunde stå några timmar när vi tog en tur in till centrum. Båda kände vi efter det besöket att hit måste vi åka till sommaren. Stan gav bara en trevlig känsla.

Så i slutet av juni åkte vi dit igen. Nu skulle vi träffa Stefans bror och vår svägerska med hund som var på premiärtur med sin husbil.

Vi hittade en ställplats som låg perfekt till om man ville in till centrum. Ställplatsen låg väldigt nära den parkering vi stod på i februari, så det var inte svårt att förstå att det skulle bli bra.

Åmål ligger fint vid Vänern i Dalsland. När vi kom dit denna gång skulle vi stå två nätter på ställplatsen. Vi hade ringt och frågat om vi kunde boka plats då vi skulle komma två bilar, men det behövdes inte fick vi veta. Och det stämde. Ställplatsen låg alldeles vid Vänern. 

Många husbilar stod med fronten mot sjön men de platserna tog självklart slut först, men vi fick fina platser med baken på bilarna mot en träddunge.

Det fanns gott om plats och vi fick platserna bredvid varandra.

Det var varmt och gott ute och vi bestämde att bara ha en slappardag vid husbilarna under markiserna.

Efter en god natts sömn gick vi in till centrum och tittade runt.

Vi gick utmed småbåtshamnen in mot Åmålsån, som rinner ut i den del av Vänern som kallas Åmålsviken.

Vi följde Åmålsån in mot centrum.

Över ån fanns på flera ställen fina gamla broar som var väldigt fint smyckade med vackra sommarblommor.

Vi fortsatte in mot torget i Åmål som för dagen hade några få marknadsstånd, men har öppet för torghandel måndag till lördag.

Vi gick förbi väldigt vackra och stora stenbord och stenbänkar att sitta vid. Hade vi själva satt oss där den dagen hade vi nog bränt rumpan ordentligt när solen steket mot stenen.

Vi följde torget utmed ån och gick förbi den gamla telefonkiosken som är förvandlad till laddkiosk.

Den var målad i svart och inne i den fanns det flera USB-portar att ladda upp telefoner med. Jag testade dock inte om det fungerade.

Eftersom jag var tvungen att springa in på ett apotek stannade de andra tre plus hundarna på en parkbänk i skuggan utmed ån på torget.

När jag kom tillbaka valde vi, på grund av värmen, att svänga direkt ner mot Vänern från torget. Vissa av oss ville bada och för hundarna var det varmt att gå i solen.

Vi gick över en av de vackra broarna fram mot den fina Vågmästargården. Det är en av Åmåls äldsta bevarade hus från år 1715.

Promenaden fortsatte genom den fina parken Plantaget vid Åmålsån där det finns fina planteringar och vackra statyer, bland annat ”Eva”, skapad av konstnären Carl Eldh.

Vi gick vidare och beundrade de vackra gamla trähusen på andra sidan Kungsgatan. Det är så vackert när gamla trähus är så fint bevarade.

Det kändes lite som när vi besökte Nora, Hjo och Eksjö och gjorde vår Trästadsklassiker.

När vi passerade Lilliestiernska huset och såg över staketet mot galleriet längre in på gården la vi märke till en vacker gammal bil.

Vi rundade huset och kollade in bilen från en annan vinkel och såg att det var en gammal fransk Citroën. Så fin.

Vi gick förbi Stadshotellet där det, så här mitt på dagen, var i stort sett tomt vid borden på utsidan. Men där fanns gott om plats för den som vill äta och dricka under sommaren.

Promenaden fortsatte gatan ner mot badplatsen. Där var det en del barnfamiljer som satt på gräsmattorna eller på den lilla sandstranden.

Vi valde i stället att gå bort och sätta oss i skuggan under träden på fina, mjukt rundade träbänkar och bara njöt av utsikten över Vänern. Skuggan uppskattades av både människor och hundar.

Nära badplatsen och strandrestaurangen Dalslands skafferi kom vi till Åmåls gamla kyrka som stod klar år 1669.

Där inne har man vid flera tillfällen hittat gravar under golvet. Senast vid renoveringen 1968 hittades 25 gravar. Idag används den gamla kyrkan vid kulturevenemang.

På vägen tillbaka mot husbilarna gick vi utmed Vänern mot småbåtshamnen. På andra sidan inloppet såg vi de husbilar som hade de bästa platserna på ställplatsen.

De som läser den här bloggen vet att vi gillar glass. Och det var inte svårt att stanna vid vid Blå krogen och köpa oss varsin glass.

Vi strosade förbi den vackra gamla skutan Köpmanholmen som i sin glans dagar varit både isbrytare och bogserbåt uppe i Ångermanland. Nu har den sin hemmahamn i Åmål.

Vi höjde blicken och såg förbi husen på andra sidan vattnet och såg Åmåls kyrka sticka upp med tornet som syns över stora delar av centrum.

Nu var det bara att gå över en av de vackra broarna och svänga av utmed bryggorna mot ställplatsen en bit bort.

I skuggan under markisen kunde vi konstatera att det var runt 30 graders temperaturskillnad mellan våra två besök med husbilen i Åmål.

Anette 10 juli 2026